Preventinmedel

Kopparspiral finns ju som är hormonfri, vet inte om de sätter in den på kvinnor som ej har barn/varit gravida. Den sittar i alla fall i 5 år har jag för mig. Sen finns det ju pessar också som är hormonfritt hittade lite info på denna sida http://www.umo.se/sex/Skydd-mot-graviditet/Pessar/

 

Det beror ju lite på om hur länge ni vill skaffa barn...

 

lycka till!

 

 

Säkra perioder har jag inte kört med, bara avbrutet och det har funkat för mig, men inget jag rekommenderar om man inte är beredd på att det ev kan bli barn, för säkert är det ju inte...

Jag åt p-piller några år, och använde sen p-ring som jag tyckte fungerade bättre... men mina slemhinnor var inte roliga, de blev jättetunna och lusten blev sämre med hormoner, och i kombo med slemhinnorna så var det inte kul alls. Jag har p-dator som ju bygger på säkra perioder, men kanske lite mer "vetenskapligt" då man mäter temperaturen varje dag (man får lite ökad temperatur vid ägglossning).

Nu blev jag ju gravid ändå :P Men jag vet exakt när det blev, och jag vet att vi slarvade under den perioden... det var ingen katastrof för oss om vi blev med barn, utan kanske lite tvärt om - vi är två personer som har ett ganska stort kontrollbehov, och jag vet att det aldrig skulle komma ett perfekt tillfälle för oss att skaffa barn, så det var lika bra att det blev när det blev.

Jag tycker dock den fungerar väldigt bra annars. Jag känner min kropp väldigt bra, och jag vet egentligen vilken dag jag har ägglossning utan datorn - men den har prickat rätt varje gång. Så jag tycker den var pålitlig... om man har regelbundna cykler och "sköter sig" under röda dagar (alltså fertila dagar) så ska den vara lika säker som p-piller.

Tyvärr var den ganska dyr, ca 5000 kr, men den beräknas ha en livslängd på ca 10 år, så i längden så sparar man på det om man måste betala fullpris för p-medel.

Vi kör säkra perider/avbrutet samlag. Ibland kondom. Men det är inte heller någon katastrof om vi skulle bli med barn, även fast vi egentligen tänker att vi ska börja försöka på riktigt nästa sommar. Har provat diverse olika p-piller, minipiller och även p-ring, och hade varken trevligt humör eller sexlust, så vi gav upp. Kopparspiral måste inte sitta i fem år utan man tar ut den om det inte funkar eller om man vill bli gravid. Har kompisar som haft kopparspiral även fast de inte fött barn, men jag tror att det ses lite som en sista utväg.

Finns även pessar (hur det nu stavas). Har inte provat själv men funderar på det.

Jag slutade med ppiller eftersom jag blev väldigt deprimerad och har precis börjat med "minipessar".

Jag är positivt överraskad av att varken jag eller min sambo känner den när den är i,

det är lite krångligt att sätta i den men det blir enklare varje gång. Det är helt enkelt en teknik man behöver få in.

Jag beställde min över den här hemsidan

femcap.se

 

Tack för alla svar! Ringde min barnmorska och hon föreslog att jag skulle testa en annan sorts p-piller så jag gör nog det ett tag så får vi se.

p-dator som nån sa funderade jag också på, men kände att det var mycket pengar att lägga ut om man inte tänkt att skydda sig mer än kanske 1/2 år-1 år. Visst man kan ju använda den sen igen. Men läste att om man lär sig "billingmetoden" (säkra perioder) så är det lika säkert som p-piller 98% ??? Tycker dock de låter konsitgt.

Jag använder p-plåster.
Anledning: det är den sort jag tål minst dåligt.

Jag blir bindgalen av p-piller, men hormonspiral funkar jättebra för mig. Det är visserligen hormonellt, men den lägsta hormondos som är möjlig eftersom den framför allt verkar lokalt. Jag önskar verkligen att någon barnmorska hade nämnt möjligheten tidigare istället för att tjata på mig nya p-pillersorter som alla gjorde mig lika hysterisk och självmordsbenägen. Särskilt eftersom jag också hade väldigt smärtsam och jobbig mens.

Men det kanske inte passar TS om du planerar för barn om mindre än ett år. Det är ju lite bökigt att sätta in den och ett något mindre bök att ta ut den igen. Normalt kan man ju ha den i fem år, även om man kan ta ut den tidigare (jag fick byta efter 4 år eftersom mensen kom tillbaka).

Håller med din sambo; antingen eller! Akta dig för vanan med säkra perioder om du inte är redo för "konsekvenserna".

Jag har sj Nuva-ring, och tycker den är jättebra! Har upplevt någon enstaka gång att den är på väg ut, men då trycker jag in den så mycket jag kan o de löser sig oftast, annars brukar de väl funka o få rätt den vid sex ;)
Jag har inte alls upplevt de symptomen du har.. har du pratat med din barnmorska? Kankse är du bara "orolig" att det här inte heller ska funka och på såvis frammanar symptomen?  

Jag harså smått börjat fundera på at pyta till spiral då de ger ett långvarigt skydd utan att "jag behöver tänka på det".  Men som sagt om ni verkligen funderar på barn snart kanske det är ett dyrt alternativ att sätta in en spiral som ska sitta 1/3 eller 1/5 av tiden den igentligen kan sitta..? 

Bara kondomer, alltid! Det beror nog på att jg är rädd för alla p-piller, stavar och allt annat som finns. Just som du beskriver så kan ju hormonerna påverkas och jag själv vet att mina hormoner är lite knasiga annars också. Så jag äljer den traditionella metoden - kondomer.

Jag tycker att ni kan testa det också, för det är inte jobbigt alls.

