• Vichy

    Hjälp! Flytta ihop i "hemlighet"...

    Jag och min pojkvän har snart varit tillsammans i 1 ½ år, och har nu bestämt oss för att vi vill bo ihop.


    Vi träffades på universitetet då jag var hans fadder, och sedan efter nollningen började vi flörta med varann.


    Och blev ganska snabbt efter det ett par.


     


    Sedan dess har vi varit näst intill oskiljaktiga. Vi sover ihop nästan varje natt, och har gjort från början.


    Vi har i nuläget varsin lägenhet, och pendlar mellan dessa (som tur är ligger de inte så långt ifrån varann).


    Men nu har vi som sagt kommit fram till att det både är onödigt och oekonomiskt för oss att ha varsin lägenhet. Så nästa vecka säger jag upp min lägenhet, och i slutet av april flyttar jag in hos honom! :D


     


    Jag kan inte vara lyckligare för det! <3


     


    Nu kommer vi dock till ett problem. Alla är inte på vår sida i och med det här.


    Det är fram för allt hans pappa som är väldigt konservativ. Min pojkvän har aldrig haft en vidare bra kontakt med sin pappa efter som han har varit väldigt frånvarade i hans uppväxt.


    Hans föräldrar skiljdes innan hans syster föddes, och sen dess har pappan bott en bit bort, och de har inte setts allt för ofta. Och fram för allt på senare år har min pojkvän försökt att bara hålla ihop deras relation.


    Jag har under vår tid tillsammans bara träffat honom två gånger, vid korta tillfällen. Och vi han vara tillsammans 1 år innan jag ens träffade honom första gången (och jag försökte sen vi hade varit tillsammans i 3 mån att boka in en träff hos honom.)


    Hans pappa är också troende (mer under de senaste 6 åren än innan). Och enligt mina mått mätt är han, lite "extrem" i sin tro. Det gör att han bland annat ändrat en del uppfattningar än han hade för 6 år sen.


    Särskillt om äktenskap och att bo ihop.


     


    Det gör oss båda väldigt nervösa för hans reaktion när han får reda på att vi bor ihop. Min pojkvän säger att det helt klart kommer bli bibelföreläsning om hur fel vi gör...


     


    Men det är inte bara hans pappa min pojkvän är nervös över, utan också de församlingar han har kontakt med. Han säger att de finns dom som skulle se ner på honom om de fick veta att vi bodde ihop utan att vara gifta...


     


    När vi kommer till min egen familj och min egen församling finns inte det problemet alls. Alla är bara glada för vår skulle (har redan berättat om våra planer för dom). Även resten av min pojkväns famlij är på vår sida...


     


     


    Så eg går vi och är nervösa för en persons reaktion, och några för mig främlingar som skulle skaka på huvet.


    Jag förstår inte grejen eg. För nu vet ju jag iofs att det är inte så att vi bara hoppar in i något. Vi har redan bestämt att vi vill förlova oss inom ett år iallafall, så vi vet att det alla tycker är så viktigt är påväg ändå!


     


    Det tråkigaste tycker jag med det här är att jag känner att jag måste begränsa min lycka. Jag kommer inte få skriva några glada inlägg på några socialaforum där "fel" personer kan se...
    JAg känner också att jag måste vakta min tunga. För det kommer säkert vara nått jag gör som kommer göra så att de här personerna med få veta. Just för att jag är så säker på att det här inte är fel. Men min pojkvän kommer då få ta smällen. Och det vill jag ju inte heller...


     


    Suck! Jag känner bara att jag blir fråntagen lite av den lycka jag känner inför det här. :/


     


    Uppmuntrande ord uppskattas gärna!


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-23 13:35
    Oj! Så många svar på 2 timmar hade jag inte räknat med :D

    Känner mig redan ännu mer säker på att det här är rätt!

    Efter helgen lämnar jag in uppsägningsblanketten! :D

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-25 11:00
    JAAAA!!!!

