Ensam o ledsen

Vad gör du på fritiden? Har du någon hobby eller sport som du utövar? Om inte så börja med något sådant! Då träffar man likasinnade och det är mycket lättare att lära känna nya människor. Jag är hästtjej och spenderar mycket tid i stall, på tävlingar och träningar och samtidigt umgås jag med mina vänner som också håller på med hästar.

Detta kanske inte hjälper dig nu på studs och inför bröllopet, men i det långa loppet så tror jag på att göra något roligt för sig själv och på det sättet hitta nya vänner.  

Jag förstår känslan! Ibland kan man känna så, att man är så ensam fast man är omringad av många människor. Jag har en sambo och många vänner och vi går ofta på fester, och träffar vår familj ofta. Men ibland kan jag känna mig ensam i allt. Jag och min sambo har varit tillsammans i 8 år och står varandra verkligen nära. Min bästa kompis och min relation har väl minskat något på de här åtta åren, då jag ofta anförtror mig åt min sambo om det är något (ganska naturligt). Så när det är något jag vill prata om som tex rör sambon så kan jag inte riktigt prata med min bästa kompis om det längre heller... Vissa saker har man ingen att prata med om, fast man är omgiven av så många! Det är en ensam känsla. Jag upplever det som varje år man blir lite äldre så blir man lite mer ensam. För varje sak man bygger upp runt omkring sig (jobb, hus, bil, räkningar....) lite mer ensam och instängd känner man sig. I alla fall jag.

Men så ibland blir man lite extra uppmärksammad en dag eller någon säger något som gör en glad eller man har varit på en fest som var ritkigt lyckad.. och så känner man sig inte ensam längre. Det är tur att det finns såna dagar också!

Jo tack. Jag känner igen mig i det du skriver. I mitt fall handlar det om att jag inte verkar vara av intresse att umgås med. Kompisarna försvinner en efter en när dom får barn (sen får man spydiga kommentarer om "blir du stressad nu...?" när en av vännerna berättade att hon var gravid). Rart. Jag och min sambo har inga barn men planerar att börja till hösten och inte f-n tänker jag umgås med dom när vi har fått barn. Duger jag inte "barnlös" så duger jag inte sen heller. Är så illa att jag inte ens har träffat en nära släkting på snart 2 år. Min syrra är där stup i ett, på vardagarna bjuder dom över henne när jag den "barnlösa" jobbar. Så vi har helt enkelt planerat ett hemligt bröllop. Vi reser bort och gifter oss i största hemlighet. Detta är något vi diskuterat mycket och kom fram till att det var rätt för OSS. Det är VÅR dag och VI tänker spendera den som VI vill.

Jag kan också känna igen mig i din situation...
Jag och min sambo bjuder ofta in till fest, men det är sällan vi blir bjudna hem till andra. Ibland känns det som att man "tvingar sig på" folk när man frågar om de vill ses och göra något.
Jag har 2 riktigt nära tjejkompisar, en underbar familj och sambo, rätt så många vänner (inte så nära dock) men eftersom vi flyttat till en ny stad långt bort från nästan alla vi känner känner jag mig rätt ensam mitt i allt. Många vänner har kommit och gått de sista åren och ibland funderar jag ju på varför de inte stannat, varför de slutade höra av sig (sambo, barn et.c.). Det där med vänner är inte helt lätt. Även när man är omgiven av folk kan man känna sig ensam.

Tycker det låter super mysigt att åka iväg och gifta sig utomlands, helt själva Ville jag också från början, men min m2b har en stor släkt som vill vara med på våran stora dag, och det vill även min familj och vänner...blir verkligen rörd när du säger att du känner dig ensam önskar jag kunde göra nåt! Tänk på alla de positiva sakerna i ditt liv, vet att det låter klischit, men det hjälper ibland...

En stor kram till dig!