Hur ställer sig gästerna till ett bröllop utomlands?

Vi skulle aldrig ha råd, inte ens om det vore någon i den allra närmaste familjen. Jag har aldrig varit bjuden på bröllop utomlands, räknar inte heller med att bli det. Det är ekonomin det handlar om, för visst vore det riktigt underbart att tex få åka iväg på ett bröllop till Skottland eller så!  

Vi hade bröllop i makens hemland, dvs "utomlands" för min familj, men även "utomlands" för många av våra vänner då vi fn själva bor i ett tredje land...

De närmsta kom visst det till bröllopet. Vi lade det med flit under semestertider så flera tog tillfället i akt och gjorde resan till sin semesterresa och turistade efter bröllopet. Det var väldigt, väldigt få av de närmsta som inte kom (och av dem var det på sätt och vis väntat, äldre släktingar osv). Vi hade det på landsbygden så boende var billigt (redan betalt för bröllopshelgen).

(Jag ville också  ha bröllopet utomlands för att försäkra mig om att de som kom verkligen ville vara där - då vi hade en minst sagt alternativ vigselceremoni. )

Vill ni ha bröllop utomlands, så kör på det! Men kanske ni vill ha lite spridda "efterfester" sen hos dem som inte hade möjlighet att komma?

@MrsS2012 var i Skottland? Nyfiken för vi bor i Skottland ;) Och har vänner här som planerar bröllop!

Vi ska gifta oss i Italien nu i September och hela min stora släkt (och min prins lilla) och våra närmaste vänner kommer ner. Vi trodde att vi bara skulle bli närmaste familje och typ 2 kompisar. Men alla tackade ja.

Jag har varit på bröllop både i Venezuela och i Bulgarien. För oss hade det berott på vem och var man gifte sig. Men vi hade självklart åkt till NY eller Kaliforninen. Men är det långt bort så hade jag velat haft inbjudan tidigt så man kunde planera semester dagar och kolla olika rese alternativ.
 
Sen vet jag inte hur er släkt och vänner är. Är de personer som reser mycket så följer de nog med eller har det bra. Man får ju räkna med att de äldre släktingarna kanske inte kommer osv. 

Kan ju alltid skicka ut ett mail, och fråga... 

Ja, alltså, det är ju alltid en risk att folk man gärna vill ha där inte kan komma pga att de inte har tid eller råd, även om man har bröllop inom Sverige (är ju ett avlångt land ). Men när gästerna måste åka runt halva jorden så är risken förstås större. Jag hade nog själv inte haft riktigt lust eller möjlighet att lägga ut så mycket pengar för att närvara vid en väns bröllop, däremot kanske för en familjemedlem.

 

Jag har själv varit på ett bröllop utomlands, en släkting som bor i annat land, och då såg vi det som en extra semester. Tror du att många av era vänner kommer att kunna kombinera ert bröllop med lite semester i USA? Kanske är fler som gillar det landet om ni nu gör det.

 

Jag och min fästman kommer ha vårt bröllop i hans hemland, i södra England, men jag har redan dåligt samvete över att bjuda över folk härifrån. Kommer inte att bjuda mer än kanske tio svenskar, så det blir bara den närmaste familjen och vännerna, såna som jag faktiskt tror är intresserade av att komma på ett utlandsbröllop. Vi väljer att ha det i England för att min killes familj är större och för att han har en äldre släkting som inte är van vid att resa mm. Kommer att hålla det ganska litet och sen ev. ha en liten fest när vi kommer hem (bor i Sverige) för dem som inte blev bjudna.

 

Fördelarna för er som brudpar är ju att det säkert är billigare att ordna bröllop i USA än i Sverige, men tänk gärna igenom (precis som folk innan har sagt) vilka gäster ni tror kommer kunna tacka ja och vilka som kanske är mer osäkra. Om ni vill vara säkra på att alla kommer skulle jag ha bröllopet i Sverige och sen åka på smekmånad till NY + Kalifornien. 

I vårt fall så skulle det nog dels bero på vart resan gick och vad kostnaden skulle bli. 
För vi skulle troligtvis ha råd att komma - under förutsättning att vi ställer in andra semestergrejor som vi brukar göra.
Och då hänger det på om det faktiskt är värt det för oss. Vissa av våra semesterveckor är "heliga" och jag blev väldigt ledsen när vi fick ställa in det pga vårt eget bröllop förra året liksom... 

