Blivande svärföäldrar

Att flytta är inte kul varje gång ibland vill man förnya sig , trivs inte alls å så vidare.. innan jag träffade min m2b så flyttade jag runt varje vecka hade ingen stans att bo så  därmed flyttade jag runt hela tiden så det var tråkigt sen fick ja kontakt med mor och då bodde jag där 3 månader och sen träffa ja danne :)

jobbiga blivande svärföräldrar kan man nog inte göra så mycket av..vi kommer få höra det ena efter det andra från min m2b mor gissar jag på hon kommer nog tycka för tidigt.  men vi tycker inte det..

Och det är inte kul att flytta eller packa upp men det tillhör en flytt och du ska se att det blir alldeles perfekt när det är klart :) så varför han har äldrat sig är bara löjligt pga att ändra sig att det ska packas ner och packas upp och flytta  och sen säga att man inte ska flytta  pga de blivande svärföräldrarna säger så det är bara så löjligt..

Om jag skulle lyssnat på mina så skulle jag bott kvar i källaren i farsans hus och fått göra nästan allt ingen tid till kompisar eller kärlek för när jag bodde kvar där var jag typ en slav

Prata med din blivande, var helt öppen och berätta hur jobbigt det blir för dig när han lägger så stor vikt vid sin mammas åsikter. Vi har haft liknande problem och det är svårt att hantera, men när det gäller oss så löste det sig mer och mer över tid. Jag och min sambo lärde oss att sätta gränser och det gjorde nog min svärmor också. Det kan fortfarande krocka lite ibland, men över lag är det mycket bättre nu. Det tog väl 8 år ungefär... ;)

Lycka till!

Att flytta är bland det bästa som finns!!! Jag gillar det.

Är inte han vuxen? Varför lägger sig hans föräldrar i? Som JNT sa, prata med honom!

Min make...ja du. Han bjöd in den person som klämde ut honom för "husfridens skull"..... jag tycker det är så jävla fegt och jag har nog påpekat några gånger. Men ja barndomen var väl inte den bästa och jag vet inte hur din blivande hade det. Finns så mycket som ligger i grunden. Och det gäller oss alla :) På gott & ont

Jag tillhör de personer som kan vara lite för ärlig ibland. Men varför ska jag ljuga och hitta på när det går att säga som det är...?

Han kan inte ha "ska vi flytta-disskusionen" med sin MAMMA fattar han väl. Det är ju NI som ska flytta, inte hon. Jag blir så trött på alla mammagrisar överallt. Påminn mig om jag får en son någong gång, att jag misslyckats om jag är hans livs största kärlek... jösses :P

Jag tycker det är fel att han har pratat med sin mamma och frågat OM ni ska flytta, men att han pratat om det med sin mamma är inte så konstigt, jag rinhde för typ 5 min sen till min mamma och dividera över om vi nu får sålt, vad för lägenhet vi borde köpa. Och jag vet att han har pratat med sina föräldrar om det hela också. och jag tycker det är rätt skönt, med tanke på att de har mer erfarenhet än vad vi har kan de ge tips och råd för vad vi bör tänka på inför lägenhets/hus köp. Däremot så är det så att i slutändan är det VÅRT val. Men vi tar i beaktning vad de tycker.  Men det beror ju helt på relationen till svärföräldrarna självklart.

Det konstiga här är väl att hans åsikt styrs av hans föräldrar. Att han pratar med dem är väl i sig inget problem, men om det ändrar hans ingångsvärden i beslut om ert liv så är det ju nåt som är knasigt.

Igår ringde min blivandes mamma och sa typ att hon kände sig lite elak som hade lagt sig i lite väl mkt kanske...så då kände jag att jag ändå fick lite förståelse för hur hon tänker:) Känner mig nästan ist som att jag har dåligt samvete för att jag var arg på henne..:P