• Anonym (Bella)

    Alkoholproblem?

    Hej alla brudar på bröllopstorget.
    Har inte besökt detta forumet på ett tag, jag är sedan en tid gift med kärleken i mitt liv efter ungefär fem år tillsammans och ett barn på några år.

    Vi har fått problem och jag vet inte hur vi ska lösa dessa. Är lite ledsen och nere just nu och jag hoppas någon av er har ett tips att komma med. Jag skriver hellre här på bröllopstorget än på något annat forum då jag vet att ni är mer toleranta och svarar på ett mer humanligare sätt. Jag vet att ni inte kommer med massa påhopp utan att de flesta här är seriösa.

    Mitt probem börjar egentligen då jag träffade min nuvarande man. Han var stökig och umgicks i fel kretsar. I denna kretsen söp man flera gånger i veckan och slog ner andra människor ibland. Vet inte hur jag egentligen hamnade där, men jag blev kär i killen i vilket fall som helst. Jag var kanske ung och dum på den tiden och stannade hos min pojkvän trots otaliga gånger i fyllecell och bråk med polisen och andra.
    Min pojkvän var alltid vänlig mot mig och mina vänner, jag tyckte han var annorlunda. Till slut drog han sig undan sina vänner och flyttade ihop med mig. Vi fick vårt lilla barn efter nästan två åt tillsammans. Jag försökte hela tiden ändra på alla hans fördomar och tror jag lyckades. Till slut var han inte alls samma bråkiga och dumma kille han var förr.
    I flera år har han nu varit en bra far, en bra man, snäll och hjälpsam och inte alls bråkig.
    Vi har det underbart tillsammans och delar intressen. Vi bråkar inte alltför ofta, det har mest varit gnäll under småbarnstiden men nu har det också planats ut och vi har det väldigt bra ihop.
    Detta är mannen jag vill dela mitt liv med!

    Men under den här lyckliga perioden på 3-4 år så har han ändå hamnat i fyllecell ett par gånger. Detta är för att folk fortfarande kommer fram och bråkar med honom då han är ute och sedan åker han fast för att han är stökig. Jag tror inte det alltid är hans fel, men han kan inte behärska humöret när han dricker. Han dricker inte ofta, han går sällan ut. Några gånger om året bara. Men varje gång han går ut dricker han för mycket och kan inte behärska sig.
    Min man KAN inte behärska alkohol.

    Idag ringde socialen upp mig. Jag började såklart att gråta. Min man hade tydligen varit där på ett möte som han inte berättat om. Det handlar om att han åkt fast ännu en gång i fyllecell för ett par veckor sedan (detta visste jag), och därför måste dom ta in honom på möte pga. att det finns ett barn med i bilden.
    Därför var dom även tvugna att ringa till mig och berätta detta. Jag hade ingen aning om mötet! Min man har inte ens berättat!?

    Jag blev såklart hemskt besviken och berättade för socialen att jag tyckte det var så tråkigt och jobbigt när dessa händelser sker. Jag sa som det var, att min man inte kunde hantera sprit men är nästan aldrig ute och dricker numera. Jag berättade att jag VILLE att han skulle söka hjälp men inte visste hur jag skulle göra för att motivera.
    Var detta dumt gjort av mig? Att berätta hur jag känner?
    Jag vill faktiskt bara att någon ska hjälpa oss. Inte ta vårt barn ifrån oss, absolut inte. Vi har ett utmärkt liv tillsammans bortsett från detta och dottern har inte farit illa av detta. Men jag vill att han ska söka stöd och samtal hos någon för att åtminstonde prata om sina problem. Tänker jag helt fel?

    Min man blev jättesur på mig idag när han fick veta vad jag berättat för socialen. Men jag har sagt till honom SÅ otroligt många gånger och han har inte lyssnat. Han har fått för många chanser enligt mig. Jag VILL verkligen att vi ska reda ut detta ordentligt.
    Hade ni gjort samma sak? Tycker ni min man har rätt till att bli sur för detta? Jag och dottern påverkas kanske mer av detta i framtiden och det är inget jag vill. Jag vill rädda vår familj innan vi ens hamnar där.
    Jag är rädd. Och ledsen.
    Känner att jag inte har NÅGON att prata med!

