Nu är snart gränsen nådd!!!

Tyvärr verkar det vara så att mamman av någon anledning har "mer rätt" till barnet/barnen oavsett vad hon har gjort och gör.Helt sjukt system. Men jag tycker ni inte ska ge er utan en fight!

Mmmm det kan man lugnt säga att det är. Han är världens underbaraste, mest omtänksamma pappan i hela världen och han älskar sin dotter så mycket och jag lider oerhörtt av och se honom så olycklig för att han inte får ha henne hos sig och att hela tiden bli påhoppad av sitt ex.
Fattar inte riktigt hur myndigheterna tänker i sådana här fall, å ena sidan så heter det att pappan ska ta mer ansvar och vara pappaledig mer osv och sen vid separationer så är han inte mycket värd.

Ja vet va du menar, men det finns de som förstår att pappa är lika viktig som mamma.

Vet en mamma som fått det sagt rakt ut till svar, när hon sa att hennes barn blir tryggare och mår bättre om den får bo bara hos henne. Hon fick det enkla raka svaret: Ett barn mår bäst av att träffa mamma och pappa lika mycket! av en inom soc.

Ja kan säga från min egen erfarenhet oxå att barn mår inte bäst av att bara bo hos den ena föräldern, min son bor enbart hos mig för pappan bor långt bort. Han kan va jätteledsen på kvällarna för han saknar pappa och inte träffat honom på länge.

Det kan va idé att låta barnet träffa någon utomstående pedagog att prata/leka med. Då kan den personen ge en professionell bedömning hur trygg barnet är i olika situationer. Det kan hjälpa er situation framöver.

Hm, känner igen det där... Det här är säkert inte alls vad du vill höra och det kanske inte alls stämmer men det kan inte vara så att det är svartsjuka och missunnsamhet med i spelet från hennes sida? Tänkte på att du skrev att han lämnade sin förra fru/sambo för bara ett år sen och på den korta tiden har ni både träffats, flyttat ihop och gift er. Det är ju ganska snabba vändningar, beroende på omständigheterna förstås. Men om man blir lämnad med sviktande självkänsla så kanske det tar längre tid än så för henne att acceptera uppbrottet och framförallt dig. Med tanke på att hon inte vill att du ska ha med dottern att göra menar jag... En ny pojkvän behöver ju inte betyda att hon är lycklig och har lämnat det förra förhållandet bakom sig. Om jag blev lämnad och min sambo/make har en ny fru inom ett år skulle jag nog INTE vara i stånd att hantera det på önskvärt sätt.

Det hjälper ju er inte i nuläget men kanske finns då en förhoppning att det kan bli bättre med tiden. Personligen skulle jag för barnets skull inte dra in soc (för jag antar att barnet inte för se och höra vad hon skriver till din man?) än utan "arkivera" alla anklagelser, skriv ut alla sms och mail och spara dem i dagboksform. Då kan ni lättare se om de avtar eller eskalerar med tiden. Och så har ni material att visa om ni, för barnets skull, skulle behöva gå vidare i en vårdnadstvist. Hoppas det blir bättre!

jag skriver mitt inlägg anonymnt då det är en känslig fråga.

Jag har  själv tre barn... eller ja dom är så stora nu så dom själv sköter kontakten med sin pappa.. det var dom redan när vi skilde oss, vilket jag är tacksam för.

Men min sambo o blivande make däremot har två killar med sin x fru o en större kille sedan ännu tidigare.

Min sambos x.. gör allt för att ställa till problem.
Pojkarna är  10 och 13 år gamla...
Mamma har hela tiden varit negativt inställd till mig. Jag träffade inte min sambo förrän efter dom hade separerat vilket jag har gjort klart för henne. Det är inte mitt fel att ni delat på er.. d hände innan jag träffade honom.. men hon påstår att han "låtit" henne tro att det kunde bli dom igen.. vilket jag inte tror ett dugg på eftersom jag vet olika omständigheter kring deras skillsmässa.

Hon har träffat en ny pojkvän.. vilket jag bara tycker är bra för jag menar som trådstartaren att då kan hon ju låta oss vara ifred.. men nä ser du det går inte.

Hon ringde för att tex berätta att hon varit ute med sina väninnor..eller haft inbrott i förrådet.. eller andra saker som inte hade med pojkarna att göra. Min m2b har sagt till henne flera gånger att han inte är ett dugg intresserad av att prata med henne om annat än pojkarna.. att han skiter i vad hon gör med sitt liv.. o då blir hon arg för det. Men tack och lov så har det blivit bättre nu iaf.

