Snål sambo...eller är det fel på mig?

vi har oxå så. jag är student och får inte så mycket i inkomst, gubben får desto mer, så han betalar i princip allt. men då sköter jag hushåller ensam istället (detta med för att karln är lat :P)  tyvärr har det fårr en bitter eftersmak: han anser att huset är HANS då han betalar allt.. inte mitt... "tack för den".... men då brukar jag säga: det är ditt hus, men vårt hem.. och det är mina blomrabatter men vår trädgård. :P 

Mitt ex ansåg att lägenheten vi köpte gemensamt var hans för att han vägrade låta mig betala något på varken lån eller hyra.
Men istället skulle jag betala motsvarande summa i andra räkningar.
Vi betalade alltså exakt lika mycket varje månad (även fast han fick mer än 5000:- mer än mig varje månad.
När jag lämnade honom så hade jag kunnat kräva halva lägenheten, men jag valde att inte göra det.
Däremot går han runt och säger att jag är skyldig honom pengar för att han fick inte tillbaka sin förlovningsring (alltså den som jag hade använt).
Att han hade tappat bort den han använt så jag inte fick den har ju inget med saken att göra.
Jag sa helt enkelt till den som kom och berättade skvallret att han ju kan köpa ut mig från halva lägenheten och ge mig den ring som han använt... då kan han få den ringen som jag burit... 
Efter det så dog skitsnacket ner omedelbart

haha! känns lite skönt att ge dom fingret ibland.:P ne jag betalar väldigt lite, betalar mest mina räkningar, om jag har några.. men som sagt, då sköter jag hushållet istället. :)

Jag är som några andra håller väl inte riktigt med. Men det är upp till varje par hur man gör. När vi bodde i bostadsrätt, dvs jag flyttade in till killen men fick inte betala. Han ville inte att jag skulle göra det. Sen hade jag ingen direkt inkomst heller. Sen flyttade vi till en ny lägenhet som han köpte. Lägenheten var lika mycket min som hans men jag fick fortfarande inte betala hyra :D Men iaf.

Om den killen betalar hyran så kanske hon betalar t.ex. mat? Det är ju fortfarande samma pengar. Det viktiga är som Chicita skrev att det räkningar och hyra blir betalda.

Hej! Nej absolut inga problem, ja det är väl lite som chicita skriver, att även om han betalar hyran så lägger jag mer på annat, som tex matinköp och sådant. Köper även en del baskläder och sådant åt min sambo också. Det kanske lät fel som det var skrivet, men det har som bara automatiskt blivit så för oss, inte pga att det är hans lägenhet, men mycket för att jag tjänar mindre också då jag just nu går på lärlingslön. Behövs det pengar från något håll hos oss så löser vi alltid det. Jag lägger ut eller han lägger ut. Inget tjafs om det. Vi räknar inte pengarna helt enkelt. Sen kommer det nog att bli ett helt annat ljud i skällan om hyran när jag går upp i lön, jag vill ju faktiskt kunna bidra till den utan att bli helt utan pengar varje månad.

Sen så har ju inget med våran ekonomi i dagsläget något att göra med hur den blir sedan. Upplägget just nu kommer ju inte att påverkas bara för att vi gifter oss. Det kommer att ändras när jag som sagt går upp i lön. Jag har en väldigt sympatiskt, osjälvisk och snäll m2b. Vi har det så otroligt bra och harmoniskt mellan oss, och skulle förhållandet påverkas av att allt ska vara ditt och mitt och man ska måsta räkna på varenda krona, ja ett sådant förhållande vill jag inte ha. Det handlar ju ändå om att ge och ta!

Som tex så har han haft en sjukt tung jobbperiod och stressigt som tusan. Han har varit trött och totalt slut när han kommit hem. Jag har även haft mycket på jobbet och varit jättetrött efteråt. Och bara få höra att jag lyfter honom så himla mycket bara för att jag är glad och uppmuntrande fast jag själv knappt orkar hålla mig vaken. Det är sånt som verkligen räknas. Inte om jag har lagt 50 kr mindre till något!

Jag reagerade faktiskt på det där du TS skrev om att du "jobbar extra för att överhuvudtaget kunna hålla dig flytande" medans din sambo jobbar heltid och får ut ca 25'. Bara det låter för mig lite konstigt, är det inte meningen att man ska hjälpas åt, utan att den ena ska behöva slita ihjäl sig? Det låter ju som att ni har det ganska uppdelat och det har jag personligen ganska svårt för, i alla fall om det skiljer ganska mycket i inkomsterna. Varken jag eller min sambo hade låtit den ene slita och jobba extra för att den ska kunna betala lika mycket i räkningar och spara lika mycket, medans den andre har pengar över som görs av med på nöjen eller annan skit bara för att man redan har satt in "sin del" på sparkontot.