    Vad säger ni här på BT? Ett litet tips?
    Jag är inte den som vill ge upp hela vårt liv tillsammans utan att ens prova med någon form av hjälp.
    Överreagerar jag? Skäms

    (Vet inte om detta har med saken att göra, men svärmor har alkoholproblem och dessa problem har gått upp och ner i livet, det är nog därför jag är extra orolig)

  • Svar på tråden Alkoholproblem?
  • novia72

    Har precis läst svinalängorna och blir bara ledsen att läsa ditt inlägg. Om du menar allvar med inlägget vet DU att det BARA finns en sak du ska göra, rädda din dotter och dig, dra.

  • Sara 120707

    Jag har ingen personlig erfarenhet men tror att du skulle kunna vända dig till AA för anhöriga till en början. Du kan kanske sedan få din man att följa med?


    Det enda som är säkert är att det är något du måste ta itu med. Socialen borde väl ha någon hjälp eller något stöd att ge?

  • Anonym (Jennifer)

    Du har gjort helt rätt och ska vara stolt över dig själv som vågade vara öppen när de ringde. Din man är antagligen mest sur för att han är medveten om problemet och skäms, hade han inte skämts för sitt eget beteende hade han varit ärlig från första början. Att hamna i fyllecell upprepade gånger är ett tydligt bevis för att han behöver ha hjälp. På socialen arbetar främst utbildade människor som medvetet sökt sig till ett yrke där de hjälper människor som har det svårt olika orsaker. Det främsta målet är alltid att barnen ska må bra och även att barn har rätt till båda sina föräldrar. Att du var öppen innebär att de känner till problematiken och nästa steg är att lägga upp en plan för hur de bäst kan hjälpa er familj att fungera bättre. Det finns många skräckhistorier om hur socialen kommit och "tagit ens barn" helt utan anledning, visst har det hänt och misstag begåtts MEN ofta är det versioner som inte alltid stämmer med vad som skett utan mer hur någon uppfattat en situation där de "förlorat" men barnen räddats från en hemsk miljö. Det finns utöver dessa historier mängder av skolskenshistorier där familjer stärkts och fått den hjälp de behöver. Socialen vill i första hand hjälpa! De har varit med om liknande situationer och de vet vilken hjälp och stöd som finns att få, för er båda. Lycka till och be ALDRIG om ursäkt för att du gör vad du tror är det bästa för dig och ditt barn. Det är ditt jobb som mamma!! Massa kramar på dig!!!

  • Chicita

    Din man hade ett möte med socialen utan att berätta det för dig...

    Att du blev chockad när dom ringde och inte hade hunnit tänka igenom dina svar är väl inte så konstigt. Det borde han kunna köpa också.
    Om du hade varit beredd på att dom skulle ringa så hade du ju kunnat förbereda ett svar. När man blir överraskad så säger man ju saker som man annars inte skulle göra.

    Det viktigaste är att du inte känner dig hotad eller rädd i ditt förhållande.
    Om du känner att hans drickande är ett stort problem så behöver du ta tag i det på ett eller annat sätt. Men jag känner inte att det är därför du skriver här, utan det var just det där att du sa kanske lite mer än du hade tänkt.

    Förklara för honom att om du hade fått veta innan om detta så hade du nog aldrig sagt så mycket. Förklara att du känner dig sviken när han inte berättar om en sån stor sak som möte på socialen.

  • Anonym (soc.sek)
    Anonym (Bella) skrev 2011-10-27 19:06:20 följande:
    IJag blev såklart hemskt besviken och berättade för socialen att jag tyckte det var så tråkigt och jobbigt när dessa händelser sker. Jag sa som det var, att min man inte kunde hantera sprit men är nästan aldrig ute och dricker numera. Jag berättade att jag VILLE att han skulle söka hjälp men inte visste hur jag skulle göra för att motivera.
    Var detta dumt gjort av mig? Att berätta hur jag känner?
    Jag vill faktiskt bara att någon ska hjälpa oss. Inte ta vårt barn ifrån oss, absolut inte. Vi har ett utmärkt liv tillsammans bortsett från detta och dottern har inte farit illa av detta. Men jag vill att han ska söka stöd och samtal hos någon för att åtminstonde prata om sina problem. Tänker jag helt fel?

