Hur kan jag hjälpa honom?

Oj vad svårt. Försök att göra precis det du gör. Visa att du finns där och att du älskar honom. Du kanske kan leta fram lite jobbannonser till honom som du tror skulle passa?

När min kille blev av med jobbet stod det nästan still för honom, all motivation bara försvann. Så jag hjälpte honom och plockade fram massor med annonser som jag tyckte skulle passa och då hittade han styrkan igen att söka jobb när han såg att det inte var omöjligt.

Jag har också blivit av med jobbet en gång och känslan av att man är värdelös verkligen slår en. Man känner sig odefinerad och utanför samhället nästan när man inte har något jobb. Människor med arbetsmoral behöver ett jobb för att känna att man har sin plats.

Jag tror det bästa du kan göra är att finnas där och försöka motivera honom. Om du kan följ med till arbetsförmedlingen, gör en grej av det. Åk dit och gå och fika sen så att det blir en kul grej att söka jobb.

Jag försöker hitta jobbannonser och visa honom, men det blir lätt för mycket. Han upplever det som tjat, även om jag anstränger mig för att det inte ska låta som tjat. Hans föräldrar är de som tjatar och säger åt honom att bara åka till olika företag och säga att han vill ha jobb, för det fungerade för dem när de var unga och behövde jobb. De vägrar förstå att det är en helt annan situation nu. 

Om jag kunde skulle jag gärna följa med honom, men jag har ett heltidsjobb som jag sliter för att hinna med. Och som grädde på moset blir jag snart arbetslös också och kommer behöva stöd från honom då. Just nu biter jag bara ihop för att hjälpa honom, men jag vet inte hur länge jag kommer klara det.

Det har varit så underbart i vinter när båda jobbat och mått bra. Jag får egentligen bara hoppas att det kommer tillbaka dit snart igen.

Vilken typ av jobb har/hade han?

 

Ingen chans att tala ut med chefen, eller?

Det är klart ni kommer tillbaka dit! Fortare än du anar är ni på banan igen!

Han har jobbat med lite allt möjligt, mest inom industri och bud. 
Jag tror att sannolikheten för att han ska kunna prata med sin chef är minimal. Personligen har jag aldrig träffat honom, bara hört vad min sambo har att säga. Men han verkar ha någon form av storhetsvansinne och är stolt över det. Chefen alltså, min sambo är världens snällaste och är egentligen rädd för att göra något så att hans chanser att få jobba mer grusas. 
Om jag hade varit lite argare så hade jag åkt till företaget, skällt ut chefen och pratat med högsta chefen för att få någon ordning på det. Men jag vill inte att de ska tro att min sambo skickar tjejen för att lösa sina problem. Det lär ju knappast hjälpa.Tack :) Jag försöker hitta småsaker i vardagen som gör att det känns som att det inte finns några problem i världen. Typ som i morse när jag skulle åka till jobbet, då väckte jag honom och la hans huvud i mitt knä och sa att allt skulle ordna sig, precis som han har sagt till mig sedan vi blev tillsammans. Det var uppskattat, och jag behövde det också.