Men nu använder hon pojkarna mot min m2b.. istället för att uppmuntra barnen att vara hos oss.. varannan helg så bokar hon in saker på "våra dagar" som hon vet att killarna gillar... eller som i somras när den ena killen var här då ringde hon o berättade hur mycket alla hans kompisar saknade honom.. hon kan tex gå in på fb o säga till honom att en kompis vill leka med honom osv.. allt för att han ska vilja åka hem. Dom har ju inte hunnit skaffa vänner här ännu.. Sen skäller hon ut min m2b inför barnen.. gapar och skriker i telefonen. Hon "förhör " dom om vad dom gör när dom är här.. hon pratar skit om oss eller spec min m2b så att barnen hör det..(vittne som berättat)  osv osv..

Det hör till saken att hon blivit anmäld till socialen fem tillfällen
2 ggr för att barnen inte går i skolan
1 gång av en granne för fylleri
1 gång av mig för att hon var asfull o ringde hit och gapade o skrek.. en tisdagkväll.. när hon hade barnen..
1 gång av tandläkare..
Dessa möten blir min m2b inkallade till eftersom dom har gemensam vårdnad. Men han är ju inte hemma hos dom på morgonen.. han försöker ju prata med pojkarna..o det är först nu som skolan verkligen informerar honom också och inte bara henne.
vad händer då med soc.. inte ett jäkla skit känns det som.
Kvinnan har problem med drickande har erkänt i samband med anmälan, men hon skylde på att det var jobbigt efter separationen. Men vad hände.. dom la ner fallet..
NU har dom dock tagit upp det igen pga den andra anmälan till soc från skolan. Då ska soc gå in med stödjande och hjälpande insatser..men vad innebär det..?

Nä du kära trådstartare.. känner så väl igen din frustration.. och som styvmor så kan man inte göra mycket. Känner ibland att min m2b är för vek och snäll.. men jag vet att han är rädd för hennes makt att påverka barnen. Tyvärr så känns det som att han har rätt... så fort det varit något tjafs så "vill inte" barnen komma hit eller prata med sin pappa. Så jag förstår hans "feghet" för det hjälper tyvärr inte att bli arg. Själv har jag lust att åka hem till henne och banka in lite vett i huvdet på henne. Tyvärr så känns det som pappan inte har några rättigheter .. eller barnen i detta fallet för jag vet att dom saknar sin pappa..soc vet ju om situationen.. dom vet att hon dricker.. dom vet att barnen inte kommer hit.. det enda min m2b vill ha är lite struktur... men hur ska han få det? Jag har försökt prata med hans x.. försökt förklara att jag inte är ett hot.. jag har mina egna barn.. är inte intresserad av att bli en xtra mamma.. dom har en mamma..men jag är en vuxen som finns där för dom.. men d uppskattar hon inte. Istället försökte hon tom snacka skit om mig till m2b stora son, som har en helt annan mamma.. men se där lyckades hon inte. Han och jag har en jättebra relation.

Hoppas ni får hjälp av socialen. Tyvärr så är det nog det enda som hjälper. Vi hoppas fortfarande att det ska bli en ändring. Klart barnen behöver båda sina föräldrar.. men dom behöver inte bråken som uppstår. Det sliter för mycket och min m2b har tyvärr fått ge efter. Nu sist när den ena pojken var här..o inte hade träffat oss på länge så sa han.. jag har saknat er.. kanske det blir bättre nu.. kanske barnen vågar stå upp mot henne.. Jag önskar er lycka till iaf. Jag hade inte mycket positivt att komma med. Men det viktiga är att din m2b står på sig  och säger till henne att den enda kontakt dom ska ha är när det gäller dottern. och kanske tom bestämda tider för kommunikation.. om det inte är något akut. Tex. som min m2b har varje onsd kväll då han ringer  pojkarna o då kan hon ta upp det hon vill .. om det som sagt var inte är något akut. Xet har rätt till sina synpunkter.. men ni kan begränsa flödet.. så att säga... när de ska prata.. och att det bara ska handla om nutid.. och dottern... inget annat.. det är viktigt att det kommer från din m2b o inte från dig..Lycka till 

