Mina tärnor bryr sig inte

Även om tärnorna är ens bästa vänner och verkligen VILL vara med bruden hela dagen så kan det vara så att de inte har möjlighet, speciellt om de har barn och den ena tärnan kommer ju ha en nyfödd bebis. Jag tror att en nybliven mamma mycket väl kan vilja vara tärna och vara med bruden hela dagen MEN om hon måste välja mellan sin vän och sitt barn så väljer hon sitt barn och det tycker inte jag är konstigt utan snarare sunt och normalt. Jag tycker att TS borde förstå att den som har en nyfödd hemma kanske inte vill/prioriterar att vara med henne hela dagen även om det hennes bröllopsdag, helt enkelt därför att för en förälder är barnet viktigast, inget konstigt i det, anser jag. TS kan självklart vara besviken ändå och det får hon såklart vara, om hon drömt om ett visst upplägg av bröllopsdagen men om jag vore tärnan med nyfödda bebisen så skulle jag förvänta mig att TS förstår att jag prioriterar mitt barn utan att tycka att jag är en dålig vän eller dålig tärna.

Även om tärnorna är gifta själva och vet "hur det brukar gå till" så kanske de inte har möjlighet att vara med hela dagen även om de VILL. Det är inte så att man som förälder alltid kan göra det man vill, ibland måste barnen gå före även om det är ens bästa väns bröllop, det betyder inte nödvändigtvis att man är en dålig vän eller dålig tärna.

Tärnorna i det här fallet kanske både ville och trodde att de skulle kunna vara med under hela bröllopsdagen men nu har något ändrats, livet och omständigheter kan ändras, man kan inte alltid förutse allt. Jag tycker inte att man som brud ska begära att tärnorna ska kunna förutse allt och inte heller att de ska anpassa allt i sina liv utefter hur bruden vill ha det under bröllopsdagen.Tärnorna kan ha problem med barnvakt eller ha annat i livet som gör att de inte kan vara med hela dagen även om de själva VILL.

Jag tror inte att TS tärnor gör henne besviken med flit, snarare kanske de inte visste vad TS förväntade sig eller att det blev missuppfattningar mellan TS och tärnorna.

Kanske tog TS för givet att tärnorna skulle vara med hela dagen och tärnorna kanske tog för givet att TS skulle veta att de inte har möjlighet?

Stöd från sina tärnor tycker jag att TS har även om de inte är med hela dagen. Att stötta bruden kan ju faktiskt innebära allt från att vara med i varje steg i planeringen till att endast stå bredvid brudparet och hålla buketten under vigseln. Känslomässigt stöd från sina tärnor har man som brud även om de "bara" håller buketten tycker jag. Tärnorna kan mycket väl vara moraliskt stöd bara genom att stå med brudparet vid vigseln.

När vi gifte oss kände jag mycket stöd från min tärna trots att hon "bara" gick in med oss i kyrkan, stod med oss där vid altaret och höll buketten. Min tärna hjälpte inte till med planeringen, hennes som var bara 1 år och jag skulle aldrig drömma om att tro att hon skulle vara med hela dagen. Jag tyckte att hon som småbarnsmamma skulle slippa förväntningar från min sida om vad en tärna "ska göra". Dessutom stöttade jag och min blivande man varandra när vi blev nervösa under dagens lopp.

Bröllopsdagen är självklart en viktig dag för brudparet och självklart är det en stor och viktig dag även för omgviningen men det är inte rimligt att tro att den ska vara lika viktig för omgivningen som för brudparet. För omgivningen går livet vidare både innan och efter bröllopet och livet kan hinna ändras mycket under planeringen.

Nu har jag inte läst alla inlägg i tråden.. Men det är klart att du har rätt att vara besviken. Du har haft andra förväntningar på dina tärnor än vad de själva har haft. Jag har en kompis som ombads att vara tärna till ett bröllop i Skottland. Bruden skickade henne en liten bok med information av vad som förväntades och henne och det var måånga kapitel, och mycket som skulle fixas för hennes del. 

Krav.. ja, vilka krav kan man ställa. Du kan väl egentligen ställa vilka krav som helst, bara du är tydlig med vad du vill (som numera fru McDonald var). Men då måste tärnorna också ges chans att backa, med risk för ganska dålig stämning dock.

Själv har jag valt att inte ha några tärnor. Vi ska inte ha något brudfölje alls. Det går bra ändå och min blivande man är den som jag framför allt delar planeringen med.  

