Vi har inte sex

Om ni båda är missnöjda med ert utseende (spekulerar ang. din kommentar om övervikt) kan det bero på det. Enklaste sättet att ta reda på det är väl att göra något åt den.

Dessutom, något man ofta inte tänker på som överviktig, det är tungt att släpa runt på extra kilona. När de försvinner brukar man bli piggare och ha mer energi över...

Vet att detta blir långt, men jag har tidigare i höst kännt mig lite "fluffig" i sidorna, och faktiskt haft mindre lust att låta min sambo ta i mig, eftersom jag inte kännt mig attraktiv. Så fort fluffet försvann fick jag mer lust!

Prova och hör gärna av dej och berätta hur det går!

Hej!
Ja, du kanske har rätt. jag har ofta dragit mig för sex pga. utseende och inte spelat på min sexuella sida. Däremot den sensuella och det resulterar i mycket gos. Jag har aldrig gosat så mycket i ett förhållande som detta. och han vill ju gosa;=) Jag hör av mig och berättar. Trots allt älskar vi varandra men frågan har ju varit om vi är rätt för varandra eftersom vi inte har sex så ofta vi vill. Det löser nog sig, men tack för ditt inlägg jag blev genast på bättre humör.
Kram stjärna;=)

Jag kanner mig ocksa oattraktiv nar jag kanner mig fet och plufsig, och nar min man tar i mig tanker jag direkt att 'hur kan han tanda pa det har, han maste tycka att jag ar acklig' osv. Inte sa konstruktivt direkt. Och det dodar garanterat lusten!

Det har alltsa *bara* med mina hjarnspoken att gora, inget som han sagt eller antytt - han ar tvartom den som alltid kommer med komplimanger och tycker att jag ar snygg som jag ar...

Fundera pa om det ar sa att du drar dig undan och att det ar dar problemet ligger - det later lite sa. Och kanske marker han att du inte vill, men vet inte varfor, och drar sig tillbaka for att inte verka alltfor framfusig? Det later lite sa i mina oron (nu vet ju inte jag hela historien).

I ovrigt galler val det gamla: prata, prata! Och var arliga mot varandra, aven om sex inte ar allt sa ar det nog sa viktigt for ett forhallandes framtid. Att latsas som att allt ar bra for att undvika konflikt ar det samsta man kan gora.

Daremot tror jag inte att man kan dra nan parallell mellan "ingen lust = fel for varandra" innan man har tagit reda pa *varfor* lusten inte finns dar.

Hur var det ibörjan av ert förhållande? Ofta är det ju så att då har man liksom lust precis hela tiden och funderar aldrig över att den skulle kunna "svika" en vacker dag.

Jag tror att när man har varit ihop ett tag så kan det bli så *för endel* att man tror att man inte har lust för att det inte kommer lika lätt som ibörjan. Jag tror att det enda som hjälper är att prata om det och att inte vara rädd för eventuella kortare "pauser" i sexlivet. Om ni vet att ni båda vill och älskar varandra så tror jag det kommer att lösa sig, bara ni pratar om det. Jag tror att lusten och sättet som man tänder på kommer att ändra sig hela tiden i ett livslångt förhållande. Jag tänker mig att om man tex. har barn så får man nog kila in små kärleksstunder mellan blöjbytena - för om man väntar på den rätta känslan eller stämningen så bli det nog aldrig av

Sen tror jag att man får jobba på sin egen inställning också. Om det är så att man *känner* sig ful (som någon nämnde ovan) då signalerar man inte sexlust precis. I så fall måste man nog tänka över vad det är som gör att man känner sig oattraktiv - är det du själv, nåt som din kille brukar säga/göra? Ta reda på vad det är och försök göra nåt åt saken.

Lycka till!

Nojsan skrev ett jättebra inlägg!

Catalin: är det ni båda som inte har lust? Eller har han lust och försöker få till det men du drar dig undan pga olust?

Ja Santa Fe!
Vi har inte lust någon av oss, tror vi. Men vi gosar mycket. Kanske för mycket när jag tänker till. Min kära sambo tar på min rumpa emellanåt och gör tycker sig mot mig ibland när jag diskar eller gör ngt annat. Jag skämtar bort det. Ibland har jag nära till skratt, pga. blygsel pga dåligt självförtroende, vilket avtänder honom. Jag skrattar inte medvetet. Nu tror jag att övervikten spelar roll och jag håller på att minska i vikt. Tidigare hade vi nog mindre sex pga. orkeslöshet och att jag slarvade med p-pillrerna, vilket var en biologisk klocka grej. Hur som helst pratar vi nu med varandra om allvaret. Vi är inne i en förändringsperiod då vi vill förändra oss till det bättre. Vi har börjat träna, äta rätt, slutat med niktin och därmed också vaknat till liv och vill ha det bra. Vi vill ha barn och gifta oss och han vill verkligen då han först tagit upp det. Vi har även kommit fram till att vi skulle bli helt förkrossade om vi skulle göra slut. Men jag tror lusten sviktar hos oss båda.