Varför måste ni spara exakt lika mycket, när det verkar som om att han får ut mer än dig? Jag förstår honom lite angående det där med hans sparade pengar till en bil, men jag hade nog lånat av de pengarna ändå eftersom ert bröllop är något gemensamt, inte nåt som bara är för dig.

Jag håller med dom som säger att det väl kvittar  vem som betalar mer så länge allt går runt och räkningarna blir betalda mm mm. I vårat hushåll så är det jag som tjänar mest och min sambo har just nu en väldigt liten inkomst så han betalar ingen hyra och räkningar, bara lite små utgifter till sig själv mm - men till hösten kanske det blir annorlunda, om han får jobb och jag börjar plugga igen, som det är tänkt. Vi tänker absolut inte på att jag ska betala si och så många procent mer än honom osv. Men vi har i stort sett helt delad ekonomi, det mesta som går in är till oss gemensamt, vi köper väldigt lite saker till oss själva (förutom tex hygienprodukter och underkläder och så vidare) just nu i vilket fall som helst.

MEN en sak som är viktig att tänka på när man har det som ni, är att ni inte har någon säkerhet för framtiden. Om det nu är så att relationen inte håller ända tills döden skiljer er åt så drar ni väldigt korta strån ekonomiskt. Är det så att ni är sambos och det bara är han som äger lägenheten och betalar på den (=en investering) medan ni betalar till mat (=en utgift som bara försvinner) så säger det sig ju själv vem som vinner på det i längden. att man tar hand om rabatterna till huset kan möjligtvis öka husets värde (hypotetiskt) men den dag ni skiljer er och huset är hans så får du ju ändå inte ut några pengar för det, eller hur?

Kanske känns skönt att man inte "får" betala hyra just när man står där och har väldigt låg inkomst, men i så fall så måste man se till att diskutera igenom hur det ser ut i framtiden och vad som eventuellt kan hända!
Samma sak med att inte jobba men "sköta hushållet istället". Inget jobb = ingen inkomst = ingen A-kassa eller SGI hos F-kassan och i framtiden ingen tjänstepension. Den dagen det kanske inte håller längre kan det också vara så att det är försent att börja klara sig på egen hand. Min familj har några bekanta där frun arbetade hemma, dels med hushållet men också som någon sorts sekreterare för mannens företag. Han tjänade väldigt pra och på sätt och vis trodde väl hon också att hon gjorde det. Sedan blev barnen stora, mannen träffade en ny och de skilde sig. Han bor kvar i fina villan med den nya och hon har det inte så bra. Eftersom hon inte har någon egentlig utbildning eller annan erfarenhet än att jobba för sin ex-man så fick hon aldrig något jobb och nu är hon pensionerad sedan några år tillbaka, men har bara garantipension. Detta är inte alls något ovanligt fall!!! Jag vill inte måla fan på väggen här men man måste vara lite smart och tänka på sig själv också. Speciellt när det år så vanligt att kvinnor hamnar i just denna situation och det är på grund av att så många tjejer tycker att det kvittar vem som betalrar vad, men jag kan sätta pengar på att killar inte tycker det. Prova att fråga så får ni se.

Nog är det väl bra att man slutar röka, men hur länge ska man hålla på och belöna sig själv för att man en gång börjat nyttja tobak? Fånigt! Då kan man ju lika gärna spara "jag har aldrig börjat röka"-pengar. Om han sparar till en bil är det förmodligen en stor dröm han har - men kan han inte "låna ut" de pengarna till bröllopet? Eller fyller han 40 typ nästa år? Förhoppningsvis har du ditt företag i rullning och ni kan hjälpas åt att spara pengar till bilen senare?

 

Jag förstår inte riktigt upplägget ni har, TS. Ibland är jag den som får ut mer, ibland är det blivande. Aldrig att det hade fungerat med "dina pengar - mina pengar" i vårt förhållande när våra båda ekonomier skiftar så. Min blivande hade självklart betalat det som behövdes om jag inte hade pengar och jag hade gjort detsamma för honom. Faktiskt, något annat vore otänkbart.

