Ok att gifta oss före? Ja eller nej

Klart ni kan. Varför skulle ni inte kunna det?
Sålänge ni inte ska ha det samma dag så :)

Jag tror att det beror väldigt mycket på hur ni lägger fram det för den här personen (och kanske dom andra som i så fall kommer gå på båda bröllopen).

Om det känns som att ni försöker hinna före för att stjäla uppmärksamheten (eller vad det nu kan vara man tror) så kan ni nog räkna med en hel del sura miner.

Men om ni kanske lägger fram det som "vi vill att ni ska få ha all fokus på er dag, och därför kändes det bättre att köra vårt som lite uppvärming då det kommer vara litet, intimt och inte alls lika välplanerat och fint som ert" så kanske det funkar bättre. 

Se jag ingen anledning att bli sur för, men man vet ej med folk.

Klart ni kan!!

Vi ska gifta oss midsommardagen och har planerat det sedan i höstas. I mars fick vi en ibjudan till ett bröllop som skulle vara i början av maj. Men jag kände ingen sån känsla att dom försökte stjäla uppmärksamheten utan det var deras bröllop och det var inte alls i samma stil som vi.

Så visst kan ni gifta er innan

Det har varit ett par exempel här inne med folk som varit i den omvända situationen och blivit irriterade över det, dvs de planerat sitt bröllop länge och så planerar någon annan ett blixtbröllop precis innan. Det är en risk att de blir irriterade, oavsätt om man tycker det är rätt eller inte så finns risken. Men det beror på jättemycket saker. Varför inte fråga de berörda? Sen kan ni givetvis göra precis som ni har lust till oavsätt vad de tycker, men jag tror kommunikation är viktigt.

Jag läser det som att det är rätt snart i tiden, om det är långt kvar kan de inte blocka hela tiden fram till bröllopet.

Det borde väl inte vara ngot problem. Men det beror nog lite på hur nära innan ni hade tänkt lägga ert... En månad innan är ju inga problem men är det veckan innan deras bröllop ni tänkt er tycker jag nog det är lite fräckt.

En av våra marsalker och en av våra absolut närmsta vänner gjorde det. Vi förlovade oss 2010 (vart ett par sedan 2005) och bestämde datum (augusti 2013) kort därefter, och sedan 2012 har kyrka varit bokad, och brudfölje är tillfrågat. 
Han träffade sin w2b i augusti 2012, förlovade sig i december, och gifter sig nu på lördag.

Ska jag vara helt ärlig så får jag erkänna att jag när inbjudan kom i april kände mig lite purken. Jag visade ingenting och sa inget till brudparet, men det kändes som att våra gemensamma vänner (vilket också är våra absolut närmaste) helt plötsligt slutade att bry sig om vårt bröllop och jag började känna att våra bröllop hela tiden jämfördes. Eftersom de har en väldigt extravagant tillställning med hundratals gäster och gigantisk budget medan vi har en tajt budget och ett enklare trädgårdsbröllop, kändes det orättvist. 

Efter några veckor så släppte det och nu är jag superglad för deras skull och jätteexalterad inför deras bröllop på lördag. Och detta är första gången jag pratar/skriver om det.

 Jag tror att jag hade hanterat det bättre ifall någon hade visat förståelse för att man kan känna så. Jag skämdes mest för att det kändes fult att inte kunna glädjas åt dem och som att jag var självupptagen, men om någon hade faktiskt sagt att det är ok att känna så, att det är förståeligt så hade jag säkert mått bättre och kunnat glädjas åt dem mycket tidigare.  
Självklart har folk rätt att planera sina bröllop hur man vill och när man vill och bröllop ska handla om kärlek och inte om tävling. Men samtidigt ska man också vara ödmjuk inför andras känslor och det skadar absolut inte att åtminstone prata med berört par och säga att man förstår att det kanske känns som att man tar fokus från dem och att man absolut inte gör det här för att på något sätt förarga eller tävla med dem. Om ni har möjlighet och vill kan ni ju försöka involvera dem lite extra i bröllopet så att de känner sig uppskattade och viktiga. 

Jag hade själv uppskattat det oerhört mycket, för jag kände mig åsidosatt och bortprioriterad. Som att mitt bröllop var old news och inte längre intressant, fast vi inte ens hade haft det. Jag hoppas innerligt att det ändras efter lördag när deras bröllop har varit. 

Jag förstår den här problematiken. Min lillasyster ska gifta sig till sommaren och det har varit bestämt i ett år. Nu i våras bestämde jag och min sambo oss för att gifta oss nästa år. Vi gifter oss i och för sig nästan ett år efter syrran men jag planerar och fixar och donar mycket mer än vad hon har gjort på hela tiden och ibland känns det som om jag inte kan sluta prata om bröllopet. Detta känns lite taskigt mot syrran som snart ska stå brud. Samtidigt tror jag inte hon tar illa upp, men jag känner att jag kanske borde hålla tyst lite ibland.