Nejnejnejnej

Förstår din sorg, har själv haft två tidiga mf. Det tips jag kan ge dig är att tillåt dig sörja det lilla liv du förlorat, men att ändå se framåt och försöka se det positiva som du ändå har i ditt liv. Det jag kände hjälpte var att "prata" av mig, eller snarare skriva av mig, med en kompis på internet. Då kunde jag storböla samtidigt som jag kunde få ur mig allt de jag kände. Vet inte om det ger dig någon tröst men idag har jag två underbara barn....så även om det kan gå åt skogen i bland så kan det faktiskt ske små mirakel senare. STOR KRAM!!

åh det gör mig så ledsen för din skull. Du kanske inte måste tänka på bröllop just nu utan sörja klart först. Jag har själv haft problem och en läkare jag träffade sa att trots att det känns dåligt just nu så hade jag ändå lyckats bli gravid. Kanske inte låter så roligt men det hon menade var att jag åtminstone KAN få barn. Varför det inte fungerar kan ju vara tusentals olika anledningar. Ge det lite tid och snart kommer du att se fram emot bröllopet.

En sak som faktiskt kan kännas lite bättre är att ta en liten minipaus från alla gravida vänner. Absolut inte för gott, utan kanske en vecka eller två, för att du ska få en chans att tänka på andra saker eller bearbeta det som hänt dig. Kram och lycka till! 

Blir ledsen för din skull! men du får försöka tänka som så att vid ett missfall är det oftast något som är fel och då kanske det är bäst även om det känns sämst.
De kommer! Kanske när all bröllopsstress lagt sig och ni bara har tid för varandra igen? :)  
Det är svårt, men försök och se framåt! Stor kram!  

En jag känner försökte i måååånga år att få barn (i somras fick dem äntligen sin bebis) och på ett av läkarbesöken hade läkaren sagt:"se det som att det var fostret själv som valde." Som sagt att något inte känns bra, inte rätt tid. Kroppen kan ju styra på sitt eget lilla säytt även om vi människor inte alltid håller med om beteendet.

 

Om jag råkar ut för missfall så kommer jag säkert inte se det så :/ jag hoppas bara att när jag gjorde abort att allt läkte som det skulle så att säga så att det inte blir något strul.

 

Kram på er!

Tididga missfall är otroligt vanligt har själv haft ett.

Då försökte vi absolut inte skaffa barn och missfallet var nog på sätt och viss det bästa som kunde hänt. Ändå blev jag jätte deprimerad i en vecka efteråt, det är ju inte konstigt med tanke på den hormonbalans som skapas.

Det som hjälpte mig var att tänka på att den känslan faktiskt går över och att fostret troligtvis inte var livsdugligt.

När man får ett tidigt missfall så är det ju oftast någonting fel på fostret, det hjälper att tänka på det. Hur mycket värre hade det inte varit om man varit gravid i flera månader innan det kom fram att det ändå aldrig kunnat bli ett levande barn av det.