Om att ata mat istallet for godis..

Stå för den du är och att du äter den mat du vill. De som påpekar att de bara orkar tre riskorn har uppenbarligen problem och är i själva verket avundsjuka på dig! Var stolt över att du tar hand om dig istället för att späka dig!

kontra med att fråga hur stor portion de äter till middag hemma.....

dessa risspäkande petnissar äter gissningsvis bara futtigt i sällskap... hemma i det privata är det andra bullar...

Man vill helt enkelt visa sig duktig när man dukar upp två salladsblad med en skvätt vinäger..

o så är det så också att många tycker inte lunchen är viktig.. utan nöjer sig med en macka + kaffe utan att tänka på att det dröjer kanske 6-7-8 timmar innan de får i sig middag... o hinner därmed också lassa i sig bullar, kakor, smågodis o några korvar på vägen hem...

Bland det första min blivande la märke till o uppskattade hos mig var att jag "åt" maten som serverades, att jag tillät mig att njuta av den.
Efter att ha varit tillsammans med tjejer som ägnat alla middagar åt att "flytta runt" maten på tallriken, oja sig över kalorier osv. så tyckte han att det var en befrielse att träffa någon som hade ett "normalt" förhållande till mat.
Just det försöker jag ha som "mantra" inne i skallen när jag äter min lunch i lunchrummet o så gott som alla tjejer suckar över att de är så mätta, att de inte kan äta mer än en tomat till lunch osv. i all oändlighet samtidigt som dom inte har några större problem med att ha en chokladkaka liggandes brevid sig när dom jobbar eller stoppa i sig både en och två bullar till fikat på em.

MullesMys => Kul att hora att det finns fler normala tjejer

Här har ni en till som älskar mat! :) Jag har fått höra mer än en gång att jag äter sååå himla mycket. Men jag brukar säga att jag äter tills jag är mätt!
God mat är ju underbart. Min sambo tycker också att det är härligt att jag äter ordentligt och njuter av maten. :)

Men varfor later du deras kommentarer styra ditt liv?
Strunta i dem da - om du tillater dig sjalv att langsamt ata, och njuta av din stora lunchportion, sa lar val deras nyfikenhet trappas av sa smaningom.

Jag ater ocksa mycket till lunch - eftersom det ar den maten jag ska sta mig pa hela resten av dagen. Medan jag ater mindre till middag. Har en jobbarkompis som gar pa Atkins som alltid ojade sig over hur mycket (pasta, ris osv) jag at, tills jag vanligt log mot henne och sade, med van rost,
- Konstigt att jag ar sa smal anda, eller hur?

Da blev hon tyst, och har inte kommenterat min mat langre, inte ens nar hon tuggar pa ett salladsblad (som sen foljs av en kaka).

Nu framgår det iofs inte huruvida du är överviktig eller inte men om du inte är det är det väl inga problem med att äta mycket!

Jag har själv varit överviktig och därför passat mig noga för att äta extremt mycket i sällskap (var iofs inte maten som var mitt stora problem utan sötsakerna), inte för att folk har kommenterat utan att jag har fått för mig att folk glodde. Nu, när jag inte är överviktig längre, är det inte alls känsligt, jag skiter i om folk har åsikter om vad jag äter.

Och jag har nog upplevt det motsatta, att folk inte reagerar på personer som äter mycket mat (vilket jag aldrig har gjort) utan på personer som äter mycket onyttiga saker (har jag gjort, iofs inte i sällskap).

Jag var elitidrottare dessutom för några år sedan (men ändå lite överviktig då!) och var tvungen att äta mycket för att klara den hårda träning jag utsatte min kropp för. Om du tränar kan du ju alltid ha det som argument.

Tänk dock på att inte fortsätta med att slänga i dig maten. Hade du ätit långsammare hade du kanske känt att du blivit mätt snabbare och inte behövt äta jätteportioner.

Jag äter också ofta stooora portioner, och sakta, så folk blir tokiga på att det tar så lång tid. Tycker själva att det är väldigt stressande och ibland slutar jag äta mitt i måltiden bara för att jag hatar att stressa i mig mat. Jag vill njuta!

Tyvärr så är jag värsta gottegrisen också så efter den stora lunchen klämmer jag i mig en massa onyttigheter som kakor och bullar.

Om folk har dumma kommentarer om stora portioner så säger det mer om dem än dig.

Ät ordentligt kvinnor!

NÄr jag gick på VV för många år se'n så poängterade de gång på gång: ät! kroppen är en motor som behöver energi, vår "bensin" heter mat.

Äter man inte regelbundet så stryper man ämnesomsättningen och då är det snudd på omöjligt att gå ned i vikt på sikt och att hålla vikten.

Jag äter också stora portioner till lunch (och frukost) men lättare på kvällen. Ska man hålla koncentrationen på eftermiddagen behöver man äta.

Och ät nyttiga mellanmål också! Är man inte hungrig är det lättare att inte få sötsuget och börja snaska på godis istället för mat.

Mitt gissel är choklad. Smågodis kan jag avstå från, men riktigt god choklad... Måste defnitivt dra ned på den konsumtionen...

Grattis till en bra ämnesomsättning!!!

