• Victoria F

    Hjälp mig att hitta gnistan igen...

    Hej alla kloka som håller till här på BT.

    Jag gifter mig på lördag (!!!) och det ska naturligtvis bli fantastiskt, jag har längtat så länge och kan inte förstå att dagen snart är inne. Men just nu känns allt bara som en börda! Sonen är inne i en period med mycket mardrömmar, dvs han sover oroligt, dvs jag får knappt sova då han bara vill ha mamma på nätterna. Borde kunna vila på dagarna (är rätt nyligen arbetslös) men då ska allt annat fixas, praktiskt i hemmet, sista detaljerna inför lördag osv. Dessutom är m2b:s mamma förtidspensionär, viket innebär att hon ringer OFTA och nojar sig över än det ena, än det andra...och hon VET ju att jag går hemma, svarar jag inte blir hon sur. Skickar sms av typen "ring det är VIKTIGT!" Och så är det bara, "skulle ni nu äta hos oss på fredag kväll?"  Suck. Min egen mamma är raka motsatsen, hon bryr sig inte alls. Inte över huvud taget, har inte ställt en enda fråga om vad jag ska ha för klänning, blommor, frisyr osv. Det är sån hon är, självcentrerad, det har hon alltid varit. Jag antar att jag önskar att hon vore lite mer som m2b:s mamma men mera lagom...om ni förstår. Detta tär en del på mig, jag hoppas kunna släppa det på lördag och inte tänka på det, men det är ju svårt då det gäller ens egen mamma. Vi har suttit uppe sent senaste kvällarna för att få klart vigsel- och festprogram, inte ens det känns kul, bara som ett "måste". Vad är det som händer med mig, hjälp! Jag som önskat detta så länge, det ska äntligen bli av och jag mår och beter mig som en surkärring. Ge mig råd, skäll ut mig, få mig på rätt spår igen bara!

     

  • Svar på tråden Hjälp mig att hitta gnistan igen...
  • MrsH

    Jag tycker du bara ska slappna av och försöka komma ihåg varför du vill gifta dig egentligen, de är ju faktiskt för att du får gifta dig med mannen i ditt liv:) 
    Min svärmor f är  som din mamma och frågade inte en gång om vi behövde hjälp eller hur de går och på bröllopet vägra hon hålla tal trots att min man inte har en pappa i livet, men tack vare våra fantastiska vänner så blev dagen den bästa i mitt liv :)

    Lycka till!!! 

  • tinaalpfält

    Jag känner igen mig i stressen som kan infinna sig dagarna innan. Jag gifte mig i början av oktober och satt sent på kvällarna för att få festprogram etc klart innan vi skulle åka på torsdagskvällen efter jobbet. Vi gifte oss ca 30 mil från där vi bor. Jag blev riktigt stressad och grinig när det kom till såna småsaker som bara skulle göras. T.ex. kom jag på mitt i veckan att jag skulle översätta festprogrammet med (som var typ 24 sidor!). När vi väl hade kommit härifrån och allt sånt pyssel var gjort kändes det mycket bättre och på fredagskvällen när vi skulle förbereda dukning och sånt kändes det spännande och skoj igen. Vi hade lite hjälp av släkten med det så det blev som en kul grej att göra tillsammans. På bröllopdagen var alla såna gamla bittra tankar borta Skrattande

    Jag tror att så länge ni hinner fixa i ordning det mesta praktiska innan och därmed får chansen att ha ett mer kontrollerat läge på fredag och lite tid på tu man hand (barnvakt på fredag??) kommer gnistan att komma tillbaka! Finns det någon som skulle kunna hjälpa till redan nu i veckan? Kanske klippa/klistra/vara barnvakt/dylikt ett par timmar för att avlasta.  

  • snuffran

    Det låter som du är i en stressig och nervös situation. Tänd lite ljus och häll upp lite gott att dricka i ett fint glas (alkohol elelr inte spelar ingen roll) nu ikväll. Försök finna det fina i situationen och även om andra stör dig så försökg finna dig i känslan av att det är dig och mannen det handlar om. 

    Ingen kan förändra andra men du kan prata med både svärmor och din mamma men kan ju bli lite sura miner inför bröllopet så mitt tips är att hitta det fina för dig och mannen. 

  • Victoria F

    Tack alla för er input!
    Ni har ju helt rätt, det är stressen som håller på att ta över...som tur är har jag en underbar m2b som lät mig slockna i soffan kl 21 igår (efter att jag varit allmänt ocharmig och sur hela em/kvällen), och så jobbade han ensam med festprogrammet. Nu sitter jag nedbäddad i soffan under en filt och mumsar på choklad Glad Han skämmer bort mig, helt klart! (Han har tagit ledigt idag för att vi ska fixa det sista.) 
    Angående min mamma ska jag tala med henne, jag hade egentligen tänkt göra det innan vigseln men det var min m2b emot, då han är rädd att hon ska sitta och sura och förstöra vår dag. Tyvärr kan han ha rätt i det, hon beter sig som en barnunge när man försöker ge lite välmenad "kritik", tjurar, spelar offer, och slutar prata med en /höra av sig. 

    Ikväll hoppas jag att sonen ska sova så vi kan sitta och mysa och prata, och släppa alla måsten.

    Tack igen för at ni tagit er tid att svara!  {#emotions_dlg.flower}

     

Svar på tråden Hjälp mig att hitta gnistan igen...