 

Hej,

Ville bara förtydliga att jag inte är en människa (och vårt förhållande) inte defineras av ditt och mitt, snarare helt tvärtom, det var därför jag reagerade.
Jag håller med om att det inte spelar någon roll vem som betalar vad, bara allt blir betalt (så lever vi också) men precis som Knyttan skrev här ovan måste man tänka på vart pengarna hamnar och hur man ser på saker.
Killar tänker inte som tjejer ,vet det av egen erfarenhet, dom ser inte saker som är flyktiga bara bestående.
Exempel, jag och exet köpte ett wii och en bil gemensamt, vi levde efter att det är räkningar som ska betalas oavsett vem som betalar. Jag betalde allt från mat och toapapper till storhandling och när vi var ute och fikade, han betalade på bilen och spelkonsollen. När vi gjorde slut var det tydligen hans bil och hans wii och han förstod verkligen inte begreppet att jag hade betalt all mat osv och därför hade vi betalt lika.

Nu vill jag säga så att alla förstår det, jag påstår inte att alla killar är så och jag säger verkligen inte din kille är elak på något sätt, såg att du skrev att han var en väldigt bra kille och det tvivlar jag verkligen inte på!
Men jag och mitt ex levde ihop i 4 år, var rätt säker på att jag kände honom också även han var världens bästa när vi var ett par. Sen ska man som sagt inte måla fan på väggen.

Sen tycker jag självklart att det viktigaste här och nu (man kan inte hela tiden leva i framtiden) är att man är lyckliga och att det fungerar. Att pengarna räcker till allt man måste och allt man vill oavsett hur man delar upp det.

Vårt förhållande defineras verkligen inte av vem som betalar vad, utan precis som du skrev defineras de som ett fantastiskt förhållande av det skälet att jag får sätta mig i hans armar när jag haft en jobbig dag och han frågar hur det är och det betyder mer än att någon av oss betalar mer eller mindre.

Räkningar är ett nödvändigt ont som måste betalas det kommer man inte ifrån. Det jag som sagt reagerade på var att du skrev "han betalar hyran för att det är hans lägenhet" det framgick inte om du betalade mer på något annat eller om ni bara gjort så för att du pluggar och han tjänar mer. Men det lät väldigt uppdelat när du uttryckte dig så, det lät väldigt ditt och mitt.
Min bil- jag betalar, hans lägenhet- han betalar. Nu har du förklarat hur du menade och då kan jag inte annat än tycka att ni har en väldigt bra lösning för er ekonomiska situation och det var inte alls så som jag läste det och tolkade det först

Men som sagt, det spelar ingen större roll hur man löser det från par till par bara båda två är med på att det är så här vi har gjort, för att det fungerar bäst för oss.
Ekonomi- gemensam vs delad är något som väcker mycket frågor och jag tycker att det är vädligt intressant att både läsa och dela med mig för att lära mig hur andra gör.  Då har man den fantastiska möjligheten att ta med sig matnyttiga tips in i sitt eget liv.

så ni köpte bostaden gemensamt.. men istället för att betala på bostaden så betalade du andra räkningar och när ni gick skilda vägar valde du att låta honom behålla istället för att köpa ut dig? Synd, men tyvärr rätt vanligt tror jag. Bland kvinnor alltså

Hade inte kunnat säga det bättre själv :)

Jag förstår faktiskt TS sambo det är ju trots allt hans pengar som han sparat. Och även fast de ska gifta sig så betyyder det ju inte att den ena drömmen måste utesluta den andra. Det är ju inte fel att spara till något och inte därför vilja nalla av de pengarna. Det är väl enda sättet oftast att få ihop en stor summa, just att man har som princip att aldrig göra undantag och ta av just de pengarna. Risken finns ju att man annars tar av de spratade pengarna lite då och då, och vips så är det så mycket svårare att komma upp i den summa som man hade tänkt. 

Om det verkar helt omöjligt för dem att kunna spara ihop 15 000 kr var på ett år kanske ni får prioritera om hurdan fest de vill ha, går den kanske att göra billigare? Eller kanske ta ett extraknäck för att få ekonomin att gå runt?

Alla par gör ju olika och det finns väl inga rätt eller fel, även fast det kan bli ganska sned fördelning ibland.
För min egen del skulle jag aldrig försätta mig i en sådan situation att jag inte kan klara mig själv. Jag går inte runt och tror att det kommer att ta slut närsomhelt utan tror ju på oss. Men jag vill kunna tjäna mina egna pengar, jag ska kunna ha en vettig inkomst, och har jag inte det så får jag skaffa ett annat jobb.

