Tusen bitar...
Hej på er här! Jag vänder mig till er för råd. Jag håller på gå i tusen bitar. Mitt problem kanske är ett litet sådant, men för mig är det mitt liv. Jag älskar min sambo mer än vad jag älskar mitt eget liv. Jag kan inte hjälpa att jag blir extremt svartsjuk när hon "chattar" på nätet med främmande män och de ringer och sms:ar. För henne är det skoj. För mig är det ett elände i en oändlig proportion. Jag har sagt till dessa nu när hon är borta på semester att hon har en pojkvän och de kan lägga ner limmandet. När hon kommer tillbaka är jag övertygad att hon kommer lämna mig. Jag är fruktansvärd rädd att hon ska göra det och jag är djupt olycklig över detta. Jag har konfronterat henne med detta så många gånger över hur mycket jag ogillar detta. Detta kommer säkerligen bli den sista konfrontationen som äger rum. Jag ångrar mig och har extrem ångest över att jag har talat med dessa killar. Jag känner att jag aldrig borde ha sagt något samtidigt som jag känner att jag tänker ge allt för min flicka, om det så kostar mig själv allt. Jag kan inte ge upp min kärlek till henne. Jag vet att jag kan hitta en ny tjej om jag vill, saken är att jag inte vill. Jag älskar henne över allt! Jag känner att jag själv närmar mig slutet och behöver en vändpunkt. Råd som jag har fått går ut på att ställa hårt mot hårt. Gör jag det, förlorar jag även om jag vinner. Jag har själv tagit semester nu för jag orkar inte längre, men allt jag tänker på är hur det kommer gå när jag träffar min flicka igen, jag känner mig bara olycklig. Jag tittar på telefonen ska ringa och att jag ska få höra hennes röst igen som ska säga att nu ska allt bli bra igen...