Försökt vara otrogen..

...Även om han inte "gjort det" med henne eller någon annan så hade jag aldrig kunnat lita på honom igen. De sakerna du fått reda på att han sagt till henne...oj oj oj vad kränkt jag hade känt mig(notera JAG och MIG, jag talar inte om vad någon annan tycker eller hade tyckt utan om mig själv!). Och när du kränker mig - då är du körd!

Men är detta mannen du vill leva med i resten av ditt liv, mannen du vill gifta dig och skaffa barn med - då borde ni verkligen reda ut det här så du känner att du kan lita på honom igen och inte gå runt resten av livet med oro. Jag önskar dig all lycka till med det här!...

helt rätt och det är ju inte rätt heller.. man ska kunna hålla till sig till den man älskar även om det finns hottisar på jobbe

Jag hade inte kunnat lite på honom efter det där.. Det hade varit raka vägen ut för honom.. Men jag är lite så.. Jag litar inte på dig innan du har bevisat att jag kan lita på dig.

Du måste sätt hårt mot hårt. Det där ÄR ortohet.. Om man tänker på att man vill vara med någon, då är det otrohet..  
Han måste förstå att han har gjort fel, JÄTTE FEL!!  Man gör inte så när man lever i ett förhållande. Han verkar ju tycka att det är helt okej det där. Fråga honom vad han hade tyckt om det var tvärt om. Om du hade gjort sådär..

Men jag förstår att det är svårt att dumpa honom när ni varit ihop så länge.. Men ett råd: Red upp det där INNAN ni gifer er om du verkligen vill gifta dig med honom.. För det där kommer sitta och gnaga annars och du kommer alltid att undra när telefonen piper eller han ska iväg på något eller liknande.

Du får försöka tänka dig erat liv efter bröllopet.. Hur kommer det att bli? Realistiskt alltså.  Vill du verkligen leva med en man som gör såhär? Vad blir nästa grej? Tänk om nästa tjej säger ja.. Backar han då eller kör han bara på? Tänk om ni skaffar barn. Då blir dom med utsatta för det där..

Men som sagt, hoppas du kommer fram till vad du vill.. Om det är att vara med honom så hoppas jag att ni löser det där. För man kan inte ha en liv ihop med en sån grej i luften..
Lycka till tjejen och stor styrke kram till dig..

Jag har för en tid sedan utifrån bevittnat en relation där en nära vän betett sig ungefär liknande. De var varandras "första" kärlekar och bara på riktigt varit tillsammans. Sedan började den ena partnern på ett nytt jobb och ett helt nytt liv öppnades. Partnern blev som förbytt och det kändes typ som om partnern tog igen missad tid på något sätt. Det var inte så att partnern inte älskade sin partner men uppmärksamheten och möjligheterna som kom kunde inte hanteras på ett vettigt sätt. Det hela slutade med att de skildes åt som par, på den partners initiativ som var den som var ute och svajade. Vi vänner kan inte riktigt förstå men man måste ju göra ett val.

Så jag förstår din problematik och att det kan vara lätt att säga lämna honom. Men jag tycker ni definitivt bör prata om det, kanske i samtalsterapi.

Trygghet och förtroende är viktigt i ett förhållande

Jag tror att det kan vara svårt för dig att lita på honom igen. Att du alltid kommer vilja läsa hans chat loggar, mail och sms....

Så en fråga som du ska ställa dig (för det är ju bara du som kan säga om det känns rätt) kan du lite på honom?

Lycka till :)

Hiva ut skithögen!

Jag tänker inte försöka råda dig till det ena eller det andra, det är en allt för känslig och facetterad historia och jag känner er inte. Men då jag har erfarenheter från "den andra sidan", båda "andra sidorna" faktiskt, tänkte jag det kunde vara idé att dela med mig lite av de.

Jag har varit otrogen och jag har varit den som någon annan varit otrogen med. Mig veterligen har ingen varit otrogen mot mig, men det kan jag ju inte veta till 100%.

Jag tänker inte komma med ursäkter eller bortförklaringar till mitt beteende, men vill ändå säga att allt inte alltid är svart och vitt. Att känna saker som tar över, att plötsligt upptäcka att man gör eller gjort saker man inte i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig, hemlighetsmakeri och önskan att inte såra sin partner eller andra med den informationen är exempel på sånt jag varit med om. Jag har även varit ärlig.

Att efter ett långt förhållande plötsligt bli starkt lockad av någon annan är för mig inget konstigt. Frågan är vad man gör med det. Har man ett öppet förhållande kanske allt går bra och det bara är att urforska, men det kan bli komplicerat det med. Har man inte ett öppet förhållande får man ju välja vilket man vill gå vidare med, inte ha kakan och äta den. Men det funkar inte alltid. Eftersom människor inte alltid har full kontroll över sina känslor och sina handlingar.

Återigen, det är ingen ursäkt.
Men det gör heller inte den otrogne, eller den som tänker på otrohet, till en dålig och grym människa. Inte per automatik. Finns givetvis en massa människor som utnyttjar andra åt höger o vänster och är helt oberörda av andras lidande. Men att vara otrogen är inte automatiskt lika med bristande empati. Tro mig, jag har empati så det svämmar över...

Jag hoppas och tror att jag aldrig kommer att vara otrogen igen, eller vara den som någon är otrogen med, jag har lärt mig mycket om mina egna dåliga sidor, och andras, genom de erfarenheterna och jag vill inte uppleva det igen. Framför allt vill jag inte såra den jag älskar. Orsaken till att jag skriver "hoppas och tror" istället för "vet" är helt enkelt att jag lärt mig att jag inte är så viljestark som jag trott. För innan det hände hade jag aldrig gissat att jag skulle kunna göra något sånt, men känslorna drog mig med. Men jag kommer att göra allt jag kan för att det aldrig händer igen, om en sådan situation/omständighet skulle uppstå.

