Studera och ha barn?!

Det går fin fint MEN det kräver disiplin och ett fokus. Jag läste ingenjör med en 1,5åring och en liten påväg.
Jag satte upp vissa riktlinjer, jag pluggade aldrig när barnet var vaken, vi införde EN familjedag/vecka eftersom att jag oftast satt med näsan i böckerna hela kvällarna.
Ja och det är ju det, förbered dig på  att all "ledig" tid går åt skolan. Det går och jag var bland topp tre på det mesta, men det var nog för att jag hade ställt mig in på detta så enormt.
Fokus och vilja så går det:) 

Ja absolut handlar det om disiplin och famröfallt viljan! jag tror inte det är några problem alls för mej med tid och fokus, det enda jag är lite rädd för är att ekonomin inte håller eftersom både jag och min sambo studerar. 
Och min tanke var att ta ett studieuppehåll ( om då ekonomin fungerar med det vill säga) och ta en mammaledighet till en början.  
Vilken samrt ide! Att ha en "familjedag" det ska jag absolut ha! Tror det skulle behövas nu också även fast jag är utan barn. Känns som jag alltid sitter framför datorn och omringar av papper och böcker! :D Tack för iden! 

Ekonomin funkade, när vi fått första barnen studerade min sambo och jag var föräldraledig. Klart att man får inte unna sig speciellt mkt lyx men det är bara för en tid. När jag sedan började studera så får man extra bidrag då man har barn och möjligheten till extra lån finns. 
Hoppas du hittar den lösning som passar er bäst :) 

Å ja just, du som studerar på distans kan söka studiebidrag men behålla din föräldrapenning. Inga lån alltså, kravet är att du har "barnet med dig" under de gånger ni har träffar. Man kan ju ordna så att mor eller farföräldrar är barnvakt de gångerna. 
 

Jag har fått höra att man bara kan få mammaledighetsersättning om man har jobbat innan, stämmer det?
Jag gick direkt från gymnasiet till högskolan och då inte jobbat speciellt mycket, bara sommarjobb... Kan man få någon ersättning ändå? 

Föräldrapenningen är baserad på den inkomst du haft. Har du studerat och inte jobbat ihop ngn årinkomst som är något blir den väldigt låg. Man kan gå in på försäkringskassans sida och räkna ut vilken föräldrapenning man kan få

Okej! Tack så mycket för bra svar! :D

www.forsakringskassan.se/mobil/privatpers/foralder/planerafp/!ut/p/b1/hZHZcqJQEIafJQ-gnAXhcHmQ5YAoQmS9oZAY1LDIrj79zKQmVXGqxvRdV3_dXf__czEXcnGVjqc87U91lRZ_-lhIMARAkiEFusUWwFCQuNpqG8y7wm8g-g7YPo-AYSkWUxwfAB8_7j-OdYXnAi5k2SAqnTEpquK25COyo0vD1Kh8a2OUwftOvumb8qRAMvVrHx349ZrmQ-whByXZNkAuANtW6gutwex-az7ANm6HaxeqM9_nvfFoj_wiLW5VYmad8e7JR0lV-zf8CqtI6kon7w0IyDKtZ1S8K4dzJ0f1mLvOy8tfbeA_RcFP3gRc_FS-I_wA6Ohf4PGJ7orPL3wG8Ak8UWFy8WlfzqesnIM5kSQoIUHAvIBEfsH5LOuuX-l0eDcF1VjS4bo-ZtBs9_v8qsVNwUyx3gxhdV7YB42cE2qokHXvPdzpexrWK-2CDZ0gSkDGZBLW-gQvNJrdz_nSFJZtUK6kWyCOxeDh1pOCROhAvXKzkAhWvRQVQj17qPSG27C6PHCX0hstwVVdgvNfpqCL2w!!/dl4/d5/L2dBISEvZ0FBIS9nQSEh/

Vi fick barn när jag hade pluggat i två och ett halvt år. Det är inget jag ångrar naturligtvis, men det var oplanerat även om jag också längtade efter barn.

Även om du inte vill höra detta så är mitt råd att vänta tills du är klar med studierna. Jag tyckte att det var jobbigt att aldrig ha tillräckligt tid för studierna och det var svårt när barnet var sjuk, vilken de är ofta när de börjar på dagis. Det är lättare när en pluggar tror jag, då kan den personen ta ledigt för och vara hemma vid sjukdom. Nu när vi båda pluggade kom vi båda två efter i skolarbetet under sjukperioderna och jag drog länge på flera resttentor. Olika utbildningar ställer förstås olika krav, men jag upplevde det splittrat och ett jagande av tid till mina studier, och inget jag skulle rekommendera mina barn. Studietiden kan vara nog så krävande i sig.

