X et är bitter..

Det är ju ändå ganska stora pojkar som går att prata och resonera "vuxet" med. Jag tycker ni ska sätta er ner och prata om det här tillsammans. Inte snacka skit om mamman, utan helt enkelt diskutera att ni väldigt gärna vill ha dem med och att det är DERAS beslut och att de inte ska låta sig påverkas av sin mamma i det här fallet.

Ert bröllop har ingenting med henne att göra, och de är en viktig del i era liv. Att hon inte kommer bli gladare av att de inte går, men att ni däremot skulle bli ledsna om de lät bli pga henne (se till att inte skuldbelägga barnen bara).

Kanske diskutera generellt om varför mamman kanske beter sig på detta vis, vad de själva har för reflektioner över situationen och vad de själva vill och varför.

Har barnen någon annan släkting på mammans sida som barnen och din blivande har bra kontakt med och som är resonabel? Mormor, moster/morbror eller annan som din BM skulle kunna prata med och peppa barnen lite från "andra sidan"?

Tyvärr så finns det annan problematik som påverkar. Den ena pojken har asbergers, den äldsta, han har svårt att själv fatta beslut. Han hade behövt klara direktiv det är detta som gäller..klarar inte av massa olika valmöjligheter egentligen. Vi valde att säga till dom att det var dom som fick bestämma om dom ville komma men att m2b väldigt gärna vill ha dom där, o även jag.

Vi nämner nästan aldrig barnens mamma när dom är hos oss. Ser inget syfte med det samt att om vi någon gång sagt något så har det vänts och vridits på och förvrängts till något som det verkligen inte är.. så vi är väldigt noga med vad vi säger och till vem.

Den yngre pojken gör mer som han känner för, medans den äldre är väldigt lättpåverkad av mamma. Dessutom så pratar mamma mycket negativt om m2b och mig inför barnen. Som tex igår när hon gapade och skrek på honom när barnen hör samtalet.

Har själv skillt mig men jag försåtr inte hur man kan utsätta sina barn för dom saker som hon faktiskt gör. Dom har haft det tillräckligt tufft att anpassa sig till skillsmässan och allt annat runt omkring .. men att dessutom få höra saker som är direkt telaterade till hennes bitterhet. Min m2b har sagt att om det hon vill prata om inte är akut så kan hon ringa honom på dagtid när inte barnen är hemma.. så att dom slipper bli involverade.. men icke..

Jo tack.. vi ska försöka prata med grabbarna vid tillfälle. M2b ska berätta hur mycket det betyder för honom att dom kommer.. Blir bara så arg och frustrerad...o inget kan jag göra åt det..enligt mig så är det barnmisshandel helt enkelt.

Jösses vilken omogen människa!! jag har tyvärr inga bra tips :(

Ok, då förstår jag att det är svårt om pojken har andra problem.

Hur är det med vårdnad/umgänge? Vem är det som har hand om dem den dag det är bröllop? Jag tycker det här låter som ett tillfälle för din blivande man att sätta ner foten ordentligt. Har han någon vettig relation till sitt ex nya man? Kan han gå de vägen och få lite stöd därifrån? Han kanske inte är medveten om hur hans blivande fru beter sig mot sina barn och sitt ex på samma sätt som du.

barnen bor hos mamma, M2b har varannan helg och varannan storhelg och tre veckor på sommaren. Vet inte om det heter gemensam vårdnad eller delad vårdnad? men iaf hon har inte ensam vårdnad om barnen.

Det hör även till saken att många samtal skett på socialtjänsten. Samarbetssamtal, utan effekt. Dom är överens där, förrutom dom gånger hon bara kastar skit på honom för allt han gjorde fel i deras förhållande.. o för att han lämnat henne med allt. Han har faktiskt erbjudit sig att vända på steken så att barnen bor med honom/ oss istället, men det vill hon inte.

Hon har även problem med att hon tittar lite väl djupt i flaskan, har ringt till oss några gånger full. Har blivit anmäld till socialtjänsten av någon granner för att hon super. Hon har aldrig haft något varaktigt jobb och märk väl inte pga att hon haft fysika eller psykiska orsaker till att hon inte kunnat arbeta,.. hon är över fyrtio år. Socialen håller för närvarande på att utreda varför den äldsta sonen inte vill gå i skolan.

Hennes nya pojkvän har jag själv aldrig träffat men min m2b har gjort det, vi vet inte vad han är för en typ. Har dock hört att han har vissa problem med alkoholen också vilket jag inte kan säga till 100 %. Han har aldrig hört vår eller m2b version av saker och ting utan bara hennes, Tyvärr så är det så att hon kan manipulera och har bevisligen gjort så med en hel del människor som efter att ha pratat med henne anser att vi är "bovarna" i dramat..

Men det jag blir så ledsen och arg över är att det står två pojkar i mitten av allt detta.. o som definitivt inte mår bra av hennes sätt. Henns skitsnack med vänner osv görs inför pojkarna.