Jag har inga kommentarer om stora portioner, men skulle jag äta stooora portioner så skulle jag inom nått halvår väga 100kg eller nått. Har lyckats komma ner till 69 nu och det beror på kaloriräknande och små portioner. Har aldrig mått så bra som jag gör nu. Jag skulle mer än gärna äta som ni verkar göra, men det går bara inte, jag vill inte klä mig i strl 44/46 som jag gjorde förut.

Jag äter bra frukost, lättare lunch och lite större middag, så mina kollegor ser bara att jag äter i deras ögon "för lite" men de ser inte mellanmålen och middagen. Det är inte så roligt att se alla som äter och bara önska sin låga ämnesomsättning all världens väg...

Det är helt vansinnigt att vad man äter så ofta blir nån annans problem... Jag njuter också av mat, jag älskar mat och har väl av detta (+ en del andra olater ;)) varit överviktig hela mitt liv. Jag har verkligen försökt anstränga mig för att inte skämmas när jag äter men det är ursvårt...man får hela tiden för sig att folk kollar på en..vilket de också GÖR ofta... Särskilt sådana som inte äter så nyttigt själva men har ett ännu mer osunt förhållande till mat än vad jag har. Precis det du beskriver...de sitter med sina salladsblad och tittar på dem som äter med äcklad min...och äter sedan massor med götta på hemmaplan...

MEN nu har jag sedan ett halvår bestämt mig för att ta tag i mitt liv ;) och då framförallt min kropp, min övervikt, min lathet...och nu är det plötsligt ÄN mer legitimt att kommentera allt jag äter...eller inte äter. Jag vet inte HUR j-vla många gånger senaste halvåret som jag har hört att "vi vill ju inte att Linda ska försvinna" "nu får du allt snart äta igen" "KAN du verkligen bli mätt på det där" "Vi VILL ju inte att Linda ska försvinna" :? Jaha men vad tror ni *fniss* Att jag plötsligt för att jag äter wokade grönsaker till lunch istället för pizza ska säga *pooof* så är 80 kilo borta :?

Och vad jag egentligen vill säga...nu när jag babblat som vanligt...är helt enkelt det jag sa i första meningen ;) Det är HELT vansinnigt att det verkar vara så stor grej för alla vad ANDRA äter... *suck*

*tar en stor tugga på frukostmackan*

Jag äter MYCKET mat - mer än min sambo . Jag upplever också att de flesta på jobbet äter mindre, men ändå är jag långt ifrån "tjockast". Jag tror som TS att det beror på att de andra småäter, eller att de äter massor hemma till middag istället.

Jag är själv trött på kommentarer som: "var tar det vägen", "motionerar du massor för att förbränna det där", "du äter väl ingen middag eftersom du äter så mycket nu" osv. Folk borde sköta sitt eget. Själv sitter jag inte och påpekar att andra äter för lite. Kanske borde man gå fram och skälla på dem när de sitter och småäter godis, bullar och mackor framför datorn .

Jag var nog inte till så stor hjälp, kan bara säga att du inte är ensam .

Kan påpeka att jag INTE har något emot att andra småäter (det är helt upp till var och en att bestämma vad, när, hur och i vilken mängd man äter).

precis som Ellte skriver så är det såååå himla störande att oavsett hur man äter så är det någon annan som stör sig *suck*.

Jag tillhör de som äter lite. Inte för att jag vill banta, utan för att jag blir mätt. Jag är ganska liten själv och tränar inte, kanske behöver jag inte lika mycket mat som andra....

Det är lika irriterande när alla kommenterar den mängd jag äter. I och för sig funderar jag på att försöka öka mitt matintag och kanske få upp ämnesomsättningen, men varför ska jag äta mig obehagligt mätt?

Jag tycker att du äter om du vill stora potioner eller små eller 2ggr eller 10ggr om dagen, alla måste få göra som dom vill.

Huvudsaken är väl ändå att man är lycklig och inte så att andra är det, endel faller blodsockret på snabbare och måste därför äta ofta andra klarar sig med att äta ordentliga mål och går bra till väntan på nästa.

Jag äter själv vissa dagar lite och andra dagar vräcker jag i mig, det spelar ingen roll om andra ser eller inte.

Var den du är och skit i andra, om dom påpekar så svara att det är väl ändå din mat och ditt problem vart det får plats i kroppen. bättre med mat än socker fällor.

kontra med att fråga hur de orkar äta allt godis hela dagarna...

Ja visst är matfrågan hysterisk... är det någon som lyckas ha ett helt normalt förhållande till mat? Och så ändras "sanningen" ju hela tiden. Nu är det inte så bra med vitaminberikning längre, så genast känner man sig "dålig" när man tar juicen där det står multivitamin.

Nej, lagom är bäst. Och lagom är lite olika för olika personer.

Forsfors: haha . Den skall jag bara börja köra på!!

Jag antar att jag har bra amnesomsattning, iaf an sa lange, gar varken upp eller ner mer an ca +/- tre-fyra kilo...
Ni har sa ratt i att man inte ska bry sig, det har jag val inte gjort heller fram tills nyligen, men nu viftar vi bort det! *swish swosh*