Rent ekonomiskt tyckte jag inte att vi hade några problem. Som student är man ju van att leva ekonomiskt ändå och vi fick lite bidrag av våra föräldrar till vagn t.ex. som är en stor kostnad i början. Utan det var att få ihop vardagen som blev komplicerat. Sedan var det lite tråkigt att inte kunna gå kvar i samma årskull också efter mammaledighetstiden, men det är ju inte det viktigaste.

Ett av mina barn kommer att uppleva samma sak (har redan barn innan han nu ska börja plugga) och tyvärr bor han i en annan stad så jag kan inte stötta dagligen. Men å andra sidan ska man inte tveka att börja studera bara för att man har barn, det tycker jag också.

Jag tänker att det kan bli jobbigt att göra båda samtidigt min son har sovit väldigt lite på dagen och ville ammas mycket på natten får man en bebis med kolik så orkar man inget annat men man vet inte vad man får och fullt möjligt är det nog

Eftersom du har gått direkt från gymnasie till vidareutbildning misstänker jag att du inte är speciellt gammal? 

Jag har lääänge längtat efter barn. Jag ville också ha barn tidigt, hade bara ingen att skaffa dem med! ;) Hehe.

Hursom. Nu har jag träffat han jag kommer skaffa mina barn med, vilket minskar stressen lite, även om lite av den finns kvar. Jag är 30 i år och han har precis fyllt 34 så vi är inte purunga heller. Och jag längtar, hela min kropp skriker efter en liten.. men ekonomiskt känner inte jag vi kommer klara det just nu. Han har varit arbetslös utan a-kassa från och till sen vi träffades. Haft lite spelningar, ströjobb, 40% nån termin som lärare men inte så han kunnat bidra med mycket i vårt gemensamma. Jag jobbar heltid men har inte fast och har ett par år haft uppehåll på somrar eftersom det inte finns någon nytta till lärare då! (Nu har jag inte det även om jag inte har fast). Man sambo har precis börjat plugga och vi har kommit överens om att vänta de 3 åren det tar för honom att bli klar, även om jag kommer vara 32, sen är det inte säkert man får det på första försöket heller! 
Har insett att det hade varit lättare om det var min sambo som satt på heltidsjobb och utbildning och jag som pluggade, då jag måste vara mammaledig första månaderna och det är lättare att vara det som studenten än den som drar in heltidslönen...

Har din sambo också lika långt kvar?
Har ni båda utbildningar som är lukrativa på arbetsmarknaden?

Är ni nästintill garanterade jobb när ni slutar (min sambo kollade på bristyrken och valde därefter vad han ville utbilda sig till, då han redan har en utbildning efter hans intresse som tyvärr inte är så lukrativ...) så är det ju lättare att leva snålt några år. Det är lättare när bara en, och faktiskt när det är tjejen, pluggar och den andra har jobb, då tror jag det underlättar.

Jag ska inte säga för mycket, jag har ju egentligen ingen aning, men kanske kan ni vänta 1,5 år (eller vad det nu tar innan din sambo är färdig) :) Det kommer ju göra det lättare rent ekonomiskt iaf!

Ja du har helt rätt! Jag är inte speciellt gammal, jag är faktiskt just fyllda 20.. Men jag kommer från en familj som man blivit uppvuxen med att ha barn tidigt.. Men det säger ju inte att jag måste ha det också visserligen. Jag och min sambo har varit tillsammans i 2 år, och båda känner att detta är rätt. Vi har bott med varandra i iprencip 2 år, då jag flyttade in hos honom strax efter vi blev tillsammans (lite pga min familj )

Jag håller på att utbilda mej till lärare och har dryga tre år kvar, min sambo har varit osmart och inte gått gymnasie då han startade firma i norge för några år.  Men nu tagit upp gymnasiestudierna och börjat plugga dom.. Så han har ett år kavr tills han börjar universitet eller högskola.
Jag vill inte ha barn just nu,(eller jo det är klart jag vill, men lite tidigt kanske) så kanske om ett-två år. Men jag är en sån människa som behöver ha allt klart innan jag kan börja planera ordentligt. Jag vill allstå veta allt om hur man kan få pengar och vad man får.
Jag har väldigt stora erfarenheter då jag har haft en lillasyster som är ca 14 år yngre än mej, och jag har samtidigt gått barn och fritid bär jag fördjupade mej innom barnens tidiga år.  
Jag tycker det är jätteintressant när ni kommer med era svar, de betyder jättemycket för mej! Tack hörrni :) 

