Olika tankar kring närvaro av barn

Vilka fantastiska bekanta ni har!

Använd inte funktionsnedsättningar som allmän svordom, är du snäll.

Förr tog man helt enkelt med sig barnen på bröllopet. Utom de borgerliga då, som lämnade barnen till sin vanliga barnflicka. Det var enklare förr, och det har inget med teknik att göra.

Förr så var det vanlit qatt kvinnan dog vid barnafödande, förr fanns inte modern medicin och utrustning vilket ledde till att många många barn som ammade blev föräldralösa och de klarade ju sig. Jag tycker ändå det har att göra med dagens teknik och framsteg.
För det jag menade på var hurvida barn skulle klarar sig utan sin mamma i några timmar eller ej.

Om man nu inte hade en amma så gav man förr komjölk i ett horn eller en klut till spädbarn. Fungerar utmärkt om man bara vill vara borta från barnet tillfälligt. Tekniken kring kortare bortavaro har inte ändrats mer än marginellt. Skillnaden är den sociala acceptansen och kringpersonerna.

Mödradödlighet och antibiotika har inte så värst mycket att göra med problematiken kring att lämna bort sitt spädbarn när man går på bröllop, eller tycker du?
Och helt OT: Nej, många barn som blev moderlösa dog, just på grund av att man inte hittade någon lämplig amma. Komjölk är inte lämpligt att föda upp ett barn på.

Som jag förstått det har du diskuterat frågan med din blivande man. Jag hoppas då att ni är överens! Om ni inte är det finns annars en risk att det kommer bli ett irritationsmoment om allt inte går som planerat.

Faktum är att denna dag handlar om DIG och DIN MAN och jo, på bröllopsdagen får världen faktiskt kretsa runt er! Det är ER fest och ERA "regler" som gäller. Dessutom är det nyttigt för nyblivna föräldrar att vara ifrån sina barn några timmar ibland för att göra något roligt tillsammans!

Jag kan helt ärligt säga att om jag haft ett tre-månaders spädbarn och blivit bjuden på bröllop utan det barnet, så hade jag antagligen inte gått. Jag hade känt mig besviken och trampad på. Hade jag däremot fått möjligheten att välja själv hade det varit en annan femma. Jag och min sambo kanske hade tyckt att det varit skönt med en kväll själva. Det måste få vara upp till var och en att bestämma! Ett spädbarn stör som sagt inte speciellt mycket, och gråter barnet går man ut. Svårare än så är det inte.

Vi kommer antagligen inte att bjuda lite större barn på vårt bröllop just för att de kan bli stökiga och uttråkade, men att förbjuda spädbarn är samma sak som att be om konflikter.

Hej Goc!
Ja, vi har diskuterat det här och kommit fram till följande.
På inbjudningskorten kommer det framgå att inga barn övh är välkomna. Om föräldrar (inte många som tur!) hör av sig, är det följande som gäller:
- I kyrkan kommer inga barn (oavsett ålder) att vara välkomna.
- I festlokalen, om föräldrarna verkligen känner att de inte kan vara ifrån sina spädbarn (ålder upp till 12 mån, dvs 1 år) kommer de få ta med sig dem under middagen enbart och få sitta lite mer avskilt då.

Min fästman kommer få ansvaret att vara övertydlig om detta med sina vänner. Musiken och volymen kommer inte vara anpassad till barnen, utan till oss. Jag tänker inte ta hänsyn till någon som säger att det är för högt för barnen, då kommer min fästman få sköta det (men vad jag kommer bli irriterad, vet att jag föreställer mig worst-case-scenario, å andra sidan ska man vara förberedd på det värsta).

Låter ju bra och ändå givmilt av er..

Att barnen "överlever" är väl knappast en måttstock att behandla sina barn efter kan jag tycka? Barn överlever den mesta skit de utsätts för, de är helt fenomenala på det sättet, men det innebär inte att det är ok för det. Jag tycker det är mycket märkligt om deras behov och känslor inte skulle vara värda samma respekt som vuxnas. Men det är min åsikt.

Förövrigt har mina barn fullständigt vägrat flaska, och visst skulle de tekniskt sett ha överlevt om de skrek hysteriskt efter mig (av hunger/rädsla/oro) i ett par timmar (så små barn har dessutom inte vår uppfattning om tid, så det skulle upplevas som en evighet för dem) men det är verkligen inte något jag skulle drömma om att utsätta dem för bara för mitt egna nöjes skull.

(Stor skillnad mot en 10månades tex som kan äta vanlig mat och inte behöver amma stup i kvarten) 

Däremot tycker jag att man gör PRECIS man som man vill när man bjuder in till sitt eget bröllop. Jag skulle inte ta illa upp om mitt spädbarn inte var välkommet, men jag hade definitivt tackat nej. Inte mer med det. Hade brudparet däremot haft åsikter om mitt val att tacka nej så hade de nog inte varit mina vänner länge till.. 

Tycker ni har kommit fram till en schysst lösning

Tilly, jag förstår att en person med spädbarn skulle känna sig besviken att ens barn inte är bjudet. Men anledningen till att jag ville ha en hel barnfri fest var för att alla skulle få ha kul och verkligen släppa loss. I mitt tycket bör man inte förlora sin individualitet bara för att man har blivit förälder, det finns ett liv även utanför barnbubblan, och alla anser faktiskt inte att barn är det bästa här i livet. Det måste man ha förståelse för.