Ledsen för min exmans reaktion på vår sons val av flickvän

"svarta ska ha barn med svarta och vita människor ska ha barn med vita."... Hör han ens vad han säger???? Detta är ju inte klokt!!! Vi är liksom inte två olika arter! Blir verkligen skitsur av detta, vi är alla vita i min familj så är helt opartisk och jag kan säga att hade tex min lillasyster hittat en jättebra kille som var svart så hade jag väl inte brytt mig det minsta!

Din son ska inte bry sig det minsta om vad denna rasist säger, det är väl tom straffbart? Alltså, fyyyy vad arg jag blir! Om han däremot hade sagt "är du verkligen mogen att bli pappa nu och dessutom till ett barn som inte är ditt eget" hade jag inte tyckt att det var så konstigt men detta är ju inte klokt...

Hur ser han då på vita människor som adopterar svarta barn eller tvärtom, är det helt fel då? Alltså, surprise, surprise, men svarta människor är inte apor!! Det här är ju bara inte klokt....

Nej, jag tycker att det är en ofattbar reaktion också. Min son tänkte inte ens på att hennes hudfärg var en fråga i sig, men var nog lite orolig för hur detta med att hon hade barn skulle tas emot. Så han var helt oförberedd. Det är mycket tråkigt att en pappa kan reagera så mot sitt barn tycker jag.

Jag tycker också man ska vara mycket noga vem man väljer att skaffa barn med. Och jag beklagar verkligen att du tydligen råkade skaffa barn med en oempatisk rasist som inte ens har hyfs nog att hålla sina icke rumsrena åsikter för sig själv.

Du kan tala om för din ex-man hur illa du tycker han har betett sig, men du kan egentligen inte göra något för att ändra på hans inställning. Det enda du kan göra är att se till att din son åtminstone har EN positiv och stöttande förälder. Och din nye man verkar ju kunna vara en bättre manlig förebild. Sen är det upp till din son att välja om och hur han vill ha en fortsatt relation till sin pappa.

Först och främst, otroligt tråkigt att höra! Håller med ovanstående om att din nuvarande man verkar ha en mycket mer hälsosam syn på mixade förhållanden.

Tycker inte på något sätt att det din ex-man har sagt är okej, men jag vill ändå fråga om din ex-man har träffat din sons nya tjej? Baserat på egna erfarenheter av detta (min man är svart amerikan) så är många svenskar väldigt fördomsfulla snarare än att de är rasistiska. Oftan är rädslan för det okända mycket större än det egentliga hatet och jag tror att det är ganska viktigt att särskilja de två begreppen för att kunna överkomma skillnader i hudfärg, kultur eller vad det nu kan vara.

I min familj har jag mötts av liknande kommentarer som de du nämnde och det har självklart varit mycket svårt att handskas med tidvis. Det var dock en enorm skillnad före och efter min familj träffade min man och ännu mer efter att de har fått lära känna varandra. Återigen, jag vill inte på något sätt försvara sådant här beteende, MEN om din son kommer fortsätta tillsammans med den här tjejen kommer denna diskussion fortsätta komma upp och då vill jag bara ge dig ett råd på vägen. Öppna upp för diskussion! Som sagt, många är väldigt fördomsfulla mot saker de inte känner till, men när de får spendera tid med den människan och föra ordentliga diskussioner om sina skillnader och likheter utan att det behöver leda till hetsig debatt så inser de allra flesta (förutom hårdnackade rasister) att de har tänkt ganska tokigt. Idag är den delen av min familj som var mest fördomsfulla de som först ställer sig upp och förklarar för främlingar på bussen varför man inte ska använda ordet neger, men det har också tagit tid och många diskussioner för att komma dit men idag är vi alla väldigt glada att vi har gett varandra den här chansen.  

Även om det här är en väldigt jobbigt och tråkig diskussion att ta så är den otroligt viktig. Om din ex-man stängs ute från deras relation pga av detta är risken stor att han får mer vatten på sin kvarn istället för att få möjligheten att bli en av dem som ställer sig upp på bussen. I och med din sons flickvän har ni ju inte bara fått möjligheten att länna henne och hennes barn men också lära känna hennes "kultur", det är något alla borde få ynnesten att uppleva.

Jag hoppas att du lyckas få med din ex-man i detta och att du förstod detta lååååånga inlägg :)

Mrs Sutherlin: Tack för ditt nyanserade inlägg. Nej, min exman har inte träffat henne. Jag försökte trösta sonen med att pappa inte kan ogilla tjejen i sig för han har ju faktiskt inte träffat henne. Så jag tror också att det kan vara bra att man ses och så. Sen är tjejen verkligen bra så jag hoppas ju att hon kan övertyga att med sitt sätt osv. när de väl ses.

Tyvärr har min son och hans pappa inte haft en särskilt bra relation under uppväxten och när min son var lite äldre så vägrade han att bo hos sin pappa, men det har blivit bättre de senaste två åren, men det raserades ju idag. Jag ska försöka få sonen att träffa pappa igen för att prata men just nu får det nog lägga sig några dagar. Men jag är väldigt tacksam för ditt inlägg, det lättade min oro lite. Jag älskar ju min son och mår ju inte heller bra när han är ledsen.

För min del ser jag verkligen fram emot att få träffa hennes familj och kultur, så det ska bli spännande. Sen har jag och mannen pratat om att vi ska försöka hjälpa till som barnvakt om det behövs så att det ska gå bra för dem i skolan osv. Men det kanske inte blir ett problem, vi får se.

Underbart att det finns människor som du(TS)! ;) kram.

Min ene son har haft ett förhållande med en tjej som hade en underbar liten dotter, och han älskade både henne och dottern högt, trots att både han och hon var tonåringar. Det gjorde vi med! Det förhållandet tog slut efter några år. Men de är fortfarande goda vänner. Sonen och hans nuvarande flickvän (min blivande svärdotter, hoppas jag) kommer förhoppningsvis få egna barn när tiden är mogen.

När min dotter hade råkat ut för en olycka, blev hon mycket svårt skadad. Det blev många allvarliga, både utvärtes och invändiga skador, och hon blev väldigt sänkt och ledsen efteråt. Inte så konstigt, med tanke på de fruktansvärda smärtor mm som blev följden, iofs. Medan hon fortfarande var inskriven på sjukhus, tre månader senare, bestämde hon sig för att träffa en kille. När hon ringde och berättade, märkte jag en otrolig skillnad i hennes röst, och jag sa spontant att jag redan gillade killen och gärna ville träffa honom. Anledningen var hur glad och lycklig hon lät på rösten. I somras köpte de hus. Ibland pratar vi om hur jag visste, innan jag träffat honom, att jag gillade honom. Så var det bara, och jag har inte ändrat mig, eftersom han gör min flicka så lycklig.

Med detta vill jag säga att det enda jag bryr mig om hos mina barns respektive, är att barnen älskar dem och att de är lyckliga! Hur de ser ut, var de kommer ifrån, kön, eventuella barn osv...är helt oväsentligt. Om man går till sig själv, är det nog inte så svårt att förstå hur man bäst bör bemöta barnens flick- och pojkvänner. Det är så enkelt som att man bemöter dem på samma sätt som man själv vill bli bemött. Och man bör bemöta barnen på det sättet också, förstås.