• Anonym (Ambivalent)

    Bjuda alkoholiserad pappa?

    Ja, vad gör man? Har en pappa som varit alkoholiserad under hela mitt liv.... Han är otroligt godhjärtad, vill alla väl och gör inte supermycket väsen av sig. Dock är han ganska långt ner i spiralen (eller hur man nu skall uttrycka det) och blir märkbart påverkad och sluddrig av en öl. Med alkohol i kroppen säger han inte de mest lämpliga sakerna.... Pratade lite med min bror om detta och han sa att pappa nog skulle bli besviken om han inte skulle bli bjuden på mitt bröllop, men att han förstod precis vad jag menade och känner. Till saken hör oxå att vi planerat ha bröllopet på annan ort och detta kräver övernattning. Kommer jag kunna slappna av om han är med? Jag ommer varken vilja eller kunna kontrollera vad han gör och inte gör.....
    Hur skulle ni göra?
    Hur har ni gjort?

  • Svar på tråden Bjuda alkoholiserad pappa?
  • Pillan

    Svår fråga. Hur medveten om problemet/situationen är han själv ?

  • Anonym (En som förstår)

    Hej! Min pappa är alkolist och en rejäl sådan sedan jag var liten. Vi gifter oss nästa sommar och han är inte bjuden, det går inte! Vi vill ha den bästa dagen i våra liv och det kommer han aldrig att kunna ge oss. Vill inte behöva oroa oss för hur han ska snedtända vilken sekund som helst eller om han ska beter sig dåligt bra sfär att han är odrägligt full. Men beslutet är ditt, jag känner ju vara min egen pappa och han skulle inte göra vår dag bra! Känn efter, det handlar om er! Lycka till :)

  • Pillan

    Hmm okej, vet inte varför jag frågade egentligen för jag har inget bra tips att komma med tyvärr. Bra skrivet av ovanstående dock. Magkänslan är ofta det bästa. Kan dock vara bra att förankra beslutet hos honom innan inbjudningarna går ut? Vad du än väljer... Lycka till!

  • PiaB

    Jag har ingen erfarenhet av just det, men av alkoholiserade människor. Går det att prata med honom och helt enkelt säga att ni överväger att inte bjuda honom eftersom ni inte vet hur han kommer att bete sig? Jag vet att det är svårt för en alkoholist att lova att vara nykter, men be honom. Då vet han att om han inte kan lova det så får han inte komma. Då har han valt att inte närvara. Jag har satt det ultimatumet vid andra tillfällen och det har gått ibland och ibland har personen valt att inte komma.


     


    Om du säger att du gärna vill att han är med på din stora dag men att han är nykter. Kanske han kan klara stunden i kyrkan iallafall.


  • frida o björn

    Är det otänkbart att ha en alkoholfri fest eller kan det vara ett alternativ? Det är ju så olika hur man är van såklart,
    själv har jag nästan bara varit på alkoholfria bröllop, men det kanske känns tråkigt/konstigt för er.

  • Anonym

    Min blivande mans mamma var alkoholist. Hon drack under hela min pojkväns uppväxt. Under de senaste åren hade hon ett drickbeteende där hon drack ordentligt ca en till två ggr i månaden under långa perioder. Under de perioderna, som varade i några månader vanligen, valde min pojkvän att inte ha någon kontakt med henne. Främst för att det är i princip det enda man kan göra för att hjälpa en alkoholist att komma till beslutet att sluta. Vi bjöd henne hur som helst och till bröllopet där vi ska servera alkohol och resonerade att om hon skulle dricka skulle hennes syskon och min pojkväns pappa (hennes exman) fått rycka in och hjälpa henne från platsen. Vi ville så gärna ha henne där om hon var nykter, vilket vi ändå trodde att hon skulle vara och vi visste hur mycket det betydde för henne att få komma. Tyvärr så gick hon oväntat bort pga sitt missbruk nyligen, innan vi hann gifta oss. Vi såg att hon hängt upp inbjudan i sitt kök och hon hade pratat med många om hur mycket hon såg fram emot bröllopet, när hon var sitt nyktra, underbara, glada jag. Vi är nu i efterhand så otroligt glada och tacksamma att vi bjöd henne. Jag tycker alltså definitivt att du bör ge din pappa chansen. Lycka till med beslutet!

  • Anonym (Ambivalent)

    Tack för era svar, självklart är det magkänslan som kommer styra detta. Jag tänker inte bjuda honom enkom för att jag får dåligt samvete om jag inte gör det.... Eftersom vi inte tänkt bjuda några andra enbart till vigseln så känns det nästan mer grymt att sätta honom på ett tåg hem till Sthlm efter den.

    Egentligen känns beslutet ganska glasklart, mest nyfiken på hur andra har löst det och hur ni har lagt fram det....