Min m2b är många gånger fööööööööör snäll och har ibland svårt att säga ifrån, speciellt då han anser att det inte hjälper. I början så ringde hon tex i tid och otid.. för att prata om tex att hon varit ute med sina väninnor.. osv..detta har m2b fått slut på.. men först efter att han blivit vansinnig på henne ett par gånger. Igår när han pratat med henne var han riktigt arg. Det känns som att det enda sätt hon kan komma åt min m2b är via barnen..hon bryr sig inte ett dugg om vad eller hur pojkarna upplever det. En riktigt stor egoist i mina ögon. Vi är så maktlösa. Har berättat för socialen om henne alkoholproblem.. dom har uppmanat henne att lämna leverprover men hon vägrar göra det. Pojkarna har hela rena kläder, ser inte misskötta ut..... Men psykisk misshandel syns inte utanpå :(

Känner igen mig i det du skriver, o hur man än försöker göra allt på enklaste sätt för att barn inte ska bli inblandade i avundsjukan ( som är det enda ja kan komma på att det är) så blir det bara mer, nåt annat det är fel på.

Kan tyvärr inte skriva nåt som lösning mer än att ge det tid, o hoppas på att det lugnar sig efter ett tag. Hos oss går det i perioder, så när man tror att hon har fattat - då vänder det.

Ja försöker ofta hitta en lösning i alla problem, men här finns det ingen lösning - här finns det bara ett nytt problem när det inte går att tjata ut det första mer.

Hoppas verkligen att mamman väljer att inte övertyga barna inte va med på ert bröllop.

Vilket jävla skitsnack! Det är väl klart att sönerna ska vara med på bröllopet! Om hon nu har alkoholproblem så förstår jag inte hur hon kan ha den större delen av vårdnaden...? Låter som hon inte ska ha någon vårdnad alls!!!!!!!!!!!! Jävla bitch.

Känns verkligen skönt med allt stöd... behövde kräka av mig. Och som anonym skriver ibland är det ganska lugnt men precis när man känner sig lugn och tror att hon fattar gallopen kommer något nytt. Senast idag fick jag höra att hon snackat skit om mig igen.. nu var det tydligen några bilder jag lagt upp på fb där jag och den yngsta sonen dansar på en fest vi var bjuden på. Då har hon sagt att jag dansat med pojken full... och att hon faktiskt inte tyckte om att vi tog med pojken på fest.

Det var en fest för några vänner där man firade att mannen nollade, frun femmade och dottern nollade. Visst det fanns sprit både jag och m2b var inte körbara men definitivt inte fulla. Jag sa till hon som berättade att Jag och min m2b kan gå på fest där det serveras alkoholhaltiga drycker utan att bli fulla.. o dessutom så sa jag till henne "du kolla in mina klackar på skorna (ung 15 cm ) hade jag varit full så hade jag definitivt inte kunnat gå i dom.. o ännu mindre dansa...

Egentligen skulle jag bara vilja kunna skita in allt hon säger.. men tyvärr så tar det så mkt energi..

Jag håller med dig TheD.. hon borde inte ha vårdnaden.....o som sagt var så pågår en utredning hos socialtjänsten, dock ej om vårdnaden utan rörande den äldsta pojkens välbefinnande.. ser verkligen fram emot att få veta vad denna utredning visar. Tyvärr så har hon ju förmåga att lura och manipulera folk.. och när soc var här på hembesök så sa dom att hon hade haft en period i samband med skillsmässan där hon haft det jobbigt och druckit.. Detta dementerade min m2b då han kan intyga att problematiken funnits länge.. så vi får se..vad som händer. Jag hoppas verkligen inte att hon lyckas påverka dom inför bröllopet iaf..

Ja vet att det är skitsvårt, men för din egen skull försök att inte ta åt dig. Det tar all energi, man orkar inget annat när det är som värst, men försök tänka att hon har problem istället för att (som ja tillslut) börja undra är vi så knäppa eller konstiga som sägs?

Hej, jag har jobbat med familjerätt, bl.a vårdnad tidigare. Om det är som du beskriver måste ni börja dokumentera allt som händer. Skriv ner i men bok och banda samtal som hon har med er. (Det är inte olagligt så länge ni själva är med i samtalet. Man får dock ej banda en konversation som man inte själv är med i.) 

Ta det sedan lugnt och samla på er grejer. När ni har tillräckligt mycket tar ni kontakt med en advokat med gott rykte ( en som är värdig och kör rent spel men som ändå kan vara hård när det behövs). Då måste du och din man bestämma vad ni vill. Sedan framför advokaten detta till henne och hon kan 1. acceptera det och lösa det utom rätta eller 2. neka och då tar ni det till domstol. Det är i domstol som ni behöver er bevisning, fyllesamtal, samtal med soc angående oro om alkoholmissbruk etc.

Det är smutsigt men inte mer smutsigt än att spela ut sina barn för att hämnas. Om en av pojkarna dessutom har behov av extra stöd är det ännu mer viktigt att hon skärper sig nu. 

Det viktigaste av allt är dock att du och din man är enade och odelbara, till och med när det går tuff till. Lycka till!

PS. det kan vara en tanke att börja spara pengar för att betala advokaten också...