Lätt depression eller "bara" trött?

För några år sen var jag så himla trött och mådde allmänt dåligt. Jag kunde inte sova mm. Jag gick till husläkaren med en lång lista över alla mina symtom (förkylning, sömnlöshet, ryggvärk mm). Det var hon som sa till mig att jag hade en depression, det gick upp ett ljus för mig. Jag var ju faktiskt uttröttad, och deprimerad! Jag hade totalt förnekat detta in i det sista för jag hade så många åtaganden, så mycket dåligt samvete över vad jag inte orkade göra. Jag fick sömntabletter utskrivna och åt dem i några dagar så att jag kunde sova ut.

Sedan åt jag antidepressiva i nästan ett år och fick remiss till psykoterapi. Det fungerade bra för mig. Det var inga problem att trappa ut medicinen sen, jag var då så stabil att jag inte märkte någon skillnad. Jag åt den lägsta dosen av Effexor, det var allt som behövdes. Jag blev inte "hög" på nåt sätt, medicinen gav mig bara det lilla extra jag behövde för att inte må alltför dåligt, så att jag fick kraft att ta itu med min livssituation och göra de förändringar jag behövde för att få mer balans i livet.

De enda biverkningarna jag kände av var att jag vaknade varje morgon med klara minnen över vad jag drömt, och det var inga snälla drömmar oftast... ...jag skrek åt folk och var allmänt förbannad, men det var nog sunt att jag fick ur mig lite förtryckta aggressioner Sen svettades jag mycket mer än vanligt också, men det finns ju effektiva deodoranter på Apoteket så det var ju ingen biggie

Min depression kom sig mycket av att jag är en klassisk sk "duktig flicka" med stor prestationsångest och höga krav på mig själv. Idag tar jag det mer lugnt, har mer självförtroende och självkänsla än nånsin. Jag lever ett bra liv, sover nio timmar per natt och har det gott! När jag blivit starkare gjorde jag rejäla omvärderingar och en stor utrensning av folk som var energitjuvar. Jag har inte lika många aktiviteter inplanerade längre och inte så många måsten. Det finns en väg ut! Framför allt, var inte så rädd för att ta antidepressiv medicin. Läs på, kunskap är makt! Internet är suveränt till detta...

KRAMAR till dig! Ta hand om dig, du har bara ett liv så gör det bästa för dig själv / Kramar C

Monn, det låter ju onekligen som en depression det du har men det är ju svårt att avgöra som "hobbyläkare". Känn ingen press att maila mig, gör det när du känner för det och orkar men som sagt, hojta till i den här tråden för jag kollar inte den mailen så ofta. Vill inte lämna ut min jobbmail eller "vanliga" privata mail här... Men sen kan du såklart få den om du vill, känns ju t.o.m. som jag känner dig lite!

Jag känner igen mig i allt du skriver och det där med att börja grina över småsaker gjorde jag också. Du är heeelt normal (som de skulle sagt i "Bullen")! Träna är superdupermegaBRA! Träning kickar igång produktion av endorfiner och andra hormoner som påverkar sinnesstämningen/lyckokänslor etc och är en av de bästa saker man kan göra när man har en depression! Jag orkade inte alltid när jag mådde dåligt men om man orkar så ska man absolut uppbåda de sista krafterna och släpa sig iväg och träna. Well done Monn!

Bra också att du pratat med din sambo.

Vi hörs när du orkar! KRAM/J

Monn, skrev precis lite i kittlartråden och såg att du ej köpt ngn. Sexlivet/lusten dalar ju ofta när man inte mår så bra så en kittlare kanske kan vara ngt för att hjälpa till/pigga upp. Även om sexet funkar toppen så är det nog inte fel för sex och närhet mår man ju som bekant himla bra av!

Ville inte skriva om hur du mår i den tråden så jag tog det här istället.

Jennifer, jag har mailat lite frågor till dig nu.

Ja, det känns faktiskt nästan som om vi känner varandra lite, men tur är väl det eftersom vi ska starta sveriges coolaste tidning tillsammans ;)

In och kika, svarar nog direkt så gott och fort jag kan, ska på ett möte snart!

KRAM!

Har mailat men fick avsluta lite abrupt, hoppas du fick svar på allt och att det inte var för rörigt. Jag är iofs en ganska rörig typ, eller alltså ja, whatever.

Maila igen om det är något mer eller om du vill ses och ta en fika för att snacka om allt möjligt. Du fick min "vanliga" mailadress också.

Ta hand om dig! Kram

Jennifer, jag har mailat dig (från två olika adresser till och med, tror inte att min första fungerar som den ska).