    Ett alkoholfritt bröllop kommer inte på fråga ;) Haha vad hemskt det låter!

  • Anonym (Ambivalent)
    Anonym (En som förstår) skrev 2012-11-20 18:03:05 följande:
    Hej! Min pappa är alkolist och en rejäl sådan sedan jag var liten. Vi gifter oss nästa sommar och han är inte bjuden, det går inte! Vi vill ha den bästa dagen i våra liv och det kommer han aldrig att kunna ge oss. Vill inte behöva oroa oss för hur han ska snedtända vilken sekund som helst eller om han ska beter sig dåligt bra sfär att han är odrägligt full. Men beslutet är ditt, jag känner ju vara min egen pappa och han skulle inte göra vår dag bra! Känn efter, det handlar om er! Lycka till :)
    Hur har ni lagt fram det till honom?
  • PiaB

    Det framgick ju inte att han inte finns i samma stad. Då skulle inte jag heller bjuda honom bara till kyrkan.


  • Anonym

    Jag skulle gjort mitt yttersta för att försöka få ihop det så att ni kan bjuda honom ändå, så länge ni inte har något otalt med varandra. Det är ju ändå din pappa. Kan inte någon t.ex. farbror, faster, bror eller annan släkting som känner honom hålla ett öga på honom och se till så han kommer iväg till hotell eller var han nu ska övernatta om han inte sköter sig?

    Var också noga med att tala om för honom vad som gäller och var bestämd med det ni kommer överens om innan oavsett om ni bestämmer att han inte ska röra en droppe eller att han får dricka om han gör det måttligt och uppför sig. Han förstår säkert mer än du tror av hur viktig den här dagen är för dig. Ge honom en chans helt enkelt, vad konsekvenserna blir om han skulle sabba det hela är upp till dig men en sak kan du vara säker på - du blir gift och dagen kommer att vara helt fantastisk ändå. 

  • CJIGBG

    Min pappa är också alkoholist så jag förstår din oro och din vånda. I min situstion har han aldrig svikit ett förtroende när vi verkligen varit tydligamed hur viktigt det är för oss att han är nykter, även om han ju i nyktert tillstånd förstår det. Oftast är det också bättre när han har fått något ansvar. På vårt bröllop frågade vi om han ville göra oss äran att skjutsa mig till frisör, oss till fotograf, till kyrkan, till festen och slutligen också till vårt hotell. På så vis hade han ett hedersuppdrag att känna sig viktig inför och det underlättar också för honom att intr bli påtrugad alkohol (min familj och mina närmaste vänner vet om situationen men inte min mans släkt eller hans vänner) Så löste i alla fall vi det och det gick jättebra, även om man ju som missbrukarbarn aldrig riktigt kan slappna av, men att inte bjuda honom var inte ett alternativ för oss och det gick ju som sagt väldigt bra och jag är stolt över att han hanterade det så bra, något som jag också alltid är noga att påpeka. Lycka till hur ni än gör!

  • Sofiiiz
    CJIGBG skrev 2012-11-21 02:34:38 följande:
    Min pappa är också alkoholist så jag förstår din oro och din vånda. I min situstion har han aldrig svikit ett förtroende när vi verkligen varit tydligamed hur viktigt det är för oss att han är nykter, även om han ju i nyktert tillstånd förstår det. Oftast är det också bättre när han har fått något ansvar. På vårt bröllop frågade vi om han ville göra oss äran att skjutsa mig till frisör, oss till fotograf, till kyrkan, till festen och slutligen också till vårt hotell. På så vis hade han ett hedersuppdrag att känna sig viktig inför och det underlättar också för honom att intr bli påtrugad alkohol (min familj och mina närmaste vänner vet om situationen men inte min mans släkt eller hans vänner) Så löste i alla fall vi det och det gick jättebra, även om man ju som missbrukarbarn aldrig riktigt kan slappna av, men att inte bjuda honom var inte ett alternativ för oss och det gick ju som sagt väldigt bra och jag är stolt över att han hanterade det så bra, något som jag också alltid är noga att påpeka. Lycka till hur ni än gör!
    Håller med här också, min pappa lever inte längre. Men han drack ju om de fanns tillfälle för det. Men skulle han köra mig nånstans så såg han ju till att vara nykter. Så fråga om han kan ta på sig det hedersuppdraget för er.

    Om han är medveten om problemet så kan du ju också fråga om han vill att ni ser till att beställa hem alkoholfria öl och vin eller cider. Så kan han "dricka" fast han inte blir påverkad?

