Vill fria! Borde jag vänta?

Det finns ingen som kan säga om det är för tidigt eller inte i just ert fall. Det vet egentligen bara du.  
Du behöver ju inte överraska han med ett frieri, om du är orolig för hans respons... Du kan väl ta upp och prata om dina tankar om giftermål först, och känna efter lite vart han står?
Om ni har varit tillsammans i 1,5 år så tycker jag att då borde man kunna prata om allt med varandra, tankar och känslor, utan att vara orolig att man ska skrämma iväg den andre. 

Så gjorde jag och min blivande man, efter 1,5 år tillsammans så började vi prata om giftermål. Ingen av oss friade, utan vi bestämde tillsammans att vi ville gifta oss. 

det är ju så olika på personer. 

jag friade till min karl 3 ggr och fick ett nej.. sen fråga han.. nu har jag frågat om vi ska gifta oss och han har hittills under 2 år sagt nej. och vi har vart ihop i 7 år, förlovad i 3. men så har jag läst och hört de som varit ihop ett halvår- ett år och friat och det har gått bra. beror väl kanske på om du tror han är redo? :) 

Ja jag håller med ovanstående.
Prata med honom.
Men gör det inte "på skämt". Killar är lite mer rakt på sak och om du bara skämtar om det så kan han tro att du faktiskt tycker att giftemål är skitlöjligt och något du aldrig skulle vilja utsätta dig för. Medan han kanske går i giftastankar och inte vågar fråga dig eftersom du tycker att det är ett stort skämt...

Laga en god middag (man är alltid mer positiv när man ätit god mat  ) och runt efterrätten någonstans kanske du kan ta upp "framtiden" med honom.
Ja det är ett luddigt ämne, men bara för att känna av att ni är på väg åt samma håll och har samma mål i livet liksom.
Och under det samtalet så kan du fråga hur han ser på förlovning och bröllop och hela den biten (kan även vara bra att ta upp det där med barn - före / efter bröllop osv).
Ta det lite mer som "allmän diskussion" än "nu ska vi göra upp ett schema för resten av våra liv"  

Tack så mycket för svar. Till saken hör givetvis att jag alltid varit tjejen som ALDRIG ville gifta sig eller skaffa barn. Därför tog jag inte min egna önskan på allvar till en början och det var väl där det började skämtas om det. Och eftersom det här är förhållandevis nytt för mig skulle jag ha en förståelse för om jag skrämde honom.

Fattar ju att jag måste prata med honom nu. Om inte annat för att reda ut ditt och datt. Jag vet att han mycket väl kan tänka sig både bröllop och barn, men förmodligen inte än. Kan ju helt enkelt vara så att det är en tanke han behöver vänja sig vid först. Ska prova det där med god middag