Livets viktiga och oviktiga frågor

reonserade, srtadsdel och vist - det går alldeles för fort idag!

Oj vilket gäng med dagmammor/hemmabarn det var här inne! Själv gick jag definitivt på dagis - jättemycket (långa dagar) men led inte av det alls. Min mamma var dessutom förskollärare (på ett annat dagis förstås) och tog ibland med sig barn hem på helgerna (så att de ensamstående mammorna skulle få vila upp sig) - så vi hade ibland fullt hus med små söta bebisar (på den tiden fick man ju börja på dagis redan vid fem månaders ålder). Och på sommarloven minns jag att jag var med henne på jobbet rätt mycket och hjälpte till (då jag var 10 år ungefär). Så jag är verkligen en dagisbarn!

Gillar idén med dagis väldigt mycket - just den sociala biten och "skavandet" mot andra barn/ibland andra människor än mamma & pappa tror jag är nyttig, men det kan man ju uppnå även hos dagmamma eller mormor, eller i en riktig storfamilj, eller under aktiva/utåtriktade dagar "bara med mamma"

Piggelin och Lappis: är ni stenålders ...? Vad är jag då - från dinosaurietiden? JA visst ja - skräcködla var det ju!

AM, jag ligger ju bara typ ett halvår efter dig, så snart är även jag en skräcködla

AM - om kommer att se ut som dig när jag blir skräcködla nästa år så blir jag bara glad!

Jag borde vara superblyg och jättskygg om man tänker på min uppväxt i skogen med enbart mormor och några få lekkompisar. Uppväxt med mamma, pappa varanna helg och en bror som flyttade hemifrån när jag gick på lågstadiet. Har faktiskt aldrig tänkt på det!!

glömde ett JAG!

AM - jag skavde ju rätt mkt mot mina andra fyra syskon, så det var ju som ett mindre dagis hemma när jag växte upp Med ena skillnaden att vi var i olika åldrar allihopa (skiljer nio år mellan yngsta & äldsta, dvs ett barn ca vartannat år)

enDA skillnaden - herregud va det blir fel mest hela tiden...

Om jag var tyst, lite halvblyg & gärna hängde i mamma kjolar som liten, så har jag definitvt tagit igen det i vuxen ålder
(japp, lite självinsikt har jag samlat på mig genom åren...)

Jösses, jag har nog mest lekt själv i en grantopp som barn ... hur kommer det sig att jag klarade mig galant socialt när jag började skolan? Hmmmm... om ni träffar min mamma någon gång kanske ni förstår varför. Det hade nog räckt med att få lite, lite arvsanlag från henne sen kunde man ha låst in mig i en garderob och jag hade ändå lyckats få kompisar den dagen man låste upp dörren.

Piggelin - den beskrivningen låter som min make som har försökt att övervinna sin blyghet genom att flytta hemifrån vid 18 års ålder och sen till olika länder, möta ny människor etc.