Jag förstår att det är hyfsat vanligt med kvinnor som "inte får" betala för huset eller räkningarna. Men risken finns ju att om dagen kommer då ni inte längre vill leva tillsammans att han då hävdar att allt är hans. Och precis som Knyttan skriver är det tyvärr inte ovanligt att frun går lottlös ur skilsmässan.

Vi gör så att vi betalar hälften var av våra egna räkningar. Våra egna räkningar helt själva, och så betalar vi ungefär hälften var av maten. Just maten har vi inte så mordisk koll på och har någon mer pengar än den andre en månad så brukar vi ställa upp så att det går runt. Han tjänar mer än mig i grundlön och även delägare på sitt arbete vilket gör att han någon gång kommer ha aktier värda en hel del, även om det just nu inte påverkar hans inkomst. Jag å andra sidan som har både grundlön och provision tjänar allt mellan 5-15 000 mer än honom efter skatt den större delen av året. Det händer att jag har bara min grundlön i princip, men det är inte så ofta och jag klarar mig ändå även dessa månader på min inkomst. 

Vi har inga gemensamma barn, utan två var och i helt olika åldrar. Vi betalar för våra egna barn. då ej mat inräknat utan saker och kläder som de behöver. Skulle pengarna inte räcka till hjälps vi åt, men vi har som grund att vi klarar av det själva (vi klarade ju trots allt av att ta hand om våra barn själva alldeles utmärkt innan vi blev ett par). 
Jag har, eftersom jag dels är mer inredningsintresserad och ofta högre inkomst, betalat för en hel del av våra möbler. Både saker som kanske inte var ett måste men som jag gärna ville ha, och även nya sängar till alla i familjen, även hans barn. Jag ser inte de sakerna som mina för det. Däremot så vill jag ha mina pengar att öra mig med.
Jag vill inte ha gemensam ekonomi där vi har endast ett gemensamt konto eller att allt som kommer in räknas som vårt. Jag vill inte behöva be om lov för att köpa något som jag vill ha. Jag går inte och köper en bil, sommarställe eller hus utan att han är med på noterna, men till saker som ny dator, eller nya möbler, eller kläder eller en resa, så köper jag det om jag vill. Han i sin tur gör likadant, våra intressen skiljer sig åt bara. Jag är inte lika medieintresserad som han och hade knappast bytt ut varenda pryl till Apples om jag hade fått lägga mina pengar på det, även om jag uppskattar de saker han köper och vice versa.

Jag anser inte att de aktier som han har i bolaget är mina, de är hans och han har förtjänat dem väl. Jag har mina pengar som jag har slitit hårt för. Och eftersom båda två kämpat mycket för att komma dit vi är idag (absolut inga enorma summor som vi tjänar) så är vi även rörande överens om detta upplägg och att det är viktigt för oss båda att få ha vårt eget. Jag kanske låter egoistisk men får jag en bonus för att jag gjort ett riktigt bra jobb så är det ju min belöning för det jag åstadkommit, inte hela familjens som ska direkt tas upp för diskussion hur alla vi kan nyttja dessa extra pengar. Sen om det blir så att alla får ta del av dem, vilket absolut förekommer, så blir ju alla glada, men det är inte en självklarhet. 

 Det här blev ju ett jättelångt inlägg, men det jag vill säga är bara att man måste inte vara ett monster bara för att man vill ha sina egna pengar. Jag drömmer om vårt bröllop som komma skall, men det är inte det enda jag drömmer om. Jag vill uppnå andra saker också i livet och lever inte bara för det bröllop som vi kommer att ha. 
Missförstå mig inte, jag älskar honom av hela mitt hjärta och vill leva resten av mitt liv med honom. Men jag vill inte sätta resten av livet på vänt för en dag. Kanske är det så som ts sambo också tänker. Han vill absolut gifta sig, men det utesluter inte bilen han säkert drömt om väldigt länge?  

Hur betalar ni hemmavid?
Alla verkar fokuserade på att han tjänar mer.
Men hur lägger ni upp räkningarna?
Betalar ni procentuellt? Delar dem rätt av?

Svårt att veta om han är snål som du säger för om ni har lika mycket pengar kvar var efter att räkningar/bensin/mat osv är betalt så är han uppenbarligen bättre på att spara och inte spendera än dig och då är du slösaktig och han ekonomisk.
Betyder det däremot att du har T.E.X 5000 kvar och han har 15 000, så JA då är han snål. Han SKALL INTE TA FRÅN SITT BILKONTO men han skall deffenetivt betala mer av kakan.