Hej alla, 

Jag har jobbat med familjerätt och då särskilt som ombud i domstol i vårdnadsmål rörande vårdnad, boende och umgänge. Allmänt kan man säga att domstolarna och lagen utgår från 50/50, dvs att barnen ska ha möjlighet att bo växelvist hos föräldrarna om en eller båda föräldrarna vill det. (Kommer föräldrarna överens om ngt annat typ 20/80 är det givetvis ok, så länge föräldrarna är överens). Tvist uppstår när man inte är överens. Den som vill ha mer umgänge kan då yrka (=begära) i domstol om ex.vis växelvist boende. Det blir sedan en bevisfråga om det är förenligt med "barnets bästa", som är ett nyckelbegrepp. Som "bevis" är exempelvis om man tidigare vänt sig till soc och vad soc då har antecknat, finns det orosanmälningar etc. Vill domstolen ha mer information beslutar den att inhämta en vårdnad/boende/umgängesutredning som ordnas av socialtjänsten/familjerätten. Finns det en öppning till en frivillig lösning mellan föräldrarna beslutar domstolen ofta om samarbetssamtal, båda parter måste dock vilja det. = Detta är bakgrunden till hur det fungerar. 

Så...lång uppstart för att komma till det väsentliga: Befinner man sig i en sits att man tror det kan bli problem gäller det att samla uppgifter och skriva ner ALLT som händer. Vad som har hänt, vem som har sagt vad, vilka som har hört när ett berusat x står och bankar på dörren etc + hur barnet mår av allt detta. Det kan eventuellt vara bra att i tysthet ta kontakt med en bra advokat specialiserad på familjerätt så att kontakten redan är etablerad OM det verkligen skulle gå till domstol. 

Tyvärr är vårdnad/boende/umgängstvister inte allt för sällan nåt av det värsta man kan vara med om i livet och det drar tyvärr ofta fram det värsta hos en del människor. Inte alla, men en del. Det är mycket bra om man kan lösa allt på frivillig väg. Det gäller att hålla huvudet kallt, ta reda på vad som gäller och ta det väldigt lugnt. Inte kasta skit osv för det skadar alltid barnet som är den enda person som spelar roll i processen - inte föräldrarna, inte de nya pojk- ,flickvännern heller. 

Ungefär så funkar det, i ett nötskal. 

Tack allihop för era tips och erat stöd. Vi vill verkligen inte att det ska gå så långt som till domstol, det enda vi vill är att främst bli lämnade ifred och att min man ska kunna ha sin dotter hos sig lite mer. Den lilla är så tillfreds och så lycklig, hon har verkligen funnit sig tillrätta. Men hon saknar sin pappa och det märks så tydligt den första dagen som hon kommer till oss. Önskar bara att hennes mamma hade förstått detta men hon tänker för mycket på sig själv och inte sin dotter, det märks i allt hon säger och allt hon gör. Jag förstår att hon tycker att det är svårt att vara utan sin dotter varannan vecka men hon borde ju inse att det är det för hennes pappa också och att den lilla mår ju bäst av att få träffa båda sina föräldrar lika mycket. Förhoppningsvis så är hon ovetandes om att hennes föräldrar inte drar riktigit jämt, ingen pratar skit om den andre inför barnet.
Vi har sparat alla sms och mail för säkerhets skull men önskar att vi inte behöver dra upp det.

