Jag är också sockermissbrukare, och jag tror många inte förstår hur starkt det kan vara om de inte upplevt det själva. Man relaterar till sig själv och känslan av att "nu skulle det smaka gott med en liten chokladbit", och tänker att man måste ha väldigt dålig karaktär om man inte kan stå emot det lilla suget. Och så förstår man inte att det inte alls är samma sak när kroppen och hjärnan skriker så att man inte kan koncentrera sig, inte tänka, inte orkar röra sig, huvudet värker och man känner sig helt darrig.
Det som har hjälpt mig är LCHF. Om jag bara lyckas hålla mig undan från kolhydraterna tar det bara några dagar innan suget släpper. Dessutom, som flera redan sagt här, det första som händer när man slutar med kolhydraterna är att ett par liter uppbunden vätska släpper på ett par dagar, så i din situation tycker jag det låter perfekt om du skulle klara att göra det!
För mig är det också viktigt att inte gå hungrig. Då blir jag mycket mer känslig för sockercravings. När jag har slarvat med maten ett tag (tyvärr har jag gjort det mycket ett tag) och sen äter en rejäl måltid med protein och fett så känner jag hur lugnet infinner sig i kroppen, hur jag blir mätt och nöjd och det där bottenlösa hålet som vill fyllas med mer och mer socker och mjöl sluter sig och försvinner. Precis som du beskriver är dålig planering och stress min största fiende. Plötsligt står man där med total energibrist och blodsockret nere i skorna och måste ha något NU, och det enda som finns till hands är Pressbyrån.
Före bröllopet åt jag LCHF i 3½ år, gick ner 25 kilo redan första året och blev av med migrän, ledvärk och en massa andra småkrämpor, och mådde skitbra. Tyvärr ballade jag ur efter bröllopet, stressen och att jag ansträngt mig alldeles för mycket (jobbat natt och planerat bröllop trots att jag har en grundsjukdom som gör att jag har mycket begränsad ork), gjorde att jag kraschade helt efter bröllopet, bestämde mig för att skita i allt och ligga på soffan och äta chips i en vecka, och efter den veckan orkade jag förstås inte ta mig upp igen. Så med undantag för några seriösa försök att komma upp på banan har jag rasat ner i sockermissbruket igen sedan september, har gått upp 20 av kilona igen, har migrän varannan dag, fötterna ser ständigt ut som fotbollar, lederna skriker och knäna vägrar trappor. För mig visar det hur vansinnigt starkt sockermissbruket kan vara - det obehag jag känner av sockerabstinens känns alltså värre än allt det ovanstående!
Så ett sätt att bli mindre plufsig på några dagar är alltså att totalstrypa kolhydraterna. Ät ägg, kött, fisk, smör (behöver inte vara några jättemängder som en del tror), ovanjordsgrönsaker som broccoli, sallad, gurka, tomat, broccoli, blomkål etc. Du behöver ju inte fortsätta med det sen om du inte vill, men om du ger dig fan på det kan du klara några dagar så du blir av med den värsta vätskesvullnaden.
Hm, det borde jag också göra. Ska vara gäst på en familjemedlems bröllop på lördag och vill inte se ut som ett plufsmonster på fotona. Borde ta mina egna råd alltså!