    Samma dag som jag skrev det här inlägget, när min pojkvän kom hem på kvällen, så kom han och sa att han hade bestämt sig för att prata med sin pappa iallafall! :D

    Han har bestämt att han får lära sig leva med det, och vad andra kan tycka så skiter vi i det!
    Det här betyder så mycket för oss att få vara med varann!
  • Svar på tråden Hjälp! Flytta ihop i "hemlighet"...
  • Vichy
    Dejli skrev 2012-02-23 13:13:08 följande:

    Ja, det kommer självklar komma fram ändå i sinom tid... Det är vi medvetna om. Men vi vill bara inte ta det nu....


    De får veta när de får veta, och vi kommer ändå vara tillsammans och leva vår plan! :)


     


    Min pojkvän är väldigt konflikträdd, och vill inte att nån ska se ner på honom. Och frikyrkoförsamlingar är riktiga skvallerapor rent utsagt. Man är väl mest nervös att ryktet ska spridas fort och med fel info...


    Det stämmer att vi båda är frikyrkliga. Det är ju hans hemförsamling som hans mamma fortfarande går till. Svärmor är dock en riktig stålkvinna som garanterat skulle stå upp för oss om fel rykte gick runt. Jag tror och vet deffenitivt att det finns fler i hans församling som bott ihop utan att ha varit gifta, men det har det hållits så tyst om som möjligt...


    Jo, hans pappa har ju tagit den här åsikten ganska nyligen. och vi vet att han kommer få veta i sinom tid. Men jag tror också han kommer få lära sig acceptera vårt val, och det kommer nog gå i sinom tid ändå. Alla andra är ju som sagt med på noterna... :)

  • Vichy
    Anny skrev 2012-02-23 13:19:46 följande:
    Ni bor ju i princip ihop redan. Blir de verkligen så stor skillnad för att ni slutar växla ställe utan bara håller er till ett?

    Ja jag vet, det är en väldig förenkling av hur verkligheten egenligen ser ut, med alla folks tycke och tänkande.

    Jag tycker ni ska stå på er för vad NI tror på. Tycker pappan i detta fallet inte riktigt har förtjänat allt för stor rätt att lägga sig i sin sons liv som det låter. Och övriga församlingsmedlemmar...who cares. Som sagt om NI tror på er sak så är det det som räknas. Låt de vädra sitt missnöje om de gör det och håll ihop ni två. Det är bara ni som räknas i detta fall.

    Jag tycker också inte att det skulle vara så stor skillnad.


     


    Jag tycker inte heller han har rätt attt ge oss dåligt samvete... Men hade det inte vart för att deras realtion äntligen börjat förbättras lite så hade jag nog inte varit så här.


    Nåja, vi får ta och fånga in tjuren när han kommer rusande och bara stå pall. Sen får väl svärfar bara lära sig leva med det ;)

  • sabz
    Dejli skrev 2012-02-23 13:13:08 följande:
    Bara om man också skriver sig på samma ställe... vilket man ju egentligen måste om det är där man de facto bor. Men å andra sidan så känns det som att en sådan här sak kommer fram hur man än gör, så det är  nog svårt att tro att det ska gå att hålla det hemligt någon längre tid ändå, om det är människor man har kontakt med.

    Angående de mer ytligt bekanta personerna i de församlingar han har kontakt med, vad är han rädd ska hända? Självklart kommer de prata om det är något de är starkt emot, men det är ju bara inom den gruppen eftersom folk ute i "riktiga Sverige" intet tycker det är något konstigt alls.

    Då är ju pappan ett större problem om det är så att han vill ha kontakt med honom. Jag förstår ju dig, och jag förstår honom att det är svårt att bryta mot något som man växt upp med och som man inte orkar ta så mycket diskussion kring. Jag förstår det som att ni båda är frikyrkliga av någon sort, kan det stämma? Om han då känner att personerna i hans församling inte delar hans åsikter, kan han inte dela församling med dig? Eller helt enkelt låta bli att gå dit tills allt lagt sig? Jag är helt säker på att det finns fler som känner som honom i hans församling också, men inte vågar ta steget ut...

    Nu har ni ändå bestämt er för att flytta ihop och har löst de delarna redan med var ni ska bo och så. Det kommer till slut ändå vara din pojkvän som får ta smällen, för förr eller senare kommer det komma fram. Kanske är det bäst att ta tjuren vid hornen och säga att så här är det, vi har valt det och det kommer inte ändras. Om ni är rädda för en föreläsning av pappan, skicka ett "flyttkort" där ni berättar att ni har flyttat ihop, och att det inte spelar någon roll vad han säger, och svara inte när han ringer.

