Tärna + toastmadame = 0.

Då vi bestämt tid för bröllop, för ett år sedan, frågade jag två av mina vänner om de ville vara tärnor, och den ena även om hon ville vara toastmadame. Båda blev rörda till tårar och tackade ja och var jätteglada.

Sedan flyttade den ena utomlands för studier i ett halvår och höll väl inte kontakten sådär särskilt mycket, men hon kom hem och vi umgicks som alltid. När hon var i Holland skickade jag förslag till tärnklänningar som hon inte svarade på.. Hennes utlandsresor tog några veckor i stöten och den senaste var för några veckor sedan. När hon kom hem hade hon fått jobb där som skulle börja till sommaren. Hon isolerade sig från allt och alla, togi nte emot besök, bara pluggade och jobbade. Vi pratade i telefon en del. Hon förändrades; slutade helt med vin, slutade helt med kött, slutade gå ut och träffa folk, slutade bjuda in folk och ja, en tvärvändning. Satt bara hemma och skypade med sin pojkvän, inget annat betydde något (nykär, visst det är jobbigt med distansförhållanden).

Under tiden min ena tärna var utomlands försökte den andra kontakta henne, flera gånger, utan svar. Detta förnekas dock.

För ett par veckor sedan tröttnade jag på att vänta och frågade hur det är - eftersom hon är så annorlunda. Hon blev jättearg och sådär har det fortsatt. Hon flyttade till det nya landet i all hast nu nyss (fick jag veta idag) utan att ens säga någonting. Nu menar hon att det är mitt bröllop och inte hennes, att hon ville vara tärna och "stå bredvid mig i kyrkan", medan jag anser att om man tackat ja till att vara tärna och toastmadame måste man inse att det är ett åtagande? Vad har ni för förväntningar? Enligt henne har jag inte rätt att ha väntat mig något eftersom det är MITT bröllop. Jag riskerade alltså stå helt utan toastmaster/toastmadame och utan den ena av mina tärnor, eftersom hon tydligen inte hade tänkt säga något utan bara "flyta med", nu vet hon inte ens om hon kan komma pga ekonomin (jag erbjöd mig betala biljetten men hon vill "lära sig läxan att sätta sig i situationer hon inte löser").

Hon bad mig att inte bordsplacera henne så kan hon "vara välkommen ändå". Då förstörs hela festprogrammet, bordsplaceringen och korsordet jag ska göra.

Vad har ni för förväntningar på era tärnor och toastmadames? Har jag väntat mig för mycket att hon skulle försöka sätta sig in i festprogrammet osv? (Bröllopet om sex veckor, hon utomlands och har aldrig frågat någonting om bröllopet eller om jag behövde hjälp med någonting).

Well, nu har jag gett hennes plats till en annan som gärna ville komma men vi inte hade plats för. Hårt kanske, men kan inte hålla en plats till någon som "kanske kommer".