Mina föräldrar har bestämt att jag ska gifta mig med en kille som är släkt till oss, det är ett arrangerat äktenskap.
Men jag vet inte om jag vill... Jag har inga känslor för honom och han är äldre än mig på... 14 år eller nåt.
Vad ska jag ta mig till?? 
oj, så snabbt?!!?
men får vi fråga två viktiga frågor här:
1. Hur gammal är du?
2. Sker detta i Sverige?
En fråga....vad säger din familj om skilsmässa. För om du nu går med på att gifta dig med honom men sen ångrar dig finns då möjligheten till skilsmässa eller du är fast i ett olyckligt äktenskap för resten av ditt liv.....
oj, så snabbt?!!?
men får vi fråga två viktiga frågor här:
1. Hur gammal är du?
2. Sker detta i Sverige?
.
.Ok, men du är svensk medborgare?
Intressant som RogerJenny menar också: dina föräldrar kanske inte gillar att du säger nej, men de kanske är ännu mer emot en skilsmässa.. då blir problemen ännu större
Jag tycker nog att du ska tala med dem. Visst kan de tycka att du har dröjt med att säga vad du tycker, men bättre sent än aldrig, och i det här fallet extremt viktigt att du talar om det innan vigseln.
Säg att du inte vill göra dem ledsna, och att du verkligen har försökt att känna något för den här killen men det känns inte bra och du mår inte bra. Tala gärna med någon från socialen innan så att du vet var du kan ta vägen om det blir tråkigheter. Det kanske t.o.m går lättare än du tror!
Ok, men du är svensk medborgare?
Intressant som RogerJenny menar också: dina föräldrar kanske inte gillar att du säger nej, men de kanske är ännu mer emot en skilsmässa.. då blir problemen ännu större
Jag tycker nog att du ska tala med dem. Visst kan de tycka att du har dröjt med att säga vad du tycker, men bättre sent än aldrig, och i det här fallet extremt viktigt att du talar om det innan vigseln.
Säg att du inte vill göra dem ledsna, och att du verkligen har försökt att känna något för den här killen men det känns inte bra och du mår inte bra. Tala gärna med någon från socialen innan så att du vet var du kan ta vägen om det blir tråkigheter. Det kanske t.o.m går lättare än du tror!
Hej,
Du är ännu väldigt ung och verkar inte ha levt så mycket utanför din familj vilket kanske gör att du fortfarande behöver din familj mycket. Jag tror att du älskar dem jättemycket och att det är viktigt för dig att de mår bra. Och det är i sin ordning.
Det kommer dock tillfällen i livet som är avgörande för varje persons framtiden och du är i ett sånt tillfälle. Det är jätteviktigt för DIG att du inte gör något som du inte vill. Och hur vet man vad man vill då? Man känner glädje, man längtar och man kan knappt vänta. Om du går runt med en känsla av att det löser sig nog, eller, han är ju bra och snygg och snäll så det blir nog bra, eller, mina föräldrar blir så glada. Man ska alltid akta sig när ordet "nog" kommer in i bilden.
Du måste göra allt i din makt för att se till att du får lugn och ro att tänka igenom detta. Prata med dina föräldrar, vända dig till skolkuratorn, prata med din blivande om att du vill vänta. I värsta fall, säg att du vägrar. Var modig och våga ställa till med ett helsickes liv tills du får lugn och ro. Som andra har sagt ovanför, det finns hjälp att få beroende på vad du vill göra. Men det måste komma från dig. Ingen polis eller kurotor kommer hjälpa till såvida du inte ber om hjälp.
Kom ihåg, du bestämmer över dig själv! Därför måste beslutet komma från dig och ingen annan. Det är en jättetuff situation men du kommer klara det. Var modig, upp med hakan och våga säga nej!
Stor kram till dig med massor av pepp!!!
Hej tjejen,
jag tror inte att någon av oss tjejer som är uppväxta i Sverige med svenska traditioner och svenska synen på kärlek riktigt kan sätta oss in i din situation. Jag förstår att du inte vill att dina föräldrar ska bli besvikna. Jag förstår också att det här är mer naturligt för dig än för oss.
Vill dock bara påminna dig om att en snygg man med bra jobb inte nödvändigtvis behöver vara en bra man för dig.
Mitt tips till dig är att du pratar med dina föräldrar. Är du 18 år gissar jag att du går på gymnasiet? Jag tror och hoppas att dina föräldrar värderar din utbildning och om du påpekar för dem att du vill vänta med bröllop tills efter studenten, kanske de förstår att du behöver fokusera på en sak i taget? Då har du ju inte sagt nej men du har köpt dig själv lite tid att lära känna den här mannen.
Jag känner tyvärr tjejer som råkat illa ut då de blivit gifta på detta sätt, men även de som det gått bra för. Så mitt råd är bara att gå på magkänslan. Känns det inte bra och om det är något du bara gör för dina föräldrar och den här mannen - berätta det för dem. Får du inget stöd råder jag dig att leta upp en annan vuxen som du litar på (lärare, släkting, kurator, fritidsledare, socialsekreterare eller vem som helst egentligen) och be dem hjälpa dig! Kanske kan ni tillsammans prata med dina föräldrar?
Säg till om du behöver hjälp med var du ska vända dig. Jag har lite telefonnummer om du bor i norra Sverige, om inte kan jag hjälpa dig leta fram dem på din ort.
Jag önskar dig all lycka och hoppas att du får fortsätta vara en glad ung tjej utan en massa vuxenbekymmer ett tag till! Kram
Det är ditt liv, dina föräldrar skapade dig. Men det betyder inte att du är skyldig dem hela ditt liv. Annars skulle vi inte födas med en egen hjärna och hjärta och rätten till att bestämma själva.
Om inte dina föräldrar kan acceptera att du vill kunna välja partner själv i din egen takt. Vad är det då för sorts föräldrar? Är det viktigare att gifta bort ens barn än att barnet har det bra?
Nej, kan de inte acceptera att du inte vill så sök hjälp hos socialen eller en kvinnojour alternativt skolan. Religion är svårt. Men man ska fortfarande acceptera andras val av tro oavsett.
Du ska leva för ditt eget liv, inte andras.
Jag stannade i ett förhållande för att vara partnern till lags. Det var 1.5 år av mitt liv som försvann i tomma intet då han var en elak människa.
Nu är jag lyckligt förlovad med en underbar man. Det har tagit tid att finna den rätta.
Men lyckligare än såhär har jag aldrig varit!
Hoppas det kommer gå bra för dig.
Änskar dig all lycka vännen. Var stark.
Skulle du inte kunns prata med Rabbinen i er församling? Enskilt samtal i förtroende alltså.
Det borde finnas stödgrupper eller föreningar som du kan få kontakt med och prata med. Sök på internet om du kan hitta andra som varit i samma situation, så du kan få stöd. Lycka till!
Tack... 