    Ni verkar ju inte ha så mkt kontakt öga mot öga ändå. Om pappan tycker att hans, i mina ögon gammalmodiga, åsikter är viktigare än relationen med sin son kanske han ska fundera över vad som är viktigt i livet och din pojkvän kanske ska fundera över hur viktig han är för sin pappa och därmed hur deras relation ser ut. Pappan är ju dessutom skild, och det är väl inte heller helt enligt Bibeln, om man nu ska vara sådan...
  • 1700tal
    Vichy skrev 2012-02-23 13:17:11 följande:

    Det är inte min pappa. Det är hans!


    Hoppsan! Jag såg från början att det var hans pappa och inte din, jag skrev visst fel bara.
  • Vichy
    1700tal skrev 2012-02-23 13:40:06 följande:
    Hoppsan! Jag såg från början att det var hans pappa och inte din, jag skrev visst fel bara.
    Lugnt! ;)
  • Lommila1

    dethär är en svår fråga och jag känner igen mig på flera punkter...Några konkreta råd har jag inte att ge annat än att säga att ni inte är ensama om problemet.
    Både jag och sambon är uppväxta i ett väldigt konservativt område och rört oss i frikyrkliga kretsar iom släkt och att de flesta helt enkelt är med...

    Vi träffades då vi börjat studera på en blöt studentfest (redan detta anses som en stor synd) och har hängt ihop sedan dess, vilket nu är snart 7 år... Han flyttade in princip in hs mig redan första veckan och efter några månader kollade vi på gemensam lägenhet... vi skrev kontakt på en sådan 5 månader innan vi fick flytta in och vi kunde inte berätta detta för familjen iom att det skulle bli ett sånt hallå... Men närmare flytten var det ju bara att tala om det och jeklar vad vi var nervös... spec. sambons familj gillade inte detta. Så vi har levt i synd nu i snart 7 år och det har vi nog fått höra om också.. det kom även krav på förlovning i början för att "släta över det värsta" så att säga.
    Men vi gick vår egen väg och då vi verkligen förlovade oss ( 5 år senare) så har knappt ngt ens bemödat sig att gratulera. Sett från min sambos familj så har jag förstört hans liv... Som ex då han berättade hmma att han skrivit ur sig i kyrkan kom direkt frågan: " har NN(jag då altså) tvingat dig till detta. Realtionerna jämtemot släktet har blivit ganska kyliga med åren och jag besöker inte längre svärföräldrarna då det alltid blir bråk.

    Sen så är det också många vänner som vänt en ryggen genom att öppet tala om hur de känner för vårt beteende (samboskap, sex, alkohol..) Det sved i början att få höra om okristerligt beteende osv och speciellt från de man trodde var ens vänner, och det tog ett tag innan man kunde räkna bort dessa som vänner... Åtmn min vänskapskrets har halverats men vänner kommer och går...men det tog ett tag att acceptera det

    där var lite om vår historia, det har stundom vart tungt och en hel del tårar har fallit men det har varit värt det.

    det enda råd jag kan ge är att köra med öppna kort från början för allt kommer fram, lika enkelt att ta smällen direkt som senare... Man gör endå inte alla nöjda hur man ännu gör. Men för allt i världen håll inte in din glädje!!

  • Villvillvill

    Att flytta ihop i hemlighet är ingen hit! Det är ibland tillräckligt tufft att flytta in till någon annan. Du vill antagligen sätta din prägel på lägenheten och han kanske anser att han redan har det jättefint... Men jag ska inte springa händelserna i förväg! ;)

    Jag vill bara tillägga en sak, utöver vad alla andra visa här har svarat dig. Som läget verkar vara för er (enligt din beskrivning av problemet) anser jag att det är din pojkväns fight. Är han pådrivande eller avvaktande till att flytta ihop? Då det är hans pappa och församlingsmedlemmar som kan opponera sig är det nog tyvärr din kille som får besluta hur han vill ha det. Men sen blir det ditt val om du vill flytta ihop i hemlighet... Och som sagt, det avråder jag ifrån (been there, done that ;) )!

