Lilla gamla söta mormor... Vad tycker ni jag ska göra?

Till att börja med så är det ju väldigt viktigt att du släpper det dåliga samvetet.
Du har gjort allt du kan. Det är dina släktingar som inte kan ställa upp som får ha det dåliga samvetet.
Låt din mormor veta att ni verkligen gjort precis allt ni kan, och åk dit så snart ni har möjlighet efteråt och berätta om dagen för henne.

Om hon ser såpass bra att hon tittar på TV så kanske ni kan få någon att spela in hela vigseln på video? 

Men kan hon tänka sig en eller två övernattningar för då kan ni ju göra det själva?

Bor hon själv eller på hem?

tyvärr är det där med övernattning också lite svårt för henne, och fortfarande... det hade fungerat om någon släkting hade velat ställa upp! hon bor själv annars, men de e bara för att hon e så himla envis, de e knappt det fungerar o hon har hemtjänst typ 6 gånger om dagen. 

Har ni pratat med mormor om det?

Hur hon tänker och vad hon anser sig klara av, jag säger inte att det alltid är så men det kan hända att ni underskattar hennes egen förmåga.

Det känns ju ganska omöjligt då. Om hon inte kan åka utan att någon hjälper in henne i bilen och ingen vill hjälpa henne. Och hon inte kan sova över.

 

Då får ni nog tyvärr prata med henne och förklara att ni gjort allt ni kan för att hon ska kunna komma. Verkar väldigt konstigt att ingen ska kunna hjälpa henne hemifrån in i bilen. Har hon ingen vän som kan hjälpa till. Kan man inte bli hämtad hemma av färdtjänsten?

 

Som sagt, har ni pratat med henne? Eller tror ni bara att hon inte kan åka själv? Det kanske är okej för henne att det inte går. Som sagt kan hon kanske titta på en inspelning och bilder efteråt?

samma problem här fast min mormor bor på ett äldreboende bara 6 km från där vi bor o ska ha bröllopet.

menl hon är så gammal o sjuklig, hon har parkinson, delvis förlamad i en del av halsen, får små blodproppar lite då o då.

det går inte att sätta henne i en vanlig bil, det går inte att lyfta in henne o man kan inte knöla in en rullstol i vanlig bil heller...

visst finns färdtjänst men det är mer problem än vad det är värt att ordna färdtjänst åt henne, även jag skulle vilja ha haft henne med men som det ser ut så går det inte.

och eftersom hon är delvis förlamad i halsen har hon svårt att äta mat, sätter lätt i halsen o börjar tokhosta då så hon skäms över det o skäms över att hon skakar o rycker o nästan krampar ibland av alla sjukdomar hon har.

så vi löser detta genom att åka ned till henne med lite bröllopsmat dagen efter, lite tårta o efterrätt och sedan får hon lite kort på oss o kanske nån även kan filma lite så vi kan ta med en dvd så hon kan se lite på film oxå.

men jag förstår verkligen hur du känner TS, jag själv sörjer så fruktansvärt att hon inte kan vara med o dela våran dag och jag är hennes enda barnbarn dessutom. 

Jag vet ju inte hur sådant fungerar, men kan någon t.ex ur hemtjänsten (som är ledig den dagen) tänka sig att ställa upp (mot ersättning) och åka med henne (jag antar att det viktigaste är att hon är i kyrkan).

En fråga: Är det väldigt viktigt för mormor att vara med? Eller kan det var så att det egentligen är en lite för lång och tröttsam utflykt för henne? Skulle hon kanske bli lika glad över att ni kom hem till henne några dagar efteråt och hade med er tårta, berättade om dagen och visade bilder?  

50 mil i bil sammanlagt samma dag som ett bröllop låter oerhört tufft för vem som helst, och alldeles övermäktigt för en gammal människa. Som tidigare medlemmar frågat:vad säger din mormor, vad vill hon? Utgå från det.

Jag bor i England, men har kan man be om extra hjalp for speciella tillfallen om en person normalt sett har hemtjanst. Dom kanske kan aka med en bit av vagen eller liknande. Har din mormor en socialarbetare eller handlaggare (eller vad det heter i Sverige)? Om hon har det - kontakta denna. 

Haller med om att det later ganska langt ocksa... Man vill ju inte trotta ut mormor sa att hon inte orkar ha trevligt heller.

Men jag forstar dilemmat. Min mormor kommer inte heller att vara med pa mitt brollop. Men jag tror jag ska ta J2012's rad och aka dit med bilder och halsa pa efterat sa fort det gar... Vi har inte setts pa flera ar heller. 

Precis som några andra redan frågat, undrar jag också: Vad vill och säger mormor?
För, det är ju hon som ska orka det här menar jag.

Ibland vill man själv en sak-av alldeles förståeliga skäl, men det är ändå jag som vill och kanske är det mer min egen önskan än den andra personens bästa jag då tänker på.
När jag var gravid med mitt första barn satt jag och höll min farmor i handen då hon dog. Samtidigt sparkade bebisen i magen bland de första gångerna som jag kände det. Jag var förtvivlad över att ta farväl av min farmor , och jag tyckte det var så himla sorgligt och orättvist att hon inte fick träffa mitt barn. Det tycker jag fortfarande. Men farmor själv var redo och mätt. Hon ville vidare och det mycket för att hennes kropp fått mer än nog. Av ren egoism ville en bit av mig att hon skulle leva-det som var sann kärlek mot henne där och då, var när vi som satt där sa att "vi släpper dig nu farmor, vi klarar oss själva nu" bara minutrar efter det öppnade hon ögonen och sedan dog hon.