Vad du ska göra? Det vet bara du. Om du hade velat att dina tärnor skulle vara med hela morgonen kan du säga det till dem, som ett önskemål. De kanske kan planera annorlunda? Kan ni göra det till en helt egen grej kanske? Att ni sover på hotell natten innan, allihop, och att ni har en mysig frukost och de är med dig hela morgonen? Så länge de kan ordna barnvakt så... annars.. jag är övertygad om att Er dag ändå kommer att bli fantastisk!  Blivande mannen kommer åtminstone vara där och sköta sin bit, det är ju det viktigaste ;)

Jag tycker att man inte ska ha för höga krav varken på tärnor el omgivning, dock en jag pratar bara bröllop är med min mor hon blir aldrig less :) min egen tärna har fullt upp med sitt eget :) men är världens bästa för det :) du har ingen annan som gillar snacks bröllop med dig? :)

Barn är ju puzzlande för föräldrar dom för säkert sitt bästa :)

Är tärnorna själva gifta? När jag var tärna så var det första gången som jag var på ett bröllop överhuvudtaget... jag hade ingen som helst aning om vad bruden förväntade sig av mig (fixade möhippan, men det var allt)... nu när jag själv ska gifta mig så har jag en helt annan förståelse och skulle uppträtt annorlunda om det var idag som jag hade fått frågan om att vara tärna...

Jag verkligen förstår dig. Men jag tror att det är så Svenska kulturen är. Jag har gjort en facebook grupp för mina tärnor, tänkte fixa deras kläder och så ..... men sen insåg jag att jag inte hinner, så jag har valt ut en massa länkar till billiga och fina kläder. Mina tärnor här i Sverige (en svensk en kines) kan inte bry sig mindre dock har ingen familj eller barn, min partners "best man" som är också svensk och hans bror, ringer nästan aldrig. Så jag har 2 tärnor från Rumänien, som har 2 barn, en väntar på den andra, och en i England som har också två barn, men dem känns som dem frågar mig lite då och då, och försöker få dem Svenska också att välja ut en klänning så dem har likadana. Visst har jag slutat va vän med den ena på facebook och har också gått igenom en massa drama. 

Men tänk så hära, du kan säga till alla vad du känner och hur dem gör dig må, men du kan inte tvinga dem att vara dina vänner och ställa upp för dig.

Det är din dag, och för att göra den din dag måste du tänka på dig själv, släppa allt irritation och surhet och såna ilskande tankar och gör det DU känner för, njut med dem som ställer upp.

PS: om du är i Umeå så kan jag vara din tärna  hihi 

Jag tror nog att det visst kan ha varit så att du hade lite förväntningar men kruxet är att du inte delade med dig av dem. Många missförstånd beror nog just på outtalade saker.

Hade jag varit din tärna så hade jag säkert aldrig fattat poängen med att få information om tårtor, skor och annat om du inte i förväg sagt att du ville ha mina synpunkter. Det är saker som ligger väldigt långt från min intressesfär men för en väninnas skull hade jag gladeligen uppbådat lite intresse och energi.

Om det inte rent praktiskt funkar för dina tärnor kanske du ska fundera på om det finns någon annan i gästlistan som skulle tycka att det hade varit jättekul att sitta med under förberedelser, moffa i sig lite choklad hos frisören och bara vara glad tillsammans med dig. Mamma? Syster? Någon riktigt positiv och glad arbetskompis? Det måste ju inte vara tärnorna, huvudsaken är att du har det trevligt.

Frågan ställs nästan alltid i den här typen av "besvikelsetrådar" "har jag rätt att känna som jag gör?"

Varför behöver man undra det? Känner gör man-det är vare sig en rättighet eller något annat. det är en känsla. Den har man. Och det som är intressant är sedan vad man tänkt göra med den.

Vad som också är viktigt att kunna titta på, är varför det blivit som det blivit. Det är viktigt för att man själv ska kunna medverka till att slippa känna likadant i onödan framöver.

Väldigt ofta handlar det om bristande kommunikation. Man har haft förväntningar. Fint-det har man och det är inget man behöver skämmas för. Men man behöver förstå att ens egna förväntningar inte står skrivna med självlysande skrift i andras huvuden. Man är dessuotm otroligt olika i vad man förväntar sig av olika händelser, personer och situationer i livet. Så, om man vill att något ska gå till enligt ett visst mönster, är man tvungen att förmedla sina förväntningar på ett tydligt sätt. och dessutom får man inse att man längs vägen okommer att krocka ibland-med andras förväntningar och behov.

