Hur få fart på honom?

Jag var orolig innan jag och min kille flyttade ihop eftersom han hade det otroligt stökigt i sin ungkarlslya. Jag är rätt pedantisk och han är det _definitivt_ inte. Därför pratade vi nnan vi flyttade ihop igenom hur vi skulle ha det (på mitt initiativ) . Vi har kompromissat oss fram till en lösning som funkar för oss båda för det mesta. Jag fick dra ner på mina krav och han fick höja sin nivå. Vi har fortfarande diskussioner kring detta ibland men det blir inga jättegrejer av det utan vi löser det rätt smidigt.

Ta upp det med din kille redan ikväll så trenden förhoppningsvis vänder snart. Lycka till!

*skrattar*

INNAN mig bodde han tillsammans med en annan tjej, och var därefter singel 1,5 år ca. Jag har förstått att i hans f.d. förhållande bråkade de mycket om hemmet och vem som skulle göra vad. Hon tyckte han gjorde för lite i hemmet medans han tyckte att det var OK att han gjorde mindre eftersom han ställde upp på henne på så många andra sätt. (Hans egna ord)

Hemma hos honom som singel stod det ofta disk, dock ej så mycket men å andra sidan åt han mycket halvfabrikat då, och med tanke på att det bara är en 1:a han har tycker jag inte det borde vara så mycket att hålla ordning på. Det verkar precis som att han har en oförmåga att ta sig för/kommma loss när det gäller att fixa till saker i hemmet eller saker som känns lite "besvärliga".

Försöker nu tänka mig in i konkreta situationer och hur jag ska göra då, så att det verkligen blir resultat nu, för jag vill verkligen ha till en bestående förändring.

Steg nr. 1 är i alla fall att jag fr.o.m. nu slutar laga mat på kvällarna. Jag äter ju lunch på jobbet, så när jag stått och lagat mat på kvällen har det ju ENBART varit för att han behöver äta. Nu får han göra det själv om det ska bli något.

Steg nr. 2 måste vara disken.... vet inte hur jag ska få honom att diska kastruller...Jag tycker det ser så fruktanskvärt "sunkigt" ut när jag kommer hem på kvällen och det står smutsiga kastruller med matavlagringar på bänken....särskilt när man vet att man själv stod och diskade kvällen innan....

Eftersom vi "formellt" inte bor ihop betalar han ingen del av hyran, och vi kommer säkert rent fysiskt bo hos honom mer när hans stambyte är klart. Han har bidragit ekonomiskt till mat den senaste månaden eftersom vi nu bott hos mig sen slutet av juli, och han tänkt till om just det.

Jag kommer också konfrontera honom med att jag funderar över hur det skulle vara om vi bodde ihop på riktigt, om han är så här lat eller vad det handlar om....

Tack för eran support! Det känns jättebra att ha den "i ryggen"! :)

Ella

Ella! Det låter jättebra. Det är jobbigt att leva med skitig disk, men för eller senare kommer han se den, och då förhoppningsvis fatta att den inte diskar sig själv...

Jag har själv startat liknande trådar här, för min sambo har också en tendens att inte se skiten (eller se när jag tar hand om den). Men jag tror ändå inte att jag haft det riktigt lika illa.
Dessutom har han ryckt upp sig något enormt. Jag satte mig ner och pratade med honom för hundrade gången, men helt plötsligt gick det in. Och nu tar han faktiskt egna initiativ till och med!

Men prat i all ära, handling är det som biter bäst. Jag tror att du kommer att lyckas. Och gör du inte det är han inte värd dig.

Hej!

Pratde med honom igår, och idag har han lovat att diskbänken ska vara helt tom när jag kommer hem och att han ska vattna blommorna. Han lovade att komma ihåg det utan att jag skulle behöva påminna honom.

Så, nu är det bara att vänta och se hur stort engagemanget är..... Jag vet i alla fall att jag kommer bli en furie om jag kommer hem i kväll och inget hänt, för då handlar det för mig inte längre om städning, utan om pålitlighet och respekt. För mig är ett löfte ett löfte...

Ella

Heja Ella!

Jag och maken hade också liknande diskussioner 1. när vi flyttade ihop, 2. när vi flyttade till huset, 3. lite då och då. Fortfarande kan vi irritera oss på varandras oförmåga att göra si eller så som det var tänkt.
Vi var, precis som Nean, så att att jag var mindre nogräknad och han var hysteriskt städmedveten så vi har fått justera våra trösklar bägge två.
Jag har nu på sistone begärt att han (som går och lägger sig senare än jag) gör rent i köket, dvs diskar upp kastruller/stekpanna, torkar av bänken etc. Annars när han tycker att han är klar så står all disk kvar på bänken, han ställer inte ens in den i diskmaskinen! Och jag då, som är den enda av oss som äter frukost, möts då av denna syn på morgonen - inga bra mornar om man säger så!

Lycka till och skriv imorgon och berätta hur det har gått. Du kanske får "polisa" lite innan rutinen sitter i skallen på honom, men om han respekterar dig och att du inte vill att det ser ut som faen i din lägenhet så får han finna sig.