Om vi fick inbjudan till ett bröllop utomlands så skulle vi nog försöka ordna så vi kan vara med.
Men det skulle helt klart bero på när, vem, var, hur .... Alltså hur långt bor är det ? Ekonomiska faktorer - hur dyrt blir det? Annat praktiskt  som tex kan vi få ledigt från jobb? har vi semesterdagar kvar? hur många dagar rör det sig om? är det ett land som är smidigt att resa i? 
Jag kan ärligt säga att om det vore en nära vän eller ett syskon eller liknande då skulle vi definitivt anstränga oss mer för att kunna vara med men om det är en avlägsen släkting eller någon som vi inte umgås med så skulle vi helt klart anstränga oss mindre för att kunna vara med, det skulle helt enkelt inte betyda lika mkt för oss trots att vi fått äran att bli inbjudna.
Och man måste komma ihåg att det finns människor som inte kan spara ihop till en resa även om de får reda på det ett år innan!
En del kanske kan spara ihop summan det kostar men de kanske behöver sitt sparande till annat som är viktigare för dom. En del människor kanske inte har möjlighet att spara speciellt mkt alls, inte ens om de får reda på det flera år i förväg, de kanske har en väldigt ansträngd ekonomi och den lilla buffert de har kanske de måste ha som reserv till tex tandläkarbesök eller om bilen går sönder.
 Det finns ju människor som ansträngd ekonomi i flera år pga studier,sjukdom,arbetslöshet,gamla skulder, sjuka barn osv och för dom hjälper det inte att få reda på det ett år eller mer innan för de vet att med största sannolikhet så kan de inte spara ihop till resan hur mkt de än snålar!
Man ska inte tro att människor som säger "nej tack" till ett bröllop utomlands  inte bryr sig eller att de inte vill komma eller att inte är engagerade eller liknande.

Vi var på bröllop i Skottland för fem år sedan. Bruden kommer från Skottland så det var inte oväntat. Och som många skriver, passade vi på att ta en veckas semester där.

Några år tidigare hade vi blivit bjudna på bröllop till Filipinerna för att den bruden kommer därifrån. Det kändes dock för långt och kostsamt. Annars hade det varit spännande att få åka dit och semestra och uppleva en annan kultur.

Nu har vi barn och jag har blivit lite sjåpig för att flyga med henne än . Men om det vore tillräckligt nära och vi hade råd skulle vi nog kunna få barnvakt.

Jag har fått en inbjudan till bröllop utomlands. Min tyska utbytessyster (som bodde hos oss ett halvår i gymnasiet) gifte sig i mannens hemland (på Balkan). 
Det var inte självklart att åka även om jag betraktar bruden som min syster och att jag verkligen, verkligen ville vara där. Vår dotter var vid bröllopet endast 6 månader och vi velade länge innan vi bestämde oss för att åka. 

Just den sommaren hade vi pengarna så det blev en härlig semesterresa med ett fantastiskt bröllop.

Fast det är mycket, mycket pengar det handlar om för de allra flesta familjer!
 

Vi ska gifta oss i Italien nu i Augusti och vi bor även här. De flesta fick veta om det långt i förväg. Vi berättade muntligt att det skulle äga rum den 18/8/2012 ca 10 månader innan. Sen kom inbjudningarna också ut ganska tidigt. Detta gjorde vi mest för att folk skulle kunna planera sin semester samtidigt. De flesta som kommer stannar i en vecka eller mer och har sin solsemester här! Vi har fixat med grupprabatt på ett hotell som ligger i närheten och försökt hjälpa till med att hitta resor. 
Många av gästerna betalade endast 700kr t/r Köpenhamn - Milano. Sen är det ytterligare 300kr tåg t/r till Verona.

Jag tror det beror på hur nära man är till personen. Jag skulle tacka självklart ja om det var någon av mina närmsta, oavsett var det var (om jag hade möjligheten med semester och pengar).
Ca 70% av svenska gästerna tackade ja till vår inbjudan. Dock flera nära vänner och släktingar (inklusive 2 tärnor) som tackade NEJ! Det är lite sånt man får räkna med tror jag. Självklart är jag dock väldigt besviken på just vissa vänner. 
Av Australiensarna var det mindre som kunde komma. ca 30% kommer. Men där var det många som var bjudna som jag i princip visste inte kunde komma från början, men som man bjuder ändå. Av de som kommer ifrån Australien stannar de i Europa i 1 månad och reser omkring. 

Sen beror det på VAR man väljer o gifta sig. Råkar det vara i något regnigt land där det inte finns mkt annat att se kanske man tänker 2 ggr Eller? Självklart menar jag nu om man inte är såå nära personen i fråga. Är det en nära vän hade jag begett mig till slumpmarken för att medverka
 

Det är många faktorer att ta hänsyn till. Vi har inte speciellt mycket äldre släkt, fästmannen har inga mor- eller farföräldrar i livet. Jag har en morfar och en farfar, vilka inte kan resa speciellt långt tyvärr. Men det är förståeligt.

Vad gäller övriga släkten så umgås vi inte speciellt mycket. Fästmannen har en finsk släkt som knappt pratar med varandra och även om jag gillar mina kusiner, är det inga personer jag känner mig så nära så jag skulle bjuda dem på ett bröllop.