Hejan! Ledsen men jag skiter i att vara anonym. Ja det är känsligt och jag vill gärna se det från två sidor. Jag har bara läst det översta inlägget och tänker inte läsa fler heller. Ur den biologiska mammans synvinkel ser jag det så här: Hon kanske har tyckt att det gård lite väl fort för dig och barnets pappa. Känner sig helt enkelt hotad och gör ( på ett ganska desperat sätt) det hon tror är bäst för barnet. Å andra sidan hade ju hon också en ny partner så det borde inte vara ett problem,men vi vet alla hur kvinnor kan vara. Ibland helt oförmögna att se sina egne fel och brister. (ja jag drar alla över en kam för att göra det lätt att förklara) Nej jag tar henne inte i försvar, jag har heller inte fått hennes del av historisk så jag kan inte ta någons parti. Ur pappans synvinkel.: han förstår kanske sitt barns bästa och vill inte ställa till det genom att bara bråka hela tiden utan gör det istället lätt för sig genom att helt enkelt gå med på moderns krav. Vet vi inte alla att en man går alltid lättaste vägen för sin egen del. När letade han senast efter något utan resultat? han tittar, säger sen att han inte hittar. Och så letar man själv. Har jag fel? Ur barnets synvinkel: tar förmodligen på sig någon form av skuld. Tror att hon/han gjort något fel och är ganska ledsen. Eller så förstår hon inte vad som är fel, men jag gjorde det i den åldern så jag ser till mig. Jag var det här barnet. Ur nya fruns synvinkel: Hon är mest irriterad av att mamman får mer uppmärksamhet av sin make än hon själv. Det borde vara tvärtom. Nyhet: Det tar inte 1 år att komma över mamman eller pappan till barnet. Den nya frun borde kanske ha väntat med att gifta sig tills vårdnadsfrågan var klar. Ty är tjejen men du har inte med det här att göra det är din mans och hans fd's sak att hitta en lösning. Det enda du kan göra är att finnas där som stöd för din man när han mår dåligt över vad som händer. Kanske ge honom förslag på vad han kan göra, men håll dina känslor och åsikter utanför. Så länge barnet inte far fysiskt illa kan du inget göra. Sad but true! Jag har en vän som har det 30 gånger värre. Han är gift igen sedan nästan 10 år och har två barn till med sin nya fru och Edet ger sig inte ändå trots att hon också har ny. Ex fruns och hans gemensamma barn mår så otroligt dåligt att han knappt klarat sig genom låg och mellan stadiet. Myndigheterna kan inget göra åtal har väckts tre fyra gånger, men läget är det samma. Han är tyvärr maktlös och hans nuvarande fru kan inget göra utom vara stöd. Det angår inte en ickebiologisk förälder dörrens det är åt helvete försent. Du däremot gifte dig med denna man och visste om hur det låg till. Du får lov att stå ut. Du lovade! I nöd och lust. Du gifte dig inte bara med honom, du gifte dig med hans familj. Om du lämnar honom för det här är du bara dum. Jag hoppas att du förstår vad jag skriver och inte tar det som något påhopp. Jag har som sagt bara fått en liten del av en förmodligen ganska lång historia och har bara bildat min uppfattning på det du skrev. Jag hoppas att det kanske hjälpte dig på vägen. Lycka till med allt! Jag hoppas att det löser sig och blir lugnt. Särskilt för den lilla flickans skull.

Hej hej

Det är så att det är gammalt att man bara går på att barnet ska vara enbart hos mamman. Nu går de på vad som är bäst för barnet precis som en annan skrev här.

Jag skulle råda er att gå till familjerätten och prata med dem, eller soc. Man kan inte bara ge sig och säga att nej vi gör inte det för de gör inget iallafall utan de går bara på den andres linje, då får ni kontakta advokat osv. Jag har jobbat i skolans värld och sett alltför många bittra föräldrar som inte kan se till barnens bästa utan bara till sig själv och som försöker andvända sig av skolan som hjälp att kasta skit på den andra. Nej usch det mår ingen bra av. Jag är själv uooväxt med skilda föräldrar men är nu vuxen. Min mamma pratade aldrig skit om min pappa inför mig men pappa däremot gjorde allt för att smutskasta mamma inför mig och jag kommer ihåg att jag hatade när han gjorde det. När jag var liten gick de på den linjen att barnet skulle vara hos mamman, nästan alltid iallafall.

Hej

Riktar mig till E30 Juni

Har överhuvudtaget inte ens antytt att jag ska lämna min man pga det här!!! Det skulle aldrig falla mig in. Och hur kan du ens yttra dig i detta fallet, du har ingen som helst aning om hur vi är eller hur vi lever. Och en sak till jag är inte irriterad över att exet får hans uppmärksamhet....allvarligt.....som sagt uttala dig inte om något som du inte har en aning om. Det var bara skrattretande att läsa ditt inlägg och jag betackar mig å de vänligaste för sådana besserwisserkommentarer!!!

Pappan är precis lika viktig för barnen. Anledningen till att mammorna favoriseras beror troligtvis på gamla traditioner och värderingar och på att mammor oftast tar mest anvar för hem och familj - typ mammorna är föräldralediga längst, vabbar mest, jobbar mest deltid osv.

Tack TheD  jag förstod inte mycket av det iheller.....

Och ja jag antar att mammor favoriseras mer fortfarande men vi lever ju faktiskt på 2000-talet nu och tycker ju att dom kan se vart fall individuellt.....i detta fallet så har dom alltid delat lika med vab och sånt eftersom dom båda har heltidsjobb och dessutom jobbar dom på samma företag  fast inte samma avdelning som tur är....
Vi håller tummarna att tanterna på soc är på gott humör den dagen det är dags för nytt umgängesschema, verkar ju skilja väldigt mycket med vilken sorts person som ska hjälpa en där........
Nu längtar vi bara tills imorgon för då kommer den lilla solstrålen hem till oss och då ska vi julpyssla och ha det mysigt

Tack alla ni som ger ert stöd och goda råd, det värmer verkligen.