Jag tycker att om man inte har gemensamt konto så skall man betala lika mycket procentuellt av sin lön till räkningar och tex bröllop. Har han ut 25 och du har ut 15 så borde du betala 40% och han 60% även av bröllopskostnaderna

vi delar helt och hållet på pengarna. Vi tjänar ungefär lika mycket dock är han inte så bra på att hålla i pengarna. Så jag betalar alla räkningarna från mitt konto sen för han över pengar till mig för hälften av räkningarna plus lite till för att jag köper oftast maten. 

Vi tänker att vi ska leva ihop och då finns finns det inget mitt o ditt när det gäller pengar. ingen av oss har några tillgångar så det finns ingen som kommer tjäna mer på den andra. 

Sen tänker jag att köpa en bil borde vara en gemensam investering man har. speciellt när det är ett större belopp det rör sig om.

Har inte så mycket att tillägga i tråden då många redan sagt precis det jag tänker, men jag måste bara säga att jag, mitt i allt det seriösa, skrattade högt åt din första mening, jimmyojennifer, "Ville bara förtydliga att jag inte är en människa", HAHA, jag tyckte det var jätteroligt...

Det är en gammal tråd som någon dragit upp igen. 

Om det nu är så att du kämpar med att överhuvud taget kunna hålla dig flytande just nu så kanske ni hellre skulle vänta lite med bröllop. Det kan ju inte kännas så bra att spendera de sista slantarna på ett bröllop??

Min sambo och jag har bestämt oss för att gifta oss och vi kommer säga ja i hemlighet om några månader. Ingen vet om det, inte ens våra familjer. Vi kommer äta på en fin restaurang på kvällen och ta en natt på ett fint hotell. Och detta är inte för att vi inte har råd med bröllop och fest, vi har över 1 miljon på sparkontot. Men det är pengar som tryggar vår framtid! Vår vigsel kommer vara en grej mellan honom och mig.

Personligen skulle jag ALDRIG tömma mitt konto för ett bröllop! Den enda gången min sambo och jag NÄSTAN tömde våra konton var när vi köpte vårt hus. Vi ville ta så lite lån som möjligt och därför valde vi att använda det mesta av våra besparingar vi hade då. Det finns så mycket som kan hända i livet och en buffert är bra att ha.

Jag vill inte säga att alla måste skippa storslagna bröllop bara för att vi gör det, men prioriteringarna verkar konstiga hos vissa. Har man inte råd med sitt drömbröllop så får man väl vänta tills man har det eller prioritera om och fråga sig varför man gifter sig.

Jag skulle lätt kunna tömma kontot för ett bröllop, om det skulle behövas. Pengar kommer och går men bröllopet kommer bara att ske en enda gång och då vill jag kunna ordna det precis som jag vill och har drömt om. :) bröllop för mig är mer något romantiskt, en fest för att fira kärleken, mer än något praktiskt som står på ett papper.

Frågan är hur romantiskt det är att inleda ett äktenskap helt panka...
Jag tror det oftast är tjejen som drömmer om ett prinsessbröllop medans killen tänker lite mer frammåt. Men det är såklart olika.

Jag har inte läst HELA tråden, men min spontana reaktion är, att vill han inte TA pengarna från "bilkontot" kan ni väl LÅNA dem därifrån, du kan ju betala tillbaka just den summan, bara för att det är från just det kontot?

Sedan tycker jag att det är konstigt att en i förhållandet måste jobba extra för att få vardagen att gå ihop och den andra sparar undan pengar för att köpa något som i det här fallet kommer att bli HANS privata egendom (man kan inte samäga fordon) - du sponsrar alltså hans sparande till bil?!

Vi har också olika inkomst och vi har valt att ha kvar varsitt lönekonto med separata betalkort. Däremot gör vi så att båda har kvar samma summa på just lönekontot varje månad, och för över resten till ett gemensamt "räkningskonto" varifrån vi betalar alla löpande kostnader, och sedan har vi ett gemensamt sparkonto som vi betalar bilreparationer, semesterresor och andra större inköp etc från.

Varje månad sätter jag in olika summor eftersom jag är timanställd, men min sambo sätter in samma summa eftersom han har en fast månadslön. Det fungerar bra för oss.