  • Vichy
    Villvillvill skrev 2012-02-23 14:39:37 följande:
    Att flytta ihop i hemlighet är ingen hit! Det är ibland tillräckligt tufft att flytta in till någon annan. Du vill antagligen sätta din prägel på lägenheten och han kanske anser att han redan har det jättefint... Men jag ska inte springa händelserna i förväg! ;)

    Jag vill bara tillägga en sak, utöver vad alla andra visa här har svarat dig. Som läget verkar vara för er (enligt din beskrivning av problemet) anser jag att det är din pojkväns fight. Är han pådrivande eller avvaktande till att flytta ihop? Då det är hans pappa och församlingsmedlemmar som kan opponera sig är det nog tyvärr din kille som får besluta hur han vill ha det. Men sen blir det ditt val om du vill flytta ihop i hemlighet... Och som sagt, det avråder jag ifrån (been there, done that ;) )!

    Min pojkvän är väldigt betänksam i allt han gör. Och vi har pratat lite till och från sen vår 1 års dag om att vi var sugna båda två. Men det var först vid nyår han sa att NU vill jag.


    Och sen dess har det varit han som puschat på.. :)


     

  • Lejonhjärta

    Mitt första äktenskap gick i religionens tecken. vi förlovade oss efter 6 månader och inom ett årvar vi gifta. för att "få" bo ihop, för att ha "rent samvete" när vi hade sex....... utan att behöva gå in på detaljer så är jag nu förlovad för andra gången..... ;)

    Nu menar jag givetvis INTE att det blir så för alla som enligt kristendomen "lever rätt" men att bo ihop är enligt mig en stor lärdom om sin partner och det visar sig rätt snabbt om man är kompitatibla i alla olika avseenden genom det....

    Gå på er känsla, skit iandra. De får leva sitt liv och Ni Ert. Om de vill ha sina åsikter - Låt dom! Det är lätt att döma andra utefter sina egna ramar men kan säga att det förkommer precis lika många skilsmässor inom kyrkan som i andra livsåskådnings-typer.

    All lycka till er!  

  • Anneli256

    usch vilket dilemma.. jag funderar över dom praktiska svårigheterna. Du skriver "om fel personer får veta" jag tolkar detta som att det kan finnas flera personer i omgivningen som kanske skulle kunna berätta för din pojkväns pappa.. Men vad händer tex om någon av dom väljer att komma på besök.. eller pappan rent av vill göra en visit. Hur ska dina saker kunna förklaras i lägenheten.. dina kläder, personliga tillhörigheter.. tandborste osv. Du kan ju inte bo med någon och inte ha något i lägenheten som är ditt.. d blir liksom som att vara på besök.. övernatta hos någon .. men varje nattObestämd 

  • Vichy
    Lejonhjärta skrev 2012-02-23 18:32:12 följande:
    Mitt första äktenskap gick i religionens tecken. vi förlovade oss efter 6 månader och inom ett årvar vi gifta. för att "få" bo ihop, för att ha "rent samvete" när vi hade sex....... 
    tja, vi lever inte riktigts så "rent" heller.. ;) Men det är nått vi inte lägger vikt vid, för personligen tror vi inte det finns sån "orenhet"...
    Anneli256 skrev 2012-02-23 22:42:02 följande:
    Jag kan säga så här att kommer dom med sina biblar och ska predika om rätt och fel så kommer dom inte in. Tycker det är bland det värsta man kan göra.
    Visst om man vill rädda nån från drogproblem eller nått. Men två personer som älskar varann..?
    Det är ju inte så att vi bara vart tillsammans en kort tid och gör det här i nyförälskelse... 
     
  • Lejonhjärta

    Haha. Det tror inte jag heller. Hoppas du "missförstod mig rätt"...

    Det var ju för att vi var unga och med i en församling som är väldigt radikala och på den tiden var man osäker och trodde att gjorde man rätt utifrån andras ögon så blev det rätt men det hade vi ju uppenbarligen grymt fel i......

    Var glad att ni lyssnar till er själva. Då kan det ej bli fel!  

Svar på tråden Hjälp! Flytta ihop i "hemlighet"...