AM & Telis ? hahaha, tack för underhållande beskrivning av era kroppar! 
Kan ni inte bjuda på bilder i galleriet, så att vi får se hur ni egentligen ser ut?
BS ? nej, vi har inte varit på så många visningar, fast vi har varit väldigt kräsna med vilka vi har gått på. Vi har inte gått på några kanske-objekt, utan har varit ganska säkra på att det varit hus vi kunnat tänka oss att bo i, för att slippa gå på femtioelva visningar. Men nu känns det skönt att det är i hamn!
FruLlan - Tack för pepp, du är för söt! Egentligen tror vi väl inte att vi gjort något fel, men som de ingenjörer vi är, letar vi gärna efter tydliga orsak-verkan-samband. Men du har säkert rätt i att de bara inte fattat grejen med mat. Hur man nu kan missa det?
Så ledsamt att du fortfarande deppar över bebisens kön. Men jag tror som flera andra att den känslan kommer att ändras när du får träffa undret.
Nenne ? skönt ändå att kroppen i alla fall skickar signaler om att något är på gång i äggfabriken. Du ska se att du är värsta värphönan, som lägger massor av ägg.
Telis ? det var minsann en fin värphöna ni hittade.
Idag har vi haft besiktning av huset och det hittades inga konstigheter, så vi ser ingen anledning till att avbryta köpet. Känns jättebra och kul! Vi kände verkligen att det här kan bli ett riktigt bra boende för oss när vi spankulerade runt under besiktningen och det är en skön känsla. Uteplatsen och den lilla trädgården på baksidan har sydvästläge, så det kan inte bli bättre.
Igår träffade vi logopeden och dietisten igen. Puff fick mycket beröm för hur han utvecklat sin ätteknik, så nu är det bara att träna vidare och även med mat med inte helt slät konsistens. Provade med kalops igår kväll, fast den fick han kväljningar av, men jag tror att smaken var ett större problem än konsistensen. Hipp-burkarna vi brukar köra med är ju inte kryddade något alls. Sen är han ju fortfarande inte särskilt intresserad av att äta, så vissa mål går jättebra, medan andra är värsta kampen. Där kan bara tiden hjälpa, så jag får väl ta fram det tålamod jag inte har.
När det gäller Piff kunde de inte se något särskilt skäl till varför han inte äter, för har man en gång lärt sig att äta kan man inte glömma det, även om man som Piff bara ätit välling i sex veckor. Han har ganska mycket sura uppstötningar, så vi har fått en remiss till en gastroläkare på barnsjukhuset, för att se om det är något problem med ?tätningen? mellan magsäcken och matstrupen. Dessa sura uppstötningar kan störa aptiten och göra att man inte vill äta, eftersom det är obehagligt när maten kommer upp igen. Fullt förståeligt.
Dietisten ska dessutom göra en utvärdering av killarnas tillväxtkurvor, så får vi se om det blir någon form av näringstillskott eller ej.
Det blev ju ingen quick fix den här gången heller, vilket vi ju inte räknat med, men det stora problemet ointresse för mat kvarstår. Åh, vad jag avskyr att det inte finns någon mirakelmetod att ta till, utan det återstår bara för mitt redan hårt prövade tålamod att prövas ytterligare.
Jag fick en glad nyhet också igår, och det gäller en av mina allra bästa kompisar som nu väntar sitt första barn, med beräknad leverans vid jul. Vi har misstänkt i över två år att de försökt bli gravida, men de har inte sagt något och jag har inte velat fråga. Nu visade det sig att han hade för få och orörliga spermier (0.5 miljoner istället för 20 miljoner per milliliter och 25% rörlighet istället för 50%), så deras sannolikhet för graviditet på egen hand är 1/80 av vad den är för normala par. De har gjort IVF med microinjektion, och fjärde gången blev hon gravid, när man gjorde FET (de tre första gångerna gjorde de komplett IVF). De satte in två ägg den här gången, men VUL visade ?bara? på ett foster. Skönt att höra att det faktiskt finns par som lyckas, även efter flera misslyckade IVF.
Tack för pepp, du är för söt! Egentligen tror vi väl inte att vi gjort något fel, men som de ingenjörer vi är, letar vi gärna efter tydliga orsak-verkan-samband. 
Men jag tror som flera andra att den känslan kommer att ändras när du får träffa undret. 