Så, jag vet inget om din partners motiv eller tankar. Men själv vet jag att jag är kapabel att älska och göra någon lycklig och anser mig vara värd att satsa på trots att jag har varit otrogen. Men det är ju alltid upp till partnern att fälla eller fria och att välja vad som är värt att satsa på eller inte. För det spelar ju ingen roll om jag är aldrig så fantastisk på alla sätt och vis om den jag ska leva med inte kan lita på mig och mår dåligt av de tvivlen. Man måste alltid se till att ta hand om sig själv, och känner man att en relation med den bakgrundshistorien skadar, ja då måste man ta sig därifrån och leta efter något man kommer att må bra av.

Önskar dig all lycka till!

Om du känner dig tveksam på huruvida du kommer att kunna lita på honom igen är mitt råd att lägga bröllopet på is tills vidare. Ett äktenskap bör du inte ge dig in i om du är det minsta tveksam på din parner. Bröllopet förändrar ingenting i realiteten för er som par, och de problem ni hade innan kommer att finnas kvar oavsett om ni enligt lag är gifta med varandra. 

Om detta var din vänninna som var i denna situation, vad skulle du då råda henne att göra? 
Den frågan brukar få mig att se saken ur en annan synvinkel men att fortfarande ha kvar den känslomässiga kopplingen. 

 Klokt råd.

Jag har försökt tänka mig in i din situation och jag kan bara konstatera att det - iaf. för mig - inte är så enkelt som att "kasta ut/dumpa honom" omedelbart. Det är många år som flutit under bron - men ännu fler kvartstår om du stannar.

Med det sagt så skulle jag nog också vara väldigt sårad och arg, så det är ju en fråga om förlåtelse och tillit i förlängningen. Kan och vill du förlåta det här ? Kan ni fortsätta ha tillit till varandra?

Äh gör slut med honom! Det är inte värt att vara med någon som får en att tvivla. Du förtjänar bättre, så enkelt är det. Även om det tar tid att komma över ett förhållande, särskilt ett långt, så kommer man över det till slut. Tro mig, jag vet! Och nu har jag hittat min själsfrände och vi ska gifta oss och han har ALDRIG fått mig att tvivla.

TS, hur går det för dig? 

Kram!  

Jag tror på honom att de aldrig träffades utanför jobb (då jag även ringde upp tjejen innan jag berättade för honom vad jag visste). Hon tyckte att han skrev en massa, men när de väl sågs på jobb sa han inget alls. 

I veckorna efter att jag konfronterade honom grät han så mycket. Det var en väldigt känslosam tid för oss båda. Vi hade inte sex på 2-3 månader.  Han kom med blommor dagen efter..8 av en sort som skulle representera tiden vi varit tillsammans, 100 av en sort som skulle vara åren vi kommer att vara tillsammans och 3 som skulle vara "jag älskar dig". Inte att detta gör någon skillnad så, men jag vill bara säga att han visade att han var ledsen för det han fått mig att gå egenom. Han tog inte det lätt. 

Och det är inte så att jag sitter och "skyddar" honom nu. Jag bara försöker förklara.

99% kommer jag nog vara kvar. Svårt att förklara för folk som man inte känner om anledningarna varför man gjort detta val. Jag känner inte det som att jag bara nöjer mig. Jag vill inte bli dömd för mitt beslut. Jag förstår era svar, men för mig går det inte att glömma allt sitt förflutna. 

Hej,

Jag har varit i en liknande situation som dig med undantaget att min m2b faktiskt var otrogen. Det är som de andra säger helt och hållet upp till dig att bestämma om du tycker ert förhållande är värt att kämpa för och återskapa det förtroende som brytits eller om du vet med dig att du aldrig kommer lita på honom igen och att det i längden kanske förstör ert förhållande.

Jag personligen valde att kämpa trots att ALLA mina vänner sade åt mig att dumpa honom men i mitt hjärta visste jag att det var han och jag som var rätt för varandra, lika så visste han det. Men han levde i en värld just då där han trodde att han kunde göra vad som helst utan konsekvenser. (Jag var första personen som sade åt honom att det han gjorde var fel)

Det tog närmare 3 år för mig att få tillbaka min m2bs förtroende och han fick slita för att ge den upprättelsen. Idag har vi ett helt fantastiskt förhållande och vår bakgrund har stärkt alla band vi har  tillvarandra. Jag litar till 100% på honom och VET att han inte kommer vara otrogen igen. Vi förlovade oss i år och gifter oss nästa år så det finns hopp för alla som varit med om det.

Tyvärr är det så att vissa personer måste gå igenom den typen av "fas" i livet för att inse vad de egentligen vill ha, det betyder inte att de alltid kommer att vara otrogna för det som många tycks tro. det sårar de nära och kära, men det är inte dödsdömt för det. 

Så känn efter i ditt hjärta hur viktig han är för dig och hur viktig du är för honom och sen är det bara att bestämma dig om du vill kämpa för att återställa förtroendet mellan er.

Lycka till!

Vad "roligt" (vad säger man?) att höra att du har fattat ett beslut, jag tror att jag skulle ha fattat detsamma. Speciellt då du känner att du fortfarande älskar honom och vill stanna kvar, då är det ju samtidigt märkligt att man ska göra slut "för att". Så länge du litar på magkänslan, även om det leder dig till eller från honom, så fattar du nog rätt beslut för dig. Jag hoppas att ni kan reda ut dethär och komma vidare - och på lång sikt, precis som anonym skriver - få ett starkare förhållande i längden. Styrkekramar till dig!