Idag var jag hos husläkaren och hon tog mig faktiskt på allvar och kom med en massa olika förslag. Jag var lite orolig för det är så svårt att förklara för någon annan vad jag känner, samtidigt som de senaste tre (?) dagarna har varit ganska hyfsade. Jag var lite rädd att jag inte skulle vara "tillräckligt" deprimerad. Men hon var väldigt duktig och jag behövde inte sitta och gråta ut (även om jag hade lite tårar i ögonen - bara bidde så) eller överdriva och säga att jag var på väg att ta livet av mig. Jag var där av en annan anledning också, så vi hann inte prata tillräckligt. Jag fick göra ett litet test och om jag inte redan hade tagit en massa blodprover hade jag fått göra det också för att utesluta "kroppsliga" sjukdomar. Jag ska tillbaka dit nästa vecka och prata lite mer med henne och sedan ska jag få gå till mottagningens psykolog för att utreda ytterligare om jag beöver tabletter, terapi osv.

Helst av allt avstår jag från tabletter då jag under en tid nu kommer att äta starka kortisontabletter samt kanske börja på en långvarig antibiotikakur. Men antibiotikan skulle jag kunna avstå ifrån om vi tillsammans kommer fram till att tabletter kan vara bra för mig för att komma upp till ytan lite. Tack vare Jennifer m.fl. här ovan är jag inte så rädd för att "bli fast" längre.

Tack alla ni som har orkat lyssna! Jag tror inte jag hade kommit iväg till läkaren om jag inte blivit lite pushad.

JÄTTEKRAM!

Lycka till Monn!

Posta här när du kan så att vi vet att du mår bättre, du får se hur det går bra till slut!

Massor med kramar,

M

Monn, det är någon som söker dig under "Bröllopsreserubriken" på bröllopsforumet!

Det stod väl också att testet bara var en vägledning?

Vad bra att du kommer framåt och har fått hjälp av din husläkare!! Jag är verkligen glad för det! Skriv gärna i tråden så vi kan fortsätta stötta dig!
Ta hand om dig och Kram!!

Hej igen!

Nu har jag varit hos husläkaren en gång till (vi hann inte med att prata tillräckligt första gången). Det var skönt att få prata lite utan att behöva känna att jag belastade någon annan. Jag ska nu få en remiss till en psykolog. Läkaren ville inte "utreda" mig själv, utan ville ha hjälp av någon med mer erfarenhet så därför fick jag inga tabletter utskrivna. Jag hade fått det om jag hade velat, men vem vet, det kanske räcker att bara prata om problemen. Hon var i alla fall väldigt gullig och förvarnade mig på att det kan ta någon månad innan jag får träffa psykologen, men jag skulle höra av mig om det blev värre så skulle hon fixa det snabbare.

Det värsta just nu är att jag är så otroligt trött. Jag sover 10 - 12 timmar/natt och somnar ändå så fort jag sätter mig i soffan (eller till och med över skrivbordet ibland). Jag vet inte heller hur jag ska få min sambo att förstå. Jag har förklarat för honom vad läkaren har sagt och hur jag känner/mår, men han förstår inte riktigt varför jag är deprimerad. Det känns ibland väldigt frustrerande för jag vill att han ska förstå både för att han ska veta varför jag är som jag är just nu men också för att jag behöver ännu mer kramar och kärlek än vanligt. Jag märker själv att jag är ganska krävande just nu. Jag försöker att inte vara det och ge honom lite utrymme, men det är svårt. Så fort han gör något utan mig börjar jag tvivla på att han alls tycker om mig (trots att jag vet att han gör det).

Jajja, det är som det är just nu. Nu ska jag i alla fall krypa ner under en filt med en massa chokladmousse.

Kram!

Vad skönt att du fått så bra hjälp och att den husläkare är så förstående!

Du kanske kan förklara för din sambo hur sjukdomen fungerar rent fysiskt? Det kan möjligtvis hjälpa honom att förstå mer!

Rosenrot är bra om du är trött! Det ger energi och man får lättare att koncentrera sig, de fungerar bra för mig i alla fall!

Njut av chokladen, den är du värd!! Ska också äta lite choklad ikväll, *mums*.
Och kom ihåg att depressionen inte är den riktiga du!

Kram!!

Monn, vi fikar nästa vecka om du vill? Jag kan alla dagar utom tisdag tror jag!

Du kan alltid se till att sambon och husläkaren pratar så hon kan förklara för honom. Han kan säkert inte ´fatta exakt ändå men bättre iaf och det kan vara skönt att ngn annan förklarar för honom. Risken är att man själv bara börjar grina eller så dessutom. Han kanske kan ringa på hennes telefontid eller något?

Hör av dig på mailen så bestämmer vi fika. Om du vill och orkar, känn ingen press! Vi kan ta det en annan vecka eller inte alls!