Jobbig familj - helt förkrossad

Känner mig väldigt arg och ledsen av allt som hänt sedan ett tag tillbaka. 
Träffade världens underbaraste man i maj förra året på en resa till Egypten, och vi har varit sambo sedan juni. Jag fyller 25 i år resp. 31. Jag bad mamma komma hit för att träffa honom sedan oktober, då jag blev säker på att relationen är något att satsa på, och han klargjorde att vi är på väg mot något konkret inom en snar framtid. 

Vi vill båda inte stanna i Egypten, utan resa eller bosätta oss någon annanstans (utanför Europa för tillfället), och pappersarbetet för överallt utanför Europa kräver giftermål. Det känns bra och rätt, och vi är väldigt säkra på varandra.
Mina föräldrar vägrade komma hit för att se honom och hans familj. Detta har dem en historia av, då jag tidigare bodde utomlands i tre år och ingen i familjen besökte mig en enda gång.

Vi åkte i december till Sverige så han fick se Sverige och träffa min familj. De tyckte inte att det var något fel på honom som person, men min mamma tyckte inte om hans utseende, och hon och min storasyster verkade gadda ihop sig på telefon och tala skit och honom, att han är från fel land, fel klass och inte duger för mig. De fick fnatt flera gånger, och till slut sade mamma och syster att de inte tänker närvara vid någon ceremoni eftersom det skulle betyda att "de kastar mig in i elden själva". Min syster ville inte bjuda oss hem till henne.

För att klargöra litegrann så är min familj från Iran, dock är jag uppvuxen som svensk. Det hela var väldigt absurt och otroligt för mig. Pappa uttryckte inte mycket, men det sårade mig även att han inte försvarade mig om han nu höll med mig.
Min bror försökte med härskartekniker. Han sa helt klart att "om du lovar att lyssna på oss så säger jag vad jag tycker om det hela". Det brakade ur och blev ett storbråk på nyårsafton och jag satt i tårar hela natten. Pappa sa ingenting.
 
Ringde dem efter att jag kom tillbaka till Egypten, och frågade vad det är de vill rakt ut, de uttryckte saker såsom mahr (hemgift) osv, vilket jag är starkt emot. Vi ska ändå ringa dem och ha ett möte mellan båda våra föräldrar över Skype för sakens skull.
Vi är båda självständiga individer. Hans föräldrar ser mig som sin egen dotter nu och accepterar mig till fullo. De respekterar alla hans val och vill hjälpa oss.
Min mamma och syster är inte helt nöjda med sina äktenskap och tror att han kommer vara "Jihad Mohammad" som bara vill ha mig för visum. Jag har klarat mig ett bra antal år själv och trodde att de litade mer på mitt omdöme och inte tänkte mig såpass naiv. 

Hur som helst har vi bestämt oss för att bara ha en ceremoni vi två och kombinera det med backpacking i Thailand. Jag tycker inte om att stå i centrum och har inte jättebra kontakt med resten av familjen, och de närmaste har uttryckt sitt missnöje och ointresse, så kändes tråkigt att ha något bara för hans familj. Vill hellre ha något äventyrligt som att man säger "ja" samtidigt som man bungyjumpar :)

Vet att det finns risk för att de kommer hata honom ytterliggare om vi går igenom med det här, men det känns som att de aldrig har gett mig stöd ens innan det här, så när jag väl har det bra utan dem så vill jag inte ens ha något med dem att göra. Har aldrig känt mig nära dem eller att de är ens familj. Måste alltid låtsas runt dem och de är helt ointresserade av mig och mitt liv. Det känns som att de inte alls känner mig, utan vill jämt kontrollera mig. 

Jag vet inte alls vad jag ska göra. Det känns så hopplöst att försöka prata med dem, för det kommer aldrig någonstans. Det är mer som att försöka konvertera folk till en annan religion! helt omöjligt så att säga. Blir så ledsen när jag försöker så mycket att göra dem till nöjes, och ser att det finns andra som är så pass hemska mot sin familj och inte har några ambitioner alls. De verkar jämt missnöjda med mig och vill aldrig stödja mig oavsett vad jag gör. 

Just nu vill de att jag ska komma och bo med dem i Sverige! Det låter helt otroligt. Jag står inte ut med dem en dag, och har varit van vid att ta hand om mig själv i snart fem år nu. Dessutom har Sverige inga karriärmöjligheter för mig just nu.

Förlåt att det blev så långt :/