Det jag vill sätta ljuset på, är att det kan hända att det inte ens är så värst snällt att släpa iväg mormor till bröllopet-och särskilt ifall det är tydligt för henne att du skulle bli ledsen om hon sa nej. Som föreslogs ovan, kan du mycket väl göra henne delaktig i glädjen över ditt bröllop och visa henne hur mycket hon betyder.
Många som är äldre och inte hör så bra, uppskattar mindre sällskap där det är lättare att få ut något av samtalen och inte så tröttsamt. Jag tycker bara resan låter som oerhört jobbig för en så gammal dam som dessutom inte ser och hör bra-vad är det ni tänker att hon ska få uppleva egentligen? 

Jag förstår mycket väl din brinnande önskan, men jag tror du ska titta lite närmre på de faktiska omständigheterna-kanske är det inte bara ovilja utan en viss omtanke bakom dina släktingars vägran att göra som du vill?

Precis som de övriga också har skrivit, hur viktigt tycker mormor själv att det är att vara där på plats?

Eller är det ok för henne att se hela vigseln på video i efterhand när ni åker till henne och "visar upp er" efter några dagar efter vigseln, äter resterna av bröllopstårtan och tittar på alla kort tillsammans? En favour (om ni har sånt) är självklart sparad till henne, likaså ett festhäfte och ni visar ev gästbok m.m, hon får beundra ringarna, m.m.

Kan det funka?

Jag har inte läst alla inlägg men vilka på den sidan av släkten är bjudna? Tänker om mostrar/morbröder är bjudna så är det ju deras mamma som de inte "borde" ha några problem att hjälpa... din egen mamma vill kanske fokusera på dig och bröllopet en sån här dag kan man ju förstå men annars så skulle det ju oxå vara en grej, beroende på vad din mormor orkar med?

Om inte mostrar/morbröder (om det finns några) är bjudna så är det ju en grej, fråga en utvald av dem om de skulle vilja komma till bröllopet och hjälpa mormor att fira er stora dag.... tycker inte att du ska ge upp än...

Hoppas verkligen att det löser sig!!

Tack för all respons...
vi håller fortfarande på o dra i alla trådar vi kan o va det gäller mormor själv så vill hon ju jättegärna, men undrar ju såklart om hon orkar... så hon är medveten om problemet, men vill jättegärna. 

Jag hade samma dilemma med min extra-farmor som jag står väldigt nära. Hon ville jättegärna vara med, men 2 veckor före bröllopet insåg både hon och vi att hon inte skulle orka. Inte ens närvara vid vigseln.

Då skrev jag ihop ett litet enkelt häfte där jag satte in foton på mig i förd brudklänning, foton på vigselplatsen, blommor, min håruppsättning (från provuppsättningen), festlokalen mm. Sedan fick hon häftet tillsammans med rispåse, såpbubblor, gästlista, det officiella festhäftet och placeringstavlan i ett kuvert som hon skulle öppna kl 16.00 på vår bröllopsdag.

Hon var ÖVERLYCKLIG efteråt. Hon sa att hon hade varit med oss i tanken hela dagen och att hon kunde se allt framför sig med hjälp av foton och beskrivningar.

Nu mår hon lite bättre så förra veckan överraskade jag henne med en utflykt till festlokalen (en liten herrgård) där vi åt lunch.

Allt blev riktigt lyckat och på hennes villkor.

Hoppas att ni hittar en väg som passar.

Har ni kollat möjligheten att få bistånd för en ledsagare till mormor? Ta kontakt med den person som är handläggare för din mormors färdtjänst så kan ni ansöka om bistånd i form av ledsagare.

Hoppas att det går att lösa!

Ja har ni kollat eller ansökt om ledsagare. De kan man få via kommunen vid speciella tillfällen.
Samt så har man rätt iaf i stockholms län att när man ska besöka kyrkan ha färdtjänsten vändandes tills man är klar i kyrkan.
När jag arbetade i hemtjänsten så var jag ledsagare ibland till damer och herrar som behövde lite ledstöd när de besökte tex doktorn o liknande.
Och har även när jag arbetade i hemtjänsten haft besöken lagda så man kan hjälpa till innan man ska iväg med färdtjänsten och ta emot när de kommer tillbaka?

Hej igen o tack för era inputs! Jag e så glad för det har löst sig! :)
En släkting som "krånglade" har nu blivit övertalad och det kommer va två släktingar som "delar på jobbet" och även hemtjänsten är nu inblandad o de va jättehjälpsamma o gulliga! :) Mormor kommer vara med på vigseln, men inte på festen...
Jag e så glad!

Nu hoppas jag bara att hon verkligen orkar... :P Men hon säger själv att hon vill o att det ska bli så kul! :)

Stor kram till er alla! 

Skönt att höra att det löste sig