Gästlistan består av våra föräldrar, syskon och vänner, det blir strax under 40 personer om vi räknar med respektive och exkluderar barn. I denna skara finns det fyra stycken familjer, varav en av svägerskorna - som jag givetvis känner är viktig att ha med - har en 4-åring och ett tvillingpar på 1,5 år. 

Som nämnt tidigare är det för oss viktigast att ha föräldrar, syskon och de allra närmsta vännerna där. (Med respektive blir det strax under 20 personer) Igår skickade jag ut ett sms till några av mina tjejkompisar som alla var postiva. Min tjejkompis som har en liten tjej på 2 år nämnde den ekonomiska biten, men att hon gärna skulle komma, och resonerade vidare som många av er gjort.

Jag tycker det var bra sagt av MagnusFru, att man inte ska tänka att de som inte kommer inte bryr sig.  

Även om vi gärna skulle åka på bröllopsresa i USA så har vi nog bestämt oss redan för en resa åt andra hållet!  Hittat ett underbart ställe som passar oss båda i Japan - ett drömresmål för oss.

Det håller jag verkligen med om.
Om man väljer en plats dit det kommer kosta pengar för gästerna att åka till (oavsett om det är inom Sverige eller utomlands) så får man räkna med att inte alla kommer.
Men det behöver ju inte alls betyda att det är för att dom inte vill vara med. Och att anta det gör ju bara att man blir ledsen i onödan.

Tyvärr, inte en chans att  vi hade kunnat komma. Dels har vi inte råd, dels är det svårt att få hundvakt någon längre tid.
Dessutom är det bara personer som har arbete som får ta semester, vi som arbetstränar har sällan den möjigheten/rättigheten att ta semester när det passar oss/övriga familjen. Jag och min man har aldrig haft gemensam semester.

Sen beror det ju på hur lång tid innan man vet om det hela och har möjlighet att spara pengar.

Vi har planer att gifta oss i mitt hemland just för att det är för många därifrån som inte har någon möjlighet att komma till Sverige.

Sen hade vi tänkt att ta ett kyrkligt bröllop i Sverige, inte för att dom som inte vill/kan komma på det borgliga utan mest för att vi vierkligen vill ha både borgligt och kyrkligt.

Så, absolut hade vi tackat ja till ett bröllop utomlands om vi har råd, tid mm mm...

 

Det behöver ju inte vara utomlands för att det ska kosta. Vi blev bjudna på bröllop i Kiruna (bor i Linköping) och då är det ju flyg/tåg och hotell flera nätter så det drar ju iväg kostnadsmässigt.

Jag tror det är viktigt att vara ute i väldigt god tid när man skickar en inbjudan till ett sådant bröllop. Dels för att gästerna ska kunna boka flygbiljetter i god tid och få så bra pris som möjligt men också att de hinner spara pengar.

Det är många som gör bra poäng. Jag tror att man som bröllopspar måste försöka att underlätta det för gästen: berätta så långt i förväg det går för att hitta billiga resor, ge alternativ till boende, försöka ordna ihop samkörningar, mm. För även om man har pengar, så kanske man ändå inte har mycket lust att lägga jätte mycket på allt det extra när man kanske redan ska köpa present, kläder osv. Även att välja en klädkod som de flesta redan har något i är också ett sätt att vara schysst mot gästen. Dvs försöka att undvika ännu större kostnader. 

Sen som jag sa tidigare, så skulle jag personligen göra allt jag kunde för att vara närvarande på en nära vän eller släktings bröllop. Det skulle vara en prioritering när det gällde hur jag vill spendera min tid och pengar, därför att det gör mig glad att vara närvarande på deras speciella dag.  

Vi gifter oss på Hvar, kroatien i september,

Vi har valt att betala før gæsternas hotell fre-søn och skrev även i inbjudan att vi ser deras sällskap som vår brøllopsgåva, (dvs att de betalar sin biljett som brøllopsgåva) sen om de väljer att stanna utøver dessa dagar (vilket de flesta faktist gjort) så ordnar och betalar de hotell sjalva. Vi har ca 25 gäster och ingen som tackat nej :)

jag bor i oslo där min norska karl har sin släkt jag har vänner i sthlm och familj i linkøping. så de flesta hade fått resa vart vi än hade valt att ha det.

Kände igen ert foto. Ni är veckans par! Grattis :)

Ja så är det ju för oss också. Först är jag halv svensk, halv australisk och bor i Italien. Killen är ifrån en by 600km ifrån där vi bor, så folk hade fått resa oavsett. Hade vi haft det i byn han kommer ifrån hade det i stort sätt varit omöjligt för alla utländska gäster då det är otroligt dålig förbindelse med omvärlden... ja...så därför valde vi en neutral ort som de flesta väljer att ha semester på samtidigt. Alla stannar 2 nätter, och de som kommer ifrån Australien kombinerar det med 1 månads semester, Svenskarna blir kvar ca 5-7 dagar. Det blir ett kul sätt för vår släkt och vänner att faktiskt ha tid att lära känna varandra. Roligt tycker jag!