vet inte va jag känner?? HJÄLP

Till sommaren gifter jag mig med den man jag träffade när jag var gift med mitt ex. Vi var dock aldrig otrogna mot våra dåvarande partners, även om känslorna fanns där. Vi sa hela tiden i 4 års tid att vi skulle sluta höras av, men ingen av oss kunde släppa taget helt och det slutade alltid med att vi hördes ändå. Till slut följde jag mitt hjärta och lät det välja...vilket jag idag 2 år senare är glad för. Jag har aldrig varit lyckligare!!

Du har ju egentligen bara två val - stanna hos din sambo eller lämna honom. För allas skull, så rekommenderar jag att du bestämmer dig fortast möjligt. Ju längre du väntar, desto fler kommer hinna bli sårade. Jag vet inte hur gammalt erat/era barn är, men barn är inte dumma, de plockar snabbt upp att något är på tok.

Har du berättat för din sambo att du haft sex med den andra killen? Om inte, gör det. I såna här lägen tycker jag man ska lägga alla korten på bordet faktiskt och vara ärlig. Även din sambo har ju ett val och det är ju om han ska stanna och vänta på ditt beslut eller om han kanske vill lämna dig. Han kan inte ta ett rättvist beslut om han inte vet allt.

Hur du ska komma fram till detta beslutet? Ingen aning. Du kanske skulle pröva åka bort en helg, sova hos dina föräldrar eller en vän. Lämna din mobiltelefon till den personen och var utan den ett dygn. När du får tillbaka den, vem vill du då ringa först? Din sambo eller den andra killen? Vem har du tänkt på mest medan du var borta? Kanske är ett dåligt sätt, men att bara trampa runt och inte göra något alls är nog ändå sämre.

Absolut, det kan vara en lite förälskelse bara som går över, men om det inte är det då? Är det schysst att låtsas inför din sambo i flera månader, kanske år? Jag tycker inte det.

Vem vet? Det du kanske behöver allra mest är att vara ensam? Att varken leva med din sambo eller den andra killen. Du kanske använder den andra killen som en orsak till att fundera över hur det skulle vara att lämna din sambo, för att du inte skulle våga göra det annars.

Trots att jag och min man har haft "tråkiga" och väldigt jobbiga perioder, så har jag aldrig för en sekund tvivlat på att jag älskar honom.

Som du själv säger så är det ju något som inte stämmer mellan dig och din sambo och med tanke på att du både utsätter dig själv och honom för ett av de största sveken så måste du nog bena ut vad allt handlar om, saknar du uppmärksamhet, spänning, är kärleken borta för din del mm.

Du har en väldigt snäll sambo som tålamodigt väntar och undrar, tänk om det var i omvänd sits, hur hade du känt dig?

Förstår att du känner dig vilsen, låt ditt hjärta välja!

Hoppas allt löser sig till det bästa!

tack snälla ni för alla bra svar och frågor, jag ska fundera snabbt på vad jag vill men är så rädd att jag ångrar mig :/ så vilsen :(

Jag tycker att du ska ta en paus ifrån båda männen. Kan tyvärr vara så att det är tryggheten hos din sambo du vill ha, men att kärleken svalnat.. Kanske den väcks till liv igen om du får lite distans?

Känner på sätt och vis igen mig i det du skriver. Jag träffade min nuvarande när jag var gift. Kärleken slog bara ner som en bomb, kunde inte stoppa den. Vi blev tillsammans och gifte oss. Några år senare blev jag kär igen och höl på som du. Velade fram och tebaks med denna man medan jag var gift och den jag är gift med visste inget och vet det inte nu heller. Han jag höll på med var också gift och vi träffades och smsade till varann i perioder. För något år sedan skilde han sig och jag förstog att han nog ville ut och svira och så. Nu är det lång tid sedan vi haft kontakt och det är bäst så. Jag skäms för det jag gjort min man, det är ju han jag älskar som är min trygghet. Tänk igenom vad du vill men det gamla goda rådet är nog inte så dumt, att man vet vad man har men inte vad man får. Du kanske lämnar din sambo och sedan tar det fort slut med denne nye karl?

det som är så jobbigt är ju att jag inte vet vad jag vill, känner att min sambo har så mycket som mångaandra inte har, han är snäll, snygg, intligent, jag tänder på honom och han är som en gud  i sängen. det ända är att han är lite tråkig vi skrattar inte så mycket ihop:( den andra får mig skratta. min sambo bekräftar mig säger att jag är snygg osv han tar på mig och jag blir glad. den andra gör mig pirrig, han är med snygg intligent och rolig. nu står jag här o vet inte om jag gör fel om jag lämnar min sambo, jag skulle må så dåligt, känna mig ensam tryggheten försvinner. men jag kan ändå inte låta bli att höras med den andra.. önskar att jag kände va jag känner :( hade varit lättare om jg tröttnat på sambon, men jag vet inte :(
 

hur vet man m man ska lämna?? finns de något svar på de?? så ont i magen och mår så illa nu, vill inte att den människan som gjort mig så gott som ställt upp och försöker förstå mig ska bli ledsen:( vill 9nte såra honom heller. TÄNK om jag gör slut och ångrar mig :(
 

Vet din sambo om den andra mannen?

