Äntligen fredag del 10

Inlägg nr 1200!!!

Ja, jag saknar er också

Hoppas ni har det gott!

Jag är här. Kollar till er emellanåt. Har haft väldigt mycket att göra senaste tiden.

Jag fick inte chefstjänsten . Men det var himla nära. Det stod mellan mig och en tjej som har jobbat ungefär lika länge som jag (egentligen längre, men hon har varit mammaledig emellan så aktivt har vi jobbat lika länge). Mina försäljningsresultat var bättre men hon fick i slutändan jobbet för att hon har mer erfarenhet (12 år äldre än mig och har haft fler jobb innan hon började på L).

På ett sätt var det ju ändå bra, för nu kan vi göra ett nytt ivf-försök som vi var inställda på.
Men jag känner ingen större glädje över det just nu faktiskt. Min erfarenhet säger mig att det inte kommer funka ändå.

Jag kom till insikt om en sak för ett tag sen och det var att vi har det väldigt bra som vi har det. Jag har en fantastisk man som jag älskar och som älskar mig. Vi bor i ett fantastiskt hus. Vi har jobb. Vi är friska. Vi har inga ovänner (även om det finns personer i bekantskapen som man föredrar framför andra ). Vi har friheten att kunna göra vad vi vill när vi vill. Flexibla som få i vår närhet eftersom vi inte fått några barn. Ett tag trodde jag på allvar att livet skulle vara slut om jag inte fick några barn, men nu tror jag att jag kommer leva gott ändå.

ÄPV barn är en gåva som få, men det ska erkännas att man också förlorar en hel del positivt som man tidigare fått njuta av. Livskvalitet är ju svårt att definiera, men visst det är lättare att få det om man är utvilad och har tid för sig själv

Får man barn blir definitionen av livets värden helt annorlunda och man får själv hamna i bakvattnet av en annans behov. Det där är en självklarhet givetvis, men ändå inte helt lätt att acklimatisera sig till. Det var åtminstone inte helt lätt för mig.

idag är för övrigt min fösrts dag sedan insjuknande som jag orkar resa mig utan stöd. Puh vilken pärs den här influensan är. Jag har fortfarande feber, men den är "bara" 38 grader och så har jag orkat äta lite mer. resten av familjen är frisk, så jag hoppas att de slipper bli så här sjuka.

Godmorgon tjejer!

Jag håller med Hilde! Vi fick erfara igår kväll att man ibland behöver lite tid för sig själv.

Jag, trött, hungrig och irriterad, kläckte ur mig en sån där dum sak, som man ångrar efteråt. Det slutade med att maken satt i v-rummet och jag i köket hela kvällen.
Till slut gick jag och sa godnatt och då brast det. Tårarna sprutade i nästan två timmar. Känner mig fortfarande ångerfull, även om han är förstående och har förlåtit mig.

Äpv, vad trist att du inte fick tjänsten.

När ska ni göra ivf-försöket?

Jag tycker att du har en sån underbar inställning till livet och eran situation. Jag beundrar dig verkligen!! Kram på dig!

mmm Janos. Ibland måste man få lov att utagera en liten stund

ÄPV jag sällar mig till ovanstående talar. Jag är också impad av din inställning. Ibland undrar jag om du inte tycker vi som fått barn är bara fööööör jobbiga... Fast hade du tyckt att vi var för jobbiga här hade du iofs nog dragit för länge sedan antar jag ?

Jojo, så här i backspegeln kan jag ju garva åt det själv

Men inatt var jag skitförbannad på honom igen. Den j-veln kunde ju vända sig hur han ville i sängen. Det gick ju alldeles utmärkt för honom. För mig tog det 3 minuter att komma från ena sidan till den andra. Sen när jag klev upp ur sängen, la han sig över hela sängen. Hur skulle jag då få plats?! Det slutade med att jag sparkade på honom så han skulle flytta på sig.
En halvtimma senare drog han sitt knä rakt in i min mage... Då ni... Oiiiiiiiiiii...

Vi måste snart ha separata sängar för nån kommer antingen att dö eller ta ut skilsmässa. Eller kanske vi skulle börja sova i skift?! Hmmmmmmmmmmmmm............

Ring sjukhuset och kräv att de startar min förlossning, ni orkar inte med mig längre

Äpv - jag har tänkt så på dig! Tråkigt att du inte fick jobbet, men det föll ju på erfarenhet/ålder inte dina ledarskapskunskaper. Du kom ändå väldigt långt i processen.

Har också tänkt på att det kanske är lite för mycket tjat på vissa (läs mig) i den här tråden. Säg till om du tycker att jag är jobbig. Jag har full förståelse för det.

Jag tycker, som övriga redan har skrivit, att du har ändå en sund inställning till livet. Visst är det häftigt att få barn men man får försaka/förändra mycket annat i livet. Jag är helt övertygad om att man kan ha ett alldeles fantastiskt liv utan barn, bara man tillåter sig själv att ha det.

Idag insåg jag verkligen att jag kommer inte längre att vara nr 1 för min man. Visst har vi pratat om det men det har inte riktigt åkt in i min skalle. Det var faktiskt riktigt tufft att inse.