För ung?

Eh jag ser inte hur det på något sätt kan hänga ihop med ålder, faktiskt! Det kan gå åt pipsvängen om man är 20,30,40,50 år, men det kan också bli storslaget och man lever lyckliga tillsammans. Trust yourself! :)

Håller med JohannaochDennis!

Du kanske ska tänka igenom det ordentligt både en, två och tre gånger innan ni tar steget, för hur det än skulle gå sedan så har du i alla fall verkligen tänkt igenom saken och inte bara "hoppat" in i det. Vet flera som nog egentligen inte tänkt igenom ordentligt, utan bara kört på spontan känslan just när frågan kommit upp och det har många gånger slutat med skilsmässa. Men din ålder skulle jag inte vilja säga något om, för vissa passar det att vara man och fru vid ung ålder, andra kanske inte, men det kan du bara känna själv. 

Lycka till! :)  

Jag anser att det är lite tidigt, men jag är också väldigt ung (22) så ska nog inte säga så mkt. Däremot håller jag med alla andra om att du ska vara säker på vad du vill och känner. Jag är ganska gammalmodig och sa tidigt i mitt förhållande att förlovning = giftemål och giftemål =livet ut. Sen vet jag många säger att om det inte funkar så funkar det inte, nej det gör det inte MEN jag har verkligen inställningen att det ska hålla livet ut och kommer aldrig ge upp enkelt och kommer alltid kämpa för mitt äktenskap :) (kanske låter självklart för vissa men tydligen är det inte så)

Håller också med de som säger här tidigare att tvivlar du på din ålder så är det nog för tidigt. annars önskar jag er lycka till :)  

Hm...jag tänker lite såhär...varför ska man ha så bråttom?? Flera som har frågar oss men vi känner ingen brådska. Varför göra allt roliga direkt? Man kan väl spara lite på det? +att nu känns det som att vi båda fått känna efter och ett bröllop har formats mer!

Bara för att man är ung så är det inte självklart att man gör fel, äldre skiljer sig också!!
Bara för att man är ung så behöver inte det betyda att man kommer växa ifrån varandra.
Man kan glida isär lika väl som ung som gammal..
Men vi alla gör ju olika :)

Nej det är inte självklart att man gör fel för att man är ung.
Och det finns inga garantier att det håller bara för att man är äldre.
Men det har väl ingen sagt heller?  

Däremot säger jag (och några mer) att om man har tvivel själv så kanske man ska vänta.
Och eftersom TS frågar, så verkar det som om hon tvivlar...
Sen tycker jag att det inte spelar någon roll om man tvivlar pga ålder, längd, vikt, utseende, kön eller vad det nu kan vara. Om man tvivlar på att det är rätt läge just nu av någon anledning - vilken som helst, så är det antagligen värt att vänta.

Och fördelen med att vänta (i bröllopssammanhang) är att man hinner spara ihop mer pengar så att man kanske inte blir bankrutt på bröllopet utan har en sparad slant på lager även efteråt. Man hinner prata ihop sig mer om hur man vill ha sin dag, man kanske kan prelliminärboka kyrka / vigselplats, festlokal mm som man väldigt gärna vill ha men som brukar vara fullbokat osv... 
Och det gäller ju oavsett ålder  
Och nu menar jag inte att man "måste" ha något stort bröllop. Men om man väntar så ökar man chansen till att få det - om man vill ha det... 

Men bara för att man är ung behöver inte det betyda att man har det dåligt ställt eller? :S
Ung som gammal så kan man ju ha det dåligt ställt.

Gift er om NI vill det och skit i vad alla andra tycker och tänker!!

hm näe bara för att man är ung betyder det inte att man har dåligt ställt? men ärligt hur många 19åriga människor har hunnit jobba i x antal år o haft möjlighet att lägga undan en rejäl slant?

har man så väldigt gott om pengar när man är så ung så vet då inte jag hur man fått ihop dem? vunnit på lotto? har rika föräldrar åt båda hållen?

har en äldre partner som sparat ihop en rejäl sudd?

de flesta som är 19 år har ju i princip gått ur gymnaiset för ca 1-2 år sedan o sen möjligen ha hunnit jobba nått år.

förklara gärna hur man som 19 åring fått ihop denna summa som krävs för att kunna genomföra bröllopet genom egen bekostnad, eller tar man lån som 19åring o bekostar bröllopet ?

jag är väldigt nyfiken av att få veta hur man lyckas så bra med pengar så ung? 

Jag är 19 år och min sambo 22 år, vi har inga rika föräldrar .. eller ja dem har ju gott om pengar men det rör inte oss för vi begär inget av dem..

Jag tog studenten i sommras och ska gifta mig nästa sommar, och bröllopet bekostar vi själva, mer än att vi får maten också av hans föräldrar. Jag är Arbetsökande och utbildar mig igenom AF men ändå har vi kunnat lägga 20.000 kr ur egen ficka. Det blir vad man gör det till!! Och hade vi haft mer pengar hade vi inte velat lägga mer än så + till maten..
Man får ju priotera vad man tycker att man ska lägga sina pengar på.. 

Och så bra med pengar.. hm.. jag och min sambo har left på hans lön + mitt underhåll + studiebidrag i 2 år nu och har INTE behövt ta lån och vi har ändå inte haft inkomster på 20.000 tillsammans ut varje månad.. och då äger min sambo lägenheten.. Men som sagt det blir vad man gör det till..