    Min man blev jättesur på mig idag när han fick veta vad jag berättat för socialen. Men jag har sagt till honom SÅ Vad säger ni här på BT? Ett litet tips?
    Jag är inte den som vill ge upp hela vårt liv tillsammans utan att ens prova med någon form av hjälp.

    Hej jag jobbar på socialtjänsten, på barn och unga.  Soc. tar inte i första hand barn i från familjen utan i första hand ska man se till att föräldrarna får den hjälp och stöd som behövs för att barnet ska kunna bo kvar hemma. Accpeterar inte din man stöd och problemen förtsätter bör du fundera över situationen. Din skyldighet som förälder är att se till ditt barns bästa. Du kan be om anhörigstöd för din del och även vända dig till kuratorn på vårdcentralen för stöd. Även små barn känner av situationen och påverkas.  Jag anser inte att du gjorde fel, din oro måste få komma fram och kanske behöver din man ett "uppvaknade" 


     


     


     

  • Anonym (regn)

    Jag tror verkligen inte på skilsmässor. Det skulle jag aldrig göra, bara i yttersta fall om min man börjar slå mig eller min familj. Jag tycker att du sa rätt saker till socialen, och du har rätt inställning till det hela. grejjen är att din man måste fatta vad det kan få för konsekvenser och jag tror att ett stort plus är om du sätter dig ner med honom och pratar igenom det hela i lugn och ro. Det händer ju bara några gånger per år sa du? Jag tycker inte det är så allvarligt  så att du måste ta ditt barn och springa ifrån honom, tvärtom tycker jag och hoppas för din skull att ni kan lösa det här genom att prata ut. Berätta för din man att de kan ta erat barn om han inte behärskar sig.

     när ni pratat ut och rett ut saker ni behöver reda ut och han inte skärper sig, då borde ni söka hjälp av någon som kan få honom att sluta.
    Hoppas det blir bättre!

  • JNT

    Nej, du har verkligen inte gjort något fel. Din man borde ha berättat för dig om mötet med socialen, det är du som har rätt att vara sur på honom och inte tvärtom. Jag har en del erfarenhet av alkoholister och eftersom han inte dricker så ofta tror jag inte det är det han är. Att han däremot hamnar i fyllecell gång på gång när han väl dricker tyder ju dock på att han har alkoholproblem som snabbt kan eskalera in i alkoholism. Det som föregår ett missbruk är ju sk riskbruk och där tror jag han är idag. Det viktigaste för honom och för er lilla familj är att problemet tas itu med på en gång. Förklara för honom att det är på allvar, att han kan förlora både dig och ert barn om han inte tar det här på allvar. Jag tror det vore bra om ni kunde börja med familjerådgivning eller något liknande. Kanske ett besök på AA i avskräckande syfte? Huvudsaken är att ni tar tag i problemet och inte ger upp!


    Önskar er all lycka och hoppas allt löser sig till det bästa!

  • Guffi

    Jag tycker verkligen inte att du har gjort något fel - tvärtom! Du är ju orolig för hur detta ska påverka dig och din dotter i framtiden och den oron måste du få uttrycka. Risken blir ju annars att du skyddar din man och blir "medberoende" istället och därmed gynnar hans beteende.

    Som någon skrev ovan så håller jag med om att hans reaktion på när du berättade vad du sagt så beror det säkert på att han vet att han har problem och skäms över alla gånger han hamnat i fyllecell, likadant så skäms han över mötet med socialen och därför har han heller inte berättat något för dig om det.

    Nu har ni chansen att få den hjälp och stöttning ni behöver för att kunna må bra alla tre - var ärlig mot dig själv, din dotter och din man så ska du se att ni finner den bästa lösningen för er alla!

    Stort lycka till!
    *Du får alla kramar du behöver*

  • anne på grönkulla

    Jag håller med - du har verkligen inte gjort fel. Tvärtom. 

    Nu kanske att hitta skuld i frågan inte är särskilt meningsfullt. Men det är en viktig varningssignal om din man inte vill ändra saker och ting, inte vill jobba tillsammans för att förbättra läget.

    Kram! 

Svar på tråden Alkoholproblem?