Håller tummarna för att det funkar ikväll. Vet hur otroligt ledsen och arg man blir när löften bryts, hur triviala de än må verka.

Hur gick det igår? Var blommorna vattnade och disken diskad när du kom hem?

*håller tummarna*

Det bästa för oss har varit att min M2B faktiskt fått jobb. När han var arbetslös så såg han inte mycket av sånt som behöver göras i ett hem. Nu så diskar han självmant, kan ibland ta en repa med dammsugaren och torka lite golv. Han handlar också!
Jag har inte lust att handla när jag jobbat i en affär hela dagen och då är det väldigt skönt att veta att han fixat den biten.
Jag får ju erkänna att min tröskel är väl lägre än hans. Bokhyllan är ett ständigt påminnande om för lite dammande men nåt måste man ju ha kvar!
Pratade med honom och han föredrar då att jag skriver en lista över saker som ska bli gjorda.
"Vi ser ju inte samma saker". Så sant så!!

Jag gillar inte listorna men om det hjälper min älskling att se saker så gärna för mig!

Så jag har inte så många tips att ge dig men att vara barnslig hjälper nog inte. Att prata med honom vuxen till vuxen och försöka vara allvarlig och inte få ett utbrott (been there done that) ger nog bättre utdelning.
Stå på dig!
//Tanten

Hej på er!

När jag kom hem i torsdags hade han diskat och vattnat blommorna, och som en bonus även bäddat sängen! :) Jag blev naturligtvis väldigt lättad och också glad, och sa till honom hur mycket jag också uppskattade att han ansträngt sig lite extra, och inte "bara" gjort det han lovat. Berättade hur bra jag mådde när jag kom hem.

Så, det var ju positivt, samtidigt som jag märker att det är lååååång väg kvar innan detta är en vana, och framför allt att han själv tar itu med saker utan att jag ber om det.

Men, kanske blev det i alla fall en sporre för honom, för helgen var den mysigaste på länge, och vi kom varandra närmare än någonsin! :)

Ella

Åhh, vad härligt! Hoppas verkligen att det blev en sporre för honom också, och inte "nu har jag varit duktig för en månad"... Så kunde min sambo reagera förut, och blev jätteförvånad när jag blev arg igen efter bara några dagar - han levde fortfarande på att han hade dukat undan efter middagen en kväll...

Som sagt, det är en lång väg att gå, men min kille är iaf värd det, för han är alldeles alldeles underbar på så många andra sätt. Nu när han börjat lära sig att man måste hjälpas åt hemma också är jag Lycklig med !, inte längre ?. :)

Kul att det gar att ratt hall Ella!
Jag tror benhart pa 'positive reinforcement' (svenska?), att verkligen uppskatta och beromma killen for det han gjort. Later kanske tontigt och tom. onodigt ("varfor ska jag behova tacka for att han gor sin del av arbetet?") men faktum ar att det funkar. Och pa samma satt berommer han alltid min matlagning tex - och da ar det ju roligare att laga mat nasta dag.

Sa jag tackar for att han tagit ut soporna, stadar badrummet osv - det kostar mig faktiskt ingenting att saga tack, och jag marker att han ar villigare att gora det nasta gang.

Bra jobbat Ella!!

Min kille har diskat de senaste dagarna utan att jag har bett honom. Det är mer än hans del, för han har dessutom lagat maten och ikväll kommer han att tvätta nästan helt utan min hjälp (jobbar över).

Han har inte ens beklagat sig en enda gång. Det tror jag beror på att jag istället för att gnälla har tackat honom och talat om hur mycket jag tycker om honom för att han ställer upp när jag är trött.

Vi verkar ha kommit till det stadiet när jag inte behöver tjata (peppar peppar) utan han tar sin del av det hela utan att knysta (okej, de senaste dagarna har han gjort mer än sin del).

Och positiv förstärkning funkar uppenbarligen bättre än att skälla. Fast ibland blir man ju bara så förbannad så man inte ens kan stava till positiv j*kla förstärkning!

Visst är det så att när det funkar med det praktiska i hemmet så blir resten av förhållandet mer harmoniskt? För oss är det så iaf.

Han tar sitt ansvar = glad flickvän = mer mys .

Nar jag och min man flyttate ihop hade vi lite problem med disken, han diskade garna, men det gick sa pass fort att halften satt kvar pa kastrullerna och diverse koks prylar. En kvall efter att han diskat sa gick jag till torkstallet och hittade de varsta exemplaren och visade dom for honom och sa "det ar sa himla underbart att du tar ditt ansvar och anser att vi ska dela like pa hushallsarbetet... men nar det blir sa har manga "rejects" sa kan jag ju lika garna diska sjalv" efter ett halvar sa har jag slutat leta rejects, och han tar mer an fem minuter pa sig nar han diskar... maste aven tillagga att han alltid fixar morgon kaffet, och aldrig far mig att kanna mig som att jag inte kan saga till hur jag kanner om nagot har hemma... dvs, han respekterar mina kanslor...