Så besviken på familjen!

Är så ledsen just nu. Blev så otroligt ursinnig på min bror på facebook. Han påstod att han hade virus i sin dator, som gjorde att det tog bort både mig och min blivande på hans vänlista. 
Jag som skrämde upp mig inför allt, (vi har ett förflutet) som också hör till detta men orkar inte skriva om allt nu.
Han bryr sig bara om att dricka alkohol. Han är 22år gammal och alkis. Har nu fått en ny tjej, hans tredje på ett par år. Men mitt uppe i allt rasade min tillvaro samman.
Min syster som han alltid ger uppmärksamhet till, hade han lagt upp en låt från youtube till.
Hon har fått blivit presenterad för hans tjejer jämt. Alltid fått vara "syrran" i hans ögon. Trots att hon är plast syster, eller ja vi har samma mamma alla tre.
Sved och jag skrev en massa dumt på fb om dom.. Så otroligt dumt gjort av mig!! Mamma la sig i, och skulle prata med honom idag. Ville jag skulle ta bort allt jag skrivit. Vilket jag gjorde. Men den dumma kärringen (ursäkta) satt sen och sa till honom allt jag skrivit.. Ändå har jag alltid tagit henne i försvar mot alla som suttit och pratat skit om henne. Då hon gärna lägger näsan i blöt, I ALLT!  
Nu är hela min familj bortagna från fb. Vill inte ha nått mer med dom att göra  
Men blir då så ledsen,  Gifter mig om 12 dagar.. Nu är ingen av dom välkomna. Och jag tänker flytta från orten med min blivande man. Orkar inte ha alla så nära som dom är. Bor i samma område.. Mina systerbarn vet knappt vem jag är, alltid hennes gubbes släkt som betyder nått. Så fort jag skriver nått eller trycker gilla så är dom där och skriver och överröstar mig... Sen få höra att en aldrig bryr sig om dom? 
Vet ej vad jag ville ha ut av detta, skriva av mig antar jag. Jag är 25år och har drömt om denna dagen i hela min uppväxt, sen jag var liten flicka. Nu kommer mamma som skulle köra oss, inte kunna det. Pappa skule betala tårtan,  Och att ha min syster, familj och broder med hade betytt så mycket.. Men nu får jag anpassa mig efter att dom inte ska komma. Drar kanske syrran med familj och pappa över samma kam i detta. Men jag vill inte längre vara utnyttjad heller, passa deras hund, måla åt dom, städa ja allt får jag göra. Det dom skyller på är att jag inte har barn eller jobb... Men ska få lugnande tabletter och sömntabletter, för jag har traumatisk stress inom mig som dom inte fattar.... Mobbad i hela mitt liv. Sen dagis. Våldtagen, slagen ja allt en människa inte ska behöva uppleva.. Kan inte heller få barn på egen hand, fick veta när jag var 20 
Jag orkar snart inte med detta mer... Självmordstankar är nära.
En psykolog satt och sa till mig att jag skulle göra kromosomtest pga min fetma innan gastric by pass. Samma f***a ska jag till den 24/5. För att få hjälp.. Men det kan hon glömma! Går aldrig till henne igen och blir så förnedrad. Hon kollade i gamla papper från barn psykiatrin när jag var 13-14 år och mådde som sämst men visste inte varför.. Därav grundade hon allt på sen. Jag var 22år då...

Är så trött, så trött. Ledsen på livet och allt där omkring. Jag vill också bli trygg och ha familj. Leva lycklig med min familj vid min sida...