Nu har jag inga barn men jag är student och jag måste säga att jag är så glad över att jag inte har barn just nu. En del perioder hinner jag inte med annat än att plugga. Hemmet ser ut som en svinstia och mina ledig stunder är jag så slut i huvudet att jag inte orkar göra något vettigt. Det där med att det ska vara soft att plugga är inget som jag har märkt av. Just nu jobbar jag deltid samtidigt som jag pluggar och det är MYCKET lättare att jobba.. Men det var en parentes. 

Det är ju så klart olika på olika utbildningar hur mycket man har att göra.  Jag läser också en lärarutbildning, men även där skiljer det sig ju mellan olika ämnen och årskurser hur hög arbetsbelastningen är. Förra året skrev jag uppsats en hel termin och var tacksam över att jag och min sambo var särbos just då. Jag hade nämligen inte varit något trevligt sällskap. Stressad upp över öronen, prestationsångest som gjorde att jag inte sov och så satt jag med den där uppsatsen ibland hela helger. 

När man ska plugga behöver man vara klar i huvudet. Det går inte om man är trött. Jag har som sagt inga barn, men vad jag förstår får man liksom räkna med att minska sömnen även om man inte får ett kolikbarn. Även om du är hemma, kommer din sambo orka med sina studier om ert barn sover dåligt? Jag har provat jobba extra med sovande jour (fast jag var vaken hela natten när jag jobbade..) och blev ibland inringd på veckodagar.. Jag klarade inte av att läsa dagen efter jag hade varit vaken en hel natt.  Jag kunde dock göra andra saker och kände mig inte trött, men koncentrationen räckte inte till för att läsa i böckerna..

Oj, vad långt det blev. Ska sluta här tror jag. I slutändan bestämmer du naturligtvis själv hur du vill göra, men det här är de tankar jag får. Lycka till! 

Vi är också barnsugna, men kommer vänta in våra studier. Jag blir klar med min utbildning nu till sommaren och min sambo är färdig till januari 2015. Känns väldigt långt fram nu... Men sen händer allt på samma gång, vi har bestämt oss att flytta så fort han är färdig med sin examen och även gifta oss och när vi hittat bra (större boende) så börjar vi försöka skaffa barn. 

Just nu dagdrömmer jag så otroligt mycket, vill nästan bara att det här året ska snabbspolas förbi så att mitt 2015 kommer! 

Klart att det går att studera fast man har småbarn!
Ditt SGI (föräldrapenning) beräknas på din arbetsinkomst och har du inte jobbat blir den i dagsläge 180:-/dag. Du kan inte få CSN och föräldrapenning samtidigt.
CSN ger extra bidrag på ett par hundra/månad om man har barn under 18 år, bidraget ser olika ut beroende på antal barn man har.

Själv började jag studera till socionom när mina barn var 6 och 2 år, min man jobbade borta under veckorna så jag var själv med barnen och heltidsstudier som inte var på distans.
De enda gånger det var svårt att få till det var när något barn var sjukt och jag hade obligatorisk närvaro i skolan. Det löste sig dock varenda gång

Kör på studier!!
Lycka till!!!

Jag och min sambo/blivande man har barn och båda pluggar! Det funkar alldeles utmärkt för oss, men det beror kanske vad man utbilder sig till.
Sambon pluggar till beteendevetare och jag läser upp ämnen från gymnasiet och kommer läsa lite företagsekonomi, marknadsföring etc eftersom att jag ska starta eget när jag är klar. Jag pluggar förresten på distans.
Har man inte jobbat innan föräldrapenningen och man tar ut 7 dagar i veckan (maximum) så får man ut ca 5300:- i månaden.

Vi älskar att ha barn nu när vi pluggar, vi får mycket mer tid tillsammans. Sonen är strax över 2 och vi har honom fortfarande hemma (väntar dock på dagisplats nu). Jag är ju hemma och pluggar och sambon är borta ungefär 2-3 dagar/vecka och han är borta 3 timmar per dag, så han är hemma väldigt mycket.