Det är alltså i mina ögon helt ointressant om du är rättmätigt besviken eller inte-det som är intressant och viktigt gentemot dina väninnor och för er relation och din egen möjlighet att bli glad igen, är vad du tänkt göra nu. För sådant här brukar kunna ta sig väldigt stora proportioner för vänskaper på lång sikt har jag konstaterat under BT-åren.
och som någon annan sa-inte fasen behöver detta innebära att du inte får någon möhippa? Och om du vill ha sällskap mer under dagen, kanske någon annan kan haka på?

Jag förstår din besvikelse om det är vad du förväntar dig av dina tärnor. Dock är det som vissa skriver omständigheter som gör att det blir problem för dem att närvara.Kommunikation tycker jag är a och o.Jag blev oerhört besviken på en av mina tre tärnor. Hon skulle hjälpt oss designa inbjudningskorten- vilket hon hoppade av i sista stund. Hon skulle egentligen sjunga i kyrkan- men hade aldrig tid att träna med han som skulle kompa- trots att vi bokade tider efter hennes lediga dagar- trots att det var hon som frågat om jag kunde ordna någon som kompade. Hon var inte över huvud taget delaktig och hjälpte den tärna som planerade möhippan, svarade inte på hennes mail, KOM INTE PÅ MÖHIPPAN- trots att hon var ledig. Hon hörde inte av sig över huvud taget under sista veckan förrutom för att fråga över när hon skulle få klänningen (som vi betalat för) Den första tärnan bor inte långt ifrån, ställde upp enormt. Ringde och frågade om hon kunde hjälpa till med något. Var med och tittade på lokalen, fixade möhippa var ett bollplank, ordnade småsaker osv. Allt på eget initiativ.Det andra tärnan bor långt ifrån så jag visste redan från början att hon inte skulle kunna vara så delaktig. Dock så hade vi en del mailkontakt. Hon ordnade festhäftet och läste en dikt i kyrkan.Den tärna som jag blev så besviken på informerade jag att hon inte skulle  sjunga i kyrkan - ordnade en annan solist istället- ville inte att det skulle bli att vi stod där utan solosång i kyrkan. Hon blev besviken men för att klara av att sjunga sången så var det tvunget att öva.Jag bestämde mig för att inte lägga någon vikt vid detta, att inte kommentera det eller låta det förstöra bröllopet. Dock så visade sig några månader efter mitt bröllop att hennes pojkväns mamma skulle gifta sig. Hennes statusar på fb handlade bara om "alla" saker som hon skulle göra- tex öva inför kyrksång, ordna inbjudningskort etc. DÅ men först då berättade jag om min besvikelse för då förstod jag att hon verkligen kunde om hon ville... Ställ dig frågan- är det så att din vän är oengagerad eller är det så att det är omständigheter i hennes liv som gör att det inte blir som du hade önskat? Tror du att hon hade kunnat ordna det om hon verkligen hade velat???                       

Innan jag började läsa i forumet här på BT hade jag ingen aning om att tärnor brukade vara med hela dagen. Det är inte bruket i min bekantskapskrets, så om du inte sade det till tärnorna när du bad dem att vara tärnor kan det mycket väl vara så att de gör precis vad de uppfattar att en tärna ska göra. Alla lever inte sina liv som en romantisk hollywood film (det är nog därifrån vi plötsligt fått trenden att tärnorna är med i hela planeringen och hela bröllopsdagen). Så det handlar nog inte om att de inte bryr sig, utan om att ni har olika syn på vad tärnans rll är.

Jag ska ha en tärna och hon ska komma färdigklädd o fixad till stället jag är på där jag får hjälp av tjejen som fixar hår o smink. Hennes föräldrar kommer att lämna av henne bara innan dom kör till kyrkan.

Jag har inga krav på min tärna mer än att hon ska vara klar när hon kommer och att hon ska vara med en gång i kyrkan innan så hon vet var hon ska gå och stå när vigseln är.
Hon är 16 år och har mycket med skola just nu. Sen åker hon utomlands några veckor.

Detta visste jag innan men det stör mig inte. Hon står mig nära så hon ska vara tärna ändå :)