    Om du har en okej relation till honom så är de iaf viktigt att du pratar med honom, oavsett vad du väljer att göra. Om du inte vill ha honom där, så skulle jag om jag var han uppskattat att få höra de från dig. Inte upptäcka det när alla andra pratar om bröllop och han inte fått nån inbjudan.
  • Tooie

    Jag är i samma situation... Otroligt jobbigt. Min pappa blir fruktansvärt otrevlig och krävande när han dricker och det blir han på kanske 2-3 öl han tål inte så mycket längre. Jag har sagt till min pappa att om han inte tar tag i sitt problem är han inte välkommen på bröllopet. Både jag och min blivande vill inte sitta och oroa oss över honom på våran dag. Att han skämmer ut sig...osv. Idén några har förslagit att han kan köra runt er på den stora dagen tycker jag låter som en bra idé... Föreslå det! Fr mig går det inte för han förlorade sitt körkort för ett år sedan pga av alkoholen. Och om jag skulle be honom att inte dricka på festen så skulle han säga - ja men då kommer jag inte! Så intresset för min pappa att vara där när jag gifter mig är lika med noll. Så finns det en liten chans att det går att lösa på något sätt... Ta den! Annars kommer du kanske ångra dig och din pappa blir ledsen. Men du känner ju såklart din pappa bäst!

  • Anonym (Ambivalent)

    Hade han haft ett hörkort så hade det varit e toppenidé, men det har han ju inte såklart.....
    Att be min pappa ta sig i kragen är lite beyond all hope. Jag är 33 år och har levt med detta i hela mitt liv. Visserligen har han inte alltid varit så här långt ner i spiralen, men väl de senaste 15 åren. Vi står inte varandra supernära, det kan jag inte påstå. Jag har nog bestämt mig för att inte ha honom med, men självfallet skall jag prata med honom om det!

    Tack för alla fina svar!

  • Anonym (En till)

    Jag förstår ditt dilemma, jag var i lite samma situation. Min pappa är heller ingen dålig människa, men han har svikit oss väldigt många gånger pga sitt drickande, och nuförtiden har vi mycket gles kontakt. Min bror har brutit med honom helt efter ett svek för mycket. Själv skulle jag kunna tänka mig att träffa honom någon gång, men det är alltid väldigt besvärligt när vi försöker bestämma något - sanningen är att han skäms över sig själv och hittar på olika ursäkter. Jag har inte sett honom på 10-15 år nånting nu, men han ringer ibland.

    Det som gjorde beslutet lättare för mig var just att han är så undvikande, problemet med honom har alltid varit att han inte dyker upp när han har lovat, snarare än att han dyker upp och är otrevlig. Han har också väldigt svårt för stora tillställningar och människor som han är rädd ska döma honom, så det var inte särskilt sannolikt att han skulle komma även om vi bjöd honom. Däremot hade han på alkoholisters vis tyckt oerhört synd om sig själv om han inte hade blivit bjuden och inte alls velat förstå vad han själv hade för del i det. Så jag valde helt krasst att bjuda honom och räkna med att han skulle banga, vilket han också gjorde.

    Plan B var att förvarna några personer som skulle kunna hålla koll och vänligt men bestämt avlägsna honom om det inte funkade.

    Såklart ringde han någon dag innan bröllopet och beklagade att han inte kunde komma, av en rad mer eller mindre svajiga skäl, så jag sa att jag inte hade räknat med honom eftersom jag vet att han har svårt för stora tillställningar. Han betonade verkligen hur ledsen han var över att inte kunna vara med, vilket jag tolkar som hans grattis... Obestämd Han fick i alla fall ett tackkort med bild på oss sen, vilket han var glad över.

    Vi hade tänkt åka och hälsa på honom rätt snart efter vigseln, men det passar ju aldrig av en eller annan anledning... Jag har helt krasst bett honom säga till om han är nykter nån gång så kan vi komma över en sväng då, problemet är att när han är nykter skäms han för mycket och när han inte är det har jag ingen lust att träffa honom.

    Men om TS pappa inte är alltför bitter kanske ni kan träffa honom direkt efter bröllopet och berätta om det så att han får vara delaktig på något hörn ändå?

  • Dalatösen

    Jag kommer bjuda min far med förbehållet att han kommer nykter.


    Han är väl medveten om problemet och dricker idag "med måtta" (så mycket man nu kan det som alkoholist!).


    Jag har dock vid flertalet tillfällen lämnat tillställningar där han blivit onykter så han vet mer än väl att han kommer få lämna middagen om detta händer!


    Det krävs såklart ett samtal med förtydligande om detta, och den distansen som behövs för att en onykter närstående inte skall kunna förstöra eran dag.


    Om det hade varit risk att få dagen förstörd hade jag inte bjudit!


    Hoppas det hjälper dig i ditt beslut!

Svar på tråden Bjuda alkoholiserad pappa?