hypokondri? jag mår så dåligt!!!

blivande fru J,

jag är precis som du. Jag tror alltid att jag har någon allvarlig sjukdom, oftast MS eller cancer. Så fort jag känner minsta lilla, vilket jag gör eftersom jag känner efter så fort jag vaknar, så är jag övertygad om att jag ska dö. Jag kan aldrig vara helt lycklig för då tror jag att det kommer hända något. När jag försöker tänka att jag ska sluta oroa mig för att bli sjuk, tror jag att då kommer jag verkligen bli det. Så jag vågar inte riktigt...

Jag försöker skratta åt mig själv och tänka att jag nog ialla fall bara har en av alla sjukdomar jag tror att jag har. Det sitter ju i huvudet och inte någon annanstans (oftast ialla fall). Kanske inte så många råd men det kan vara skönt att höra att man inte är ensam om dessa tankar.

tack, väldigt skönt att höra att jag inte är ensam. Svårt för folk runtomkring mig att förstå, jag beter mig så himla knäppt ibland.. rädslan för att vara ensam kanske är det värsta. När min sambo åker till thailands några veckor i januari kommer jag och mina sjukdomar att sitta och gotta oss i varandra..

Jag ska HIV-testa mig efetr jul iaf, för att slippa oroa mig för att smitta ner min sambo

promblemet blev bättre under julen när jag var hemma hos mina föräldrar men när vi kom hem igen började helvetet. Jag grät mig igenom varje natt av rädsla för HIV. Skammen att berä'tta om det för min sambo, mina släktingar mm. Jag tyckte inte ens att det var värt att testa mig eftersom det ändå skulle visa att jag hade HIV vilket jag redan visste... När jag började tentaplugga för någon dag sedan blev det lite bättre, tänker lite mindre på det, men det distraherar oerhört. jag vågar inte göra något test innan tentan om en vecka av rädsla för att jag inte alls ska kunna koncentrera mig på studierna och jag går och väntar på provsvaret. Allt känns som en jävla soppa och jag orkar inte med mig själv längre..

Det du behöver är inte nagot test du verkar behöva profisionel hjälp.
Jag tror att en psykolog eller kurator skulle kunna hjälpa dig.

ja sök en terapeut,
För även om du får ett negativt hiv svar, kan det hända att det dyker upp något annat du oroar dig över!
kramar

Har inte själv hypokondri, men har nära anhöriga som har det, och jag vet hur jobbigt det kan vara som anhörig att se fullt frisk människa må dåligt över eventuella sjukdomar som hon/han inte har. Googlade lite och hittade en länk som verkar bra när det gäller hypokondri:

www.helhetsdoktorn.nu/hypokondri.htm

Hej lillstrumpan och blivande fru J
Jag känner igen mig i er båda! Läser till sköterska nu! Hade lektion om nervsjukdom Blev jätte rädd o fick ångest.Tyckte det stämde på mig! Vi är nog många Hypokondriker.Jag tror själv att det handlar mer om en allmän otygghets känsla.En del utrycker det med rädsla för sjukdomar andra blir rädda för spindlar,höjder,mörker.tex.Sköt om er

jag har bokat både HIV-test och läkarundersökning idag, jag bara oroar ihjäl mig så lika bra att gå dit, efter tentan bör jag nog dock vända mig till en terapeut, mina problem är ju förhoppningsvis inte kroppsliga

Ta till dig Teans råd; det skall iaf JAG göra!!

/mooogn, som lider av precis samma tankar

Hej!
En till hypokondriker anmäler sig...

Jag tänker inte dagligen på det, men vissa dagar är hemska!!!
Både min mamma & syster har MS... Å varje gång jag "minns" att det är så, så tänker jag att jag också har MS.
Har varit på VC för att få besked om jag också kan ha diagnosen, och fått en remiss till neurolog-mott. Skulle ha varit där förra veckan - men jag vågar inte! Har avbokat tiden,och hoppas kunna gå vidare med MITT LIV!

*Hoppas slippa de tankarna i kväll*
//SC

det är så otäckt när de bara kommer och vägrar släppa en...man vet int ehur man ska få bort dem. Jag väcker min sambo mitt i natten och jag gråter, han gör sitt bästa plockar fram datorn och så letar vi upp något roligt, men nästa natt är tankarna där igen

Vad fint! Önskar att min sambo förstod hur jobbiga dessa tankar är...
Han förstår såklart att det är jobbigt att både min mamma och syster har MS, men han blir nästan arg när jag antyder att jag oxå skulle ha det. Typ "fatta att du inte har det"!
Så mina tårar gråter jag ensam...

blivande fru J,
bra att du ska gå och testa dig. Då slipper du oroa dig för det. Försök sedan att få tid att prata med någon. Jag funderar ofta på att, tänk om jag kommer gå så här hela livet och aldrig få vara riktigt avslappnad och lycklig. Men nu har jag bokat tid hos en kurator, via husläkaren. Ska dit på torsdag och hoppas på att det hjälper något.

shabbichic,
gå och testa. Jag vet att det är hur svårt som helst. Jag har världens läkarskräck, men då slipper du gå och tänka på det. Det tar så mycket energi. Jag håller tummarna för att du är helt frisk!

Shabbichic!
Vad synd att din sambo inte förstår! Kan du prata om din rädslan med honom och förklara för honom hur ängslig du blir? Jag tycker det är jätte modigt att du beställt tid! Ta med dig någon som stöd när du går dit.Tänk på att ett bra besked också är möjligt! Lycka till

Igår var jag och tog mitt HIV-test. Hon som tog det undrade varför jag var där... Ej haft sex utomlands, ej sex med invandrare, ej injecerat narkotika, ej fått blodtransfussion och desutom EXTREMT rädd för att ta blodprov. Jag svimmade och fick satnna kvar länge på sjukhuset, nu går jag och väntar på provsvaret. Kommer om en vecka och jag klättrar redan på väggarna av skräck. Min sambo pratade tom med en HIV-läkare i telefon för att höra om hur läget ser ut i vårt län mm