Alla tål inte kondomer, jag får skavsår av dem. Att ha stora skavsårsblåsor "där inne" är inte helt skönt, lovar jag. Glidmedel får jag eksem av.

Du är inte allergisk mot materialet i kondomen? Det finns ju de som inte tål latex (är det väl) och då finns det "allergikondomer" istället.

Nej, mina slemhinnor tål inte friktionen. Jag får skavsårsblåsor av att det är ett extra lager, ungefär som att ha illasittande strumpor i skorna.
Dessutom svider det ju någon hemskt!

Utan att detta ska bli till ett kvinnokampsinlägg så måste jag säga att just p-piller gör mig vansinnig! Visst funkar de för många människor, men för en  del andra så innebär de olika problem.

Allt ifrån propprisker till humörsvängningar till minskad sexlust etc etc. Dessutom har de funnits relativt kort tid i människans historia och JAG anser att det gått alldeles för kort tid för att man på allvar ska kunna se biverkningarna i det långa loppet. Visst forskas det och visst förbättras det, men att stoppa i sig hormoner under massor av år kan inte vara bra för kroppen. Det finns inga andra mediciner som det hävdas är fullständigt säkert att äta år ut och år in. Vissa mediciner behöver man för att överleva och då blir det en kalkulerad risk, men p-piller behöver man inte för att leva. Det finns andra medel att ta till. Kopparspiral. Pessar. Kondom.  Finns såklart nackdelar även med de varianterna men som jag ser på saken så är de långt bättre än att experimentera med en massa hormoner. Detta är alltså min personliga åsikt och ska inte ses som ett påhopp för dem som tycker annorlunda.

För att förklara vad som gör mig upprörd i det hela kommer en lång harang..  Jag blir arg över att det anses så himla självklart att kvinnor ska äta p-piller.  För mig är det inte självklart någonstans. Jag "meckar" hellre med kondom än experimenterar med hormoner. Och jo,  även jag har testat p-piller. Blev dålig av dem. Både fysiskt och mentalt. När jag slutade med dem så blev jag en helt annan människa och jag kommer vara evigt tacksam mot min dåvarande för att han tyckte vi skulle börja med kondomer istället eftersom jag mådde så dåligt av dem.  Och jag blir förundrad över hur självklart det var även för mig att äta p-piller trots att jag mådde så dåligt av dem ända fram tills att han slog näven i bordet. Och jag blir förundrad över att de gynekologer jag besökte på den tiden aldrig föreslog något annat alternativ trots att jag blev sjuk av p-pillerna, utan bara att jag skulle prova olika sorter. Inte en endaste en läkare sa till mig att jag kanske skulle använda kondom istället.. Inte för att det är deras ansvar att tänka åt mig men å andra sidan.. om jag besöker en läkare för att jag mår dåligt så är det ju deras expertis jag söker..Nog bör väl en läkare kunna se andra lösningar än p-piller?

Vad som gör mig ännu mer förundrad är att jag idag har stora problem i samband med menstruation. Vansinniga smärtor och blödningar. Enda botemedlet? P-piller enligt alla läkare som jag träffat ända fram tills för någon månad sedan. Trots att det är dokumenterat att jag inte tål p-piller så har jag mötts av totalt oförstående och ovilja att ens undersöka vad som kan orsaka mina smärtor. Istället har det som ett förbannat mantra propagerats för p-piller. Till slut vek jag mig och började med dem igen. Det hjälpte inte ett endaste dugg utan istället mådde jag bara ännu sämre. Tillbaka till läkare som började hela cirkeln om igen med olika sorter... Inte ens de två gånger när jag kom till akuten fick jag annat besked.. Jag fick morfinsprutor mot smärtorna och sedan beskedet om att jag borde börja med p-piller. Och ingen förståelse för att jag inte vill det därför att jag blir sjuk av dem.

Först för två månader sedan efter att min BM ringde gynekologen och var vansinnig så fick jag komma till en läkare som startat en utredning och tar mig på allvar. De misstänker endometrios.

Så summan av MIN historia och MINA erfarenheter.. p-piller har bara varit dåligt för mig. Men INGEN läkare/gynekolog har visat någon som helst förståelse för det. Dessutom har man inte tagit MIG på allvar, utan först när mannen ringt som det har hänt saker.  Detta är i Sverige på 2000-talet och det tycker jag fan är skrämmande!

 

Och ett tillägg är att jag är 37 år gammal. Det här har alltså pågått i 20 år!! Sista gången jag var på akuten så sade den läkaren att.. ja, vill du inte äta p-piller så slipper du ju smärtorna vid klimakteriet.. jag är 37 år gammal!!!  Och detta utan att ens ha undersökt mig ordentligt.

Som sagt.. p-piller väcker starka känslor hos mig och jag ber om ursäkt om jag glidit lite ifrån ämnet.. Men blir lite arg över just det självklara i att alla kvinnor ska äta p-piller..

Oj, jag hade missat att du inte tänkt ha p-skydd mer än ett halvår eller kanske ett år till. Om jag vore dig så skulle jag (jaja, vi) ha kört med kondom eller möjligtvis pessar tills dess.

Hormoner: det kan ta ett tag innan de går ur kroppen (eller snarare innan kroppens egna hormonbalans blir som den ska igen). Det är vanligt och fullt normalt att det tar någon månad innan mensen sätter igång tillbaka. Det är såklart individuellt; för en del startar mensen direkt, och för andra tar det längre tid (om det tar längre än 6 månader så kan man behöva hjälp). Det var något som min barnmorska inte sa förrän efter att jag slutat med p-pillren.

Nej, det är mycket man får läsa sig till själv. Min BM ville inte skriva ut plåster innan jag hade provat piller, men jag tjatade tills hon gav sig.