Besviken på familjen
Tidigt igår morse fick min fästmans bror med fru en bebis. Min fästman fick reda på det på kvällen efter att ha pratat med sin mamma/min svärmor (nyblivna farmodern). Vi visste ju att de var på BB och att det var på gång, men inte så mycket mer. Uppgifterna vi fick var mycket knapphändiga då svärmodern tyckte att den nyblivna fadern skulle få berätta själv för sin bror. Vi fick inte ens veta könet. Nu på morgonen märkte vi att den övriga släkten uppenbarligen fått veta mer för de nyblivna föräldrarnas facebooksidor var nerlusade med gratulationer till den söta lilla pojken.
Vi tänkte att det har väl bara blivit ett missförstånd mellan svärmor och fästmannens bror, att de båda tror att den andre ska underrätta min fästman. Men sen har det under eftermiddagen på Facebook dykt upp både förlossningsberättelse (som svar på någon väns kommentarer), bilder och tacksvar på gratulationsinlägg från båda föräldrarna. Jag och fästmannen har både sms:at och mailat via Facebook men inte fått någon som helst respons. Svärmor hade lovat mig att rapportera om hon fick reda på något men det löftet har hon ju inte hållit.
Jag fattar ingenting. Har vi gjort något fel? De gick över tiden en vecka och vi har varit noga med att inte bli tjatiga. Vi har inte heller ringt dem på BB eftersom vi inte vill tränga oss på, speciellt eftersom bebisen förlöstes med urakut snitt efter en lång jobbig förlossning och vi har antagit att de behöver lugn och ro. Vi har bra relation till varandra och brodern är min fästmans enda syskon. Jag har fram till nu också tyckt att jag har världens bästa svärmor. Min fästman är jätteledsen över att bli utesluten så här. Vi försöker att bara glädjas åt bebisen men det är svårt när vi inte alls kan förstå övriga familjens beteende. Varför skrika ut allt på Facebook till vem som helst som frågar (utom oss...) men inte bry sig om att berätta för sitt enda syskon? Det finns säkert en förklaring men just nu förstår jag inte alls.
Tack till er som orkade läsa. Jag behövde nog mest bara skriva av mig. Jag försöker hela tiden tänka att det inte handlar om oss och fästmannen, det handlar om bebisen och vi ska glädas åt den, men just nu känner vi oss så sårade.
