passionsblomman skrev 2011-10-23 19:13:27 följande:
Jag tror det är oerhört viktigt att du lägger det här där det hör hemma-nämligen hos dig själv.
För, som du säger så vet du med förståndet att du är älskad av din man. Han visar sin kärlek och omsorg osv. men det är inte nog för dig.
Även om du garanterat inte är ensam om din ängslan, så är det INTE så man ska behöva gå och känna när ens partner är bland andra människor, och det är heller inget partnern ska behöva leva med, det blir väldigt väldigt instängt tillslut.
Jag tror det är helt sant att det handlar om din egen självbild och saker inom dig själv. Alltså har han egentligen inte med saken att göra, utan han är den du råkar vara rädd att mista.
När man rids av sådana tankar och rädslor, blir man ofta inte så rolig att leva med i längden, så tyvärr är det ju rätt vanligt att man faktiskt själv driver fram precis det man är rädd för, och så får man bekräftelse på det man var orolig för, och så går den onda cirklen runt runt....
Om du vill ha ett stabilt och tryggt liv där tillit kan vara grunden för ett kärleksfullt familjeliv, så behöver du ta tag i dina rädslor. Ofta kan man behöva hjälp i form av ett bollplank, vilket man verkligen kan vinna på att söka sig till en proffessionell samtalsparter för att få. Kurator eller psykolog kan vara ett jättestöd och hjälpa en att reda ut lite bland tankarna.
Våga ställa dina spöken mot väggen, så de kan försvinna. Det gör de ofta, när de hamnar i ljuset.

Absolute, jag vet att det är min självbild som sabbar, så jag vet att det är mig själv jag måste jobba på. Det är en del från mitt förflutna som jag måste jobba på för att kunna tänka annorlunda.
Han har aldrig gett mig någon anledning direkt att tvivla på honom. Dock är vårat problem i sängen om man säger så. Han jobbar väldigt mycket och är helt utmattad när han kommer hem, även när han är ledig. Detta påverkar vårat sexliv negativt. Det finns liksom ingen ork. Och jag vet att sex inte är allt, jag får så mycket mer utav honom, han är kärleksfull på alla sätt verkligen. MEN.. det har tagit nått enormt på mig. Att inte få denna sexuella bekräftelse. Jag har funderat länge på varför jag tänker som jag gör i detta förhållande. Och min självbild hjälper inte, men det sexuella är en stor del av det hela. Det gör att jag känner mig otillräcklig och rädd för att bli ersatt..
Men jag måste nog börja få hjälp för egen del.. vet inte ens vart jag skall börja!
Tack snälla för ditt svar!!