Man kan inte heller resonera som så att du ska stanna med din sambo för att risken finns att det tar slut snabbt om du skulle inleda något med den nya. Det är inte en vettig anledning till att stanna.

Jag får lite deja vu när jag läser den här tråden...
Var en anonym tråd med i princip samma upplägg för bara ett litet tag sen.

Många som har världens bästa sambo som hittar en gift man att vänstra med verkar det som.

nej det är inte så jag menar, om jag går i sär med min sambo så skulle jag va själv, det jag menar är att jag inte vet vad jag känner för sambon, trodde jag älska honom och de skulle va vi för alltid, men då borde man inte få känslor för någon annan eller??

www.brollopstorget.se/Forum-7-98/m4101489.html

ja jag har skrivit en annan tråd?? detta har hållt på ett tag och vet fortfarande inte va jag ska göra:( men prata med sambon ikväll innan han va tvungen att åka på jobb och berätta att jag ville gå isär och känna efter vad jag känner, han vart självklart ledsen och vi skulle prata mer sen,,,, fyy fan va jobbigt livet kan va ;(

Det är min bestämdaste uppfattning att man inte är mottaglig för någon annan om det är ok i ens nuvarande förhållande. Har varit gift tidigare under många år 20 plus.. var väldigt ung när vi gifte oss. Vi hade ett mycket turbulent äktenskap på många punkter. Jag kände dom sista fyra fem åren att jag levde ensam i en tvåsamhet.. den värsta ensamheten enligt mig iaf. Jag blev uppvaktad av en mycket yngre man..och med tanke på att jag levt i ett känslomässigt vacuum så sög jag åt mig som en svamp. Och då var jag otrogen för första gången i vårt förhållande. Hade haft chanser många gånger tidigare men tycker att otrohet är det värsta som finns..

En och en halv månad senare bestämde jag mig för skillsmässa. Min dåvarande man fick aldrig veta om min otrohet och skall förhoppningsvis aldrig få veta heller. Jag tyckte att det var onödigt att spä på det hela eftersom han blev ganska ledsen över mitt beslut. Han hade inte samma uppfattning som jag att vårt förhållande inte var bra.

Kontentan av det hela är att jag tror att även om man har perioder som är både bra och dåliga spec när man har små barn så har vardagen en tendens att ta över så om man verkligen har det ok så är man inte mottaglig för någon annan. Det viktiga i ett förhållande som jag ser det är att man tar sig tid att göra saker tillsammans, vuxensaker kvalitetstid..det behöver inte vara restaurangbesök eller hotellvistelser utan bara en myskväll på tu man hand.. om man inte gör såna saker .. ja då är risken stor att man glider isär och att någon av parterna frestas av attraktionen..spänningen pirret man får av uppmärksamheten från någon annan..
 
Har du funderat över att du kanske inte heller bidrar till att spänningen finns emellan er.. vad gör du för att allt ska vara bra.. Lätt att fly bort ...

Svårt att säga om du älskar din sambo eller inte bara du som kan avgöra.. men något är riktigt fel och om ni inte gör något åt det så kommer du att frestas nästa gång någon ger dig uppmärksamhet.. eller rent av att din sambo tröttnar...ni kanske behöver parterapi.

Ser verkligen varningsflaggor hos dom par som vi känner som har små barn.. där har paret skillda sovrum.. för barnet, barnen sover med mamma.. Men hallå. På¨sin höjd ska barnen sova hos föräldrarna när dom är sjuka. Dom ska ha egna sängar ..

Vuxna behöver kvalitetstid..ett förhållande är som en blomma det behöver vatten och näring för att frodas ..Jag hoppas verkligen jag har lärt mig av mina misstag och att jag aldrig kommer att göra om dom med min m2b..

Lycka till.

jag har bara förslagit saker, men då säger han att de inte går för vi har ingen barnvakt, och det stämmer tyvärr, vi gör inte något knappt utan barn, Tack det du skriver gör så jag får tänka lite, ni alla som skrivit har redan gett mig mycket.....

Tycker att du ska bryta med den killen som sms:ar med. Ge ditt förhållande med din sambo en chans och gå i parterapi. Om ni lyckas reparera de skador du åstadkommit och ni kanske hittar tillbaka till varandra igen så är det ju den mannen du ska leva med. Om det visar sig att du fortfarande inte trivs i ditt förhållande så lämnar du din sambo. När du ordnat ditt liv med nytt boende och barnen har kommit iordning då kan du ta upp kontakten med den man du vänstrar med nu.

Men du kan inte ha båda, det är inte rättvist mot något. Därför tycker jag att det ansvarsfulla mot din sambo och mot dina barn är att ge ditt förhållande en ny och riktigt chans!

Har förslagit parterapi men han vill inte det, vet inte varför... ska fråga igen, och se vad han säger..

håller med, det finns kloka människor, och tack för det, det har hjälpt mig när jag fått läsa det!!!