Dejli skrev 2012-02-25 12:40:44 följande:
Nej, knappast en katastrof. Men jag känner mig själv extremt obekväm om jag är alldels för över-/underklädd på en fest. Om man har en klädkod så finns det ändå en nivå där de flesta kan förmodas ligga ikring, och det fåtal som ändå klär sig som de vill är ju då antagligen i minoritet och får känna efter själva om de tycker det känns ok.
Om jag är bjude på ett bröllop så förväntar jag mig en relativt uppklädd tillställning oavsett klädkod eller inte. Kanske känner jag bara brudparet och inte deras övriga vänner, och kan då omöjligt veta om det är standard bland majoriteten av gästerna att komma i bermudashorts på finare tillställningar. Om jag då kom klädd enligt "kavajstandard" hade jag känt mig jättefånig som kom finklädd.
Det har hänt, bl a på en släktings 50-årsfest att vi kommit uppklädda medan övriga gäster klätt sig i nivå fredagsmys. Vi fick en hel del gliringar om att vara snobbar, och då hade jag en fin men enklare klänning och min sambo en snygg skjorta, alltså inte ens kavajnivå...
Det är för gästernas skull man har klädkod, inte för att brudparet ska känna sig extra viktiga.
Vi blev lite hastigt och lustigt inbjudna på ett bröllop där vi inte känner brudparet jättebra men dom ville gärna ha oss med och vi ville gärna fira dom.
Det var ingen klädkod - jag frågade efter en och fick svaret "vi har ingen klädkod, men kom in något snyggt som passar på bröllop". Så jag köpte en knälång axelbandslös klänning och hade en sjal till det och maken tog den ljusa kostymen. (vi satsade alltså på att klä oss enligt "kavaj").
När vi kommer till bröllopet så möts vi av brudens mor - som har en plyschoverall på sig... *hmm*
Förutom brudparet och tärnan och marskalken så var det ingen som hade brytt sig om att klä upp sig.
Så trots att jag innan hade tyckt att jag var så fin i den här klänningen så kände jag mig nu som om jag var på maskerad och jag ville bara hem... Det var riktigt jobbigt. Tänk om vi hade kommit riktigt finklädda med långklänning och hela köret för att vi trott att dom andra skulle klätt upp sig ordentligt. Då hade jag nog vänt i kyrkporten och åkt hem.
Om vi hade vetat att "något snyggt som passar på ett bröllop" betydde i deras kretsar - joggingoverall och andra träningskläder, jeans och (skitig) T-shirt. Flottigt okammat hår och orakad (alltså inte snygg skäggstubb eller helskägg. Utan just orakad, typ 1 veckas skäggstubb och tussar som växer ur öronen)... Tja då hade vi ju kunnat komma i jeanskjol och blus och maken hade kunnat ha sina vanliga chinos och en snygg tröja/skjorta bara. Då hade vi fortfarande varit mer finklädda än dom flesta, men ändå inte stuckit ut sådant. Nu satt folk och tisslade och tasslade och pekade på oss halva kvällen