Jag menar bara på att även om vi är unga så kanske vi får ut mer än vad en heltids jobbande mamma i 40 års ålder gör..

OCH bröllopet behöver inte ens gå på 20.000 kr!! , vi har ändå lyxat till det en heldel!! andra har ju klarat sig på en budjet på 10.000..

Men som sagt jag tycker INTE att jag är för ung för att gifta mig, och ingen i våran bekantskapskretts eller släkt har sagt så heller.. Men det är ju tydligen i MÅNGA fall är det mer accepterat med att skaffa barn som faktiskt kostar mer och är mycket större beslut..

Men för oss är det ett naturligt steg i vårt förhållande att gifta oss och sen försöka bilda familj, men vi alla är ju olika och vill olika..

Nu verkar det som att du försöker missförstå det jag skriver med flit.
 

Nja.. jag uppfattade det hela på ett annat sett..
Att bara för man är ung så kan man inte ha råd.. typ..

Men det var nog inte så du menade..

Nej det var inte så jag menade, och det skrev jag ju också - att det gäller oavsett ålder.
Alltså - om man ska se någon extra fördel med att vänta så kan det vara att man har tid att samla ihop mer pengar än man skulle haft annars.
Som det exempel du tog: Om ni kan samla ihop  20.000:- så kanske ni hinner samla ihop 40.000:- istället (eller valfri siffra). Sen behöver man ändå inte bränna allt på bröllopet, utan man kan samla till en grundplåt för annat, eller bara en buffert ifall man hamnar i en sits där man behöver ett par månadslöner i reserv på kontot.
Eller lägga dom pengarna på en resa, nya möbler eller vad man nu vill. 
Men just den biten har väldigt lite med ålder att göra.

Ja precis, det gäller i alla .. oavsett om man är 18 eller 70 så kan man tyvärr tänka lite fel och använda alla pengar man har till en dag.. tyvärr :/

Jag gifte mig i somras och var då 24 år gammal. Jag har varit tillsammans med min man sedan jag var 18 år men vi har känt varanda bra mycket längre än så. Redan som 18 åring visste jag att han var mannen för mig och den jag skulle gifta mig med, visste nog egentligen redan när jag var 13 år. Hade det blivit ett bröllop för mig redan som 19 åring hade vi garanterat fortfarande varit tillsammans MEN för mig hade det varit för tidigt. Jag kan nu i efterhand inse att jag inte var mentalt mogen för att gifta mig då, kände mig inte 100 procent vuxen och redo för det stora ansvaret som det innebär, vilket jag tycker man ska vara när man fattar ett sånt stort besut som att spendera resten av sitt liv med någon. Nu i efterhand tycker jag att det är väldigt skönt att vi väntade lite och gifte oss när vi båda kände oss vuxna och var helt redo.  När vi gifte oss så hade jag och min man hunnit med att uppleva saker tillsammans, bra saker som spännande resor och jobbiga saker som sjukdom och bråk. Vi hade hunnit utveckla en helt annan relation än vi hade när vi var 19 år och en enorm styrka och säkerhet i vår kärlek. Även om jag var säker på min kärlek långt innan så hade jag nog inte insett hur mycket jag behövde honom och hur viktigt det var för mig att få gifta mig med min man! Jag tror inte att jag hade kunnat njuta lika mycket av vår bröllopsdag som 19 åring eller att ordet "ja" i kyrkan hade kännts lika äkta.

Men vi är alla olika och även om jag inte var vuxen nog som 19 åring kan de ju finnas de som är redo långt före det!

Det är ju jättesvårt att svara på när man inte känner personen, så jag kan bara utgå från mig själv. Jag ändrades väldigt mycket mellan 18 och 23 och även om jag kände mig vuxen, som att jag visste vad jag ville och var jättesäker på mina känslor så känns det väldigt annorlunda idag. Hade jag gift mig med någon av dom jag var tillsammans med under den perioden (som jag verkligen älskade och som det kändes SÅ rätt med) så hade det aldrig hållt, det är jag övertygad om. 
Självklart så kan alla förhållanden spricka, oavsett ålder, men jag tror att ju yngre man är desto fler "risker" finns det i förhållandet.

Sedan tror jag att man, oavsett ålder, ska vara lite försiktig med att gifta sig för tidigt. Nu vet jag inte hur länge ni känt varandra, men även om ni känt varandra länge så var det inte så länge sedan ni var barn och antagligen inte helt den ni är nu.

Är man däremot beredd på att man fortfarande växer, utvecklas och förändras och kan acceptera att den man är tillsammans med kanske inte riktigt är samma person som för ett par år sedan så är det nog lite lättare.  
Sedan ska man kanske fundera en extra gång över vad för bröllop man egentligen vill ha, om det kan vara värt att vänta lite och spara ihop lite extra (bröllop kostar ofta en del, även om man håller det litet). Man får ju ingen andra chans att göra om det om man känner efter några år, när man har bättre ekonomi, att man hade velat göra det annorlunda. 

I slutändan så är det bara en själv som kan känna efter. Känns det verkligen rätt för er så är det kanske det, men om man tvekar det minsta så bör man vänta. Visst, har man inställningen att "det bara är att skilja sig" så spelar det kanske inte så stor roll...