Folk bjuder in sig...

Ja jag vet att det har funnits flera forum innan som handlade just om att bjuda partners eller inte. Och jag vet att de flesta här tycker att man ska göra det av etikettsjäl. Själv är jag inte så säker. Dvs om man aldrig ens träffat personen i fråga.
Tänk er ett scenario där man har 100 inbjudna. Måste man bjuda par blir ju 50 folk man känner och 50 deras partners som man inte känner. Är inte det konstigt? Jag själv resonerar så att jag hellre vill ha 100 vänner/släkt där då!
Men egentligen är det inte det det handlar om här. Och folk har bjudit in sig av olika anledningar. Främst känner jag är för att vi ska ha en stor fest och middag, och inte för att dom speciellt vill fira oss.

Ja universitetsvännerna tycker egentligen inte jag det är kontigt att vi inte har bjudit deras pojkvänner. De är redan en etablerad grupp och jag har aldirg träffat någon av deras pojkvänner.

Men förutom pojkvän/flickvän situationen, som i så fall är den enda punkten jag kan tänka mig att ändra mig...vad säger ni om föräldrarnas vänner, jobbarkompisar, mm som bara säger att dom kommer?
Vi har inte alls vetat hur vi skulle hantera det. Till barndomsvännens mamma sa jag "vi får se när vi räknat ihop antalet gäster. Jag är inte säker på att vi får plats eftersom vår lista redan är för lång"...Jag blev mest paff att hon ens föreslog det  

Jag tycker inte det är självklart att pojkvänner ska få följa med jag har en gammal kompis som vi bjudit men inte respektive eftersom de bara varit ihop i några månader och bor inte ihop. Senaste killen hon hade tog det slut ganska snabbt och ändå ville hon att han skulle komma på bröllopet. Men denna killen har hon inte sagt något om än, så hoppas inte hon förutsätter att han får komma. Vi skrev enbart hennes namn på inbjudan. 

Ang universitetsvännerna; förklara precis hur det är, ni har begränsat med plats och även om ni gärna bjudit pojkvännerna så kan ni inte. Säg att ni annars inte skulle kunna bjuda dom alls eller bara halva gänget, och ni hoppas att dom inte tar illa upp. Om ni vill kan ni ju säga att pojkvännerna är varmt välkomna om ni får något återbud, så tänkte vi göra om det dyker upp någon ny kärlek vi inte känt till eller med sådana par som inte ännu är helt etablerade men kanske blir.

Att folk bjuder in sig själva eller förväntar sig att bli bjudna är oförskämt och fult, helt klart. Ganska obegripligt också tycker jag. Angående att bli bjuden utan sin sambo så har jag varit med om det med, trots att vi då varit tillsammans i 9,5 år och bodde ihop, och det var den värsta festen i mitt liv i och med att jag var den enda som var på festen som inte var singel men som inte heller hade sin partner med. Jag tappade räkningen på hur många "roliga" kommentarer i stil med "höhöhö, hur otrevlig är din snubbe då som inte ens blev bjuden, vavava?" som man fick försöka skratta bort. Så skulle jag bli bjuden igen utan min partner skulle jag tacka nej. Men det är jag och efter mina erfarenheter.

Har bara läst TS och jag tycker att de inbjudna vänninornas pojkvänner ska få komma. Det hör till god ton att bjuda gästernas respektive.

Till de andra stolpskotten (oförskämt är bara förnamnet) ska ni bara säga "tyvärr, det blir ett litet bröllop för bara de närmaste." Det är skit samma om ni bjuder 15 eller 150 personer, man är helt enkelt en idiot om man bjuder in sig själv!

Har råkat ut för något liknande, även om det inte var till bröllop.

Till min mottagning efter prästvigningen bjöd jag ca 150 personer, både par (där jag också har en relation till respektive) och och där jag inte kände deras respektive så bjöd jag bara de jag kände, Hade jag bjudit alla hade jag haft ca 300 gäster som jag inte hade haft råd att bjuda och inte haft någon plats till. I princip alla accepterade detta, utom en kollega som blev jättesur när jag inte bjöd hennes pojkvän sedan tre månader. Hade aldrig träffat honom. Efter denna dag bröt hon totalt kontakten med mig. Men jag kände att jag gjorde rätt, hade inte funkat att göra på något annat vis.

