Som jag har gråtit...

Usch, vet inte vad man ska säga, men jag hade nog också fått kontrollbehov... Hoppas det känns bättre snart!

Fy så fruktansvärt. om ni har fyra barn så låter det ju som att ni varit ihop ganska länge. Kan det vara kalla fötter? Även om man har barn ihop så är det ju ett annat engagemang att gifta sig med någon, och det kanske gör honom nervös?

Hur som helst så förstår jag att ni behöver reda ut detta. Kanske gå till familjerådgivning och prata? Innan det "svalnar" för mycket, för då är risken att det blir något som ligger och gnager under ytan och kommer upp som en ful varböld senare. När är ert bröllop planerat? Lite varningsklockor ringer ju för mig när han i samband med detta sökt ett jobb som innebär veckopendling...

Fy stakare! Lider verkligen med dig! Kan du inte sätta dig ner med honom i lung & ro & prata? Säga det att du inte vet vad du ska tro & att du är skitledsen. Fråga vad han menar med detta? Varför han inte talade sanning & varför han inte sa att ni skulle gifta er? Så här kan du iaf inte ha det! Bra tips med familjerådgivning... Han kanske har en förklaring som kan göra det lättare för dig?! Jag vill bara skicka dig en stor styrkekram!!!

Jag tror att du får säga till honom (om du inte redan gjort det) att du tappat tilltron på honom lite och att han får ta och visa att han verkligen vill. Samtidigt så tycker jag att du fortfarande ska ha koll.

Se detta i första hand som ett test för att du ska vara säker på att det är ni. För älskar han dig så var det helt enkelt "inget"- utan bara han som hade lust att försköna saker o ting för henne utan att han menar det egentligen.

Men jag hade nog varit på min vakt.

Skickar dig en stor styrkekram!!!!!!!! 

Hej!
Ser att jag skrivit som en kratta.....var upprörd och skrev lite väl fort.

Jodå, vi har pratat och pratat och pratat och han kommer allt få visa att det verkligen är vi. Men jag känner ju mig som värsta kontrollfreaket nu, jag är ju inte sån annars, men kan inte låta bli att kolla varje kväll och det är så sjukt jobbigt.
Han talade om för mig att det är så han känner ibland och det gör ju ont att höra såklart. Han känner så när det är jobbigt, att han vill lämna mig då, och jag fattar inte för jag kan oxå tycka det är jobbigt ibland, vi har ju fyra barn och det är lite att göra. Men inte funderar jag på att lämna honom då, man får ju ta tag i det som är jobbigt och gå vidare, kämpa på och göra det bästa av det som händer. Klart att det är jobbigt ibland, alla vill ju olika och alla vill ha sin del av kakan (oss föräldrar).

Det där han sagt till henne stör ju mig grymt mycket och jag frågade om det var saker han hade som var hemliga, som sgelbåt osv, eller att han skulle ha jobbat iväg när jag var bortrest, han hade ena barnet hemma då och jag VET ju att han inte var och jobbade då. Sånt blir jag arg på. Men han har inte sagt det.....och jag kan fortfarande plocka fram det för han vet inte hur man tar bort det......

Men men, vi