Av de som vi inte bjudit partnern så känner alla redan varandra. Inte bara känner dem ifrån universitetet varandra, men de har även redan blivit bjuden på diverse fester där andra vänner varit närvarande.

Jag har själv varit i motsatt situation av vissa ovanstående: dvs att jag har blivit bjuden till ett bröllop där jag aldrig har träffat brudparet (och ingen annan i deras vänskapskretts). Tex arbetskollegor till min pojkvän. Då tyckte jag att det var otroligt tråkigt att inte ha någon annan att prata med förutom min kille. Och med tanke på att han är en sån social person så pratade han ju ofta med de andra arbetskollegorna. Det var ju inte rätt att jag tvingade honom att sitta med mig hela kvällen heller. Därefter har jag tackat nej till ett par till liknande inbjudningar. 
Jag hade mycket väl kunnat tänka mig att gå på en fest eller bröllop med tjejkompisarna.
Om någon av mina gäster hade gjort som din kille Juni2012 skulle jag faktiskt tycka att det var ganska oförskämt. För om gästen väl säger "VI kommer" så är det jätte svårt för värden att säga att flickvännen faktiskt inte var bjuden.
Soldemor: ja precis, det blir ju dubbelt så många (i princip) om man ska bjuda allas respektive. Nu i vårt fall så känner vi båda i paret i de allra flesta fall, så där är det inga problem. Men det är ändå en 20-tal som vi inte hade tänkt bjuda partners, för då blir det 40st, och det har vi inte plats eller råd till. Valet är i så fall att inte bjuda dem alls, och det tycker jag är synd!! 

Vi har också folk som försöker bjuda in sig själva. Men vi säger helt enkelt att tyvärr så finns det inte möjlighet. Mer än så behöver man inte säga. Jag har tom sagt att hade vi kunnat så hade vi gärna men tyvärr... bla bla bla.
ofta förstår inte folk att det inte bara handlar om en eller två gäster till. Om man bjuder den, så måste man bjuda den osv.

Jag skulle inte ha något emot att gå på bröllop utan min blivande, om det var en av mina och inte en av våra gemensamma vänner. Och han får gärna gå på sina kompisars bröllop utan mig, om det är ett par jag inte har träffat/känner så bra.

Jag förstår absolut att det kan tas som en diss att inte bli medbjuden (kanske kommer jag själv också reagera så nångång, det vet jag inte) och att det är roligt att gå med sin blivande för att dela upplevelsen/minnet. Dessutom är det ju alltid roligt att gå på bröllop. Och det är ju såklart trevligt att träffa folk tillsammans när man "sitter ihop" eller ja, hör ihop åtminstone.

Men jag tänker så här: känner jag inte brudparet, då blir jag inte ledsen om jag inte bjuds till bröllopet. Jag lär gärna känna dem, men deras bröllopsfest känns inte som rätt tillfälle.

När det dessutom handar om platser, då kommer vi nog snarare tänka att alla bjudna ska känna flera personer på festen och på så vis förhopnningsvis ha roligt, snarare än att det nödvändigt måste vara just personens partner.

Så tänker jag.... just nu i alla fall

Jag håller med dig Arioso! Jag skulle heller inte ha något emot att inte bli bjuden om jag inte känner paret. Det är ju värre om man träffat dem ett par gånger och sen inte blir bjuden, då känns det som något personligt. Men har man aldrig träffas så lär man inte lära känna brudparet just på bröllopet! Man hinner väl knappt snacka.

Hur gick det nu med inbjudningarna... ? 
Vi ska skicka ut dem i veckan och det blev TOK för många inbjudningar eftersom vi hade jätte svårt att inte bjuda allas partners. Alla man pratade med tyckte att det var ett måste. Det är 177 inbjudna. Stället har 145 platser som max men vi ville helst ha under 100pers. Som "tur" är kommer inte många av dessa som är bjudna eftersom de bor på andra sidan världen och för att vi gifter oss mitt i semestern och många vill nog resa bort. Vi har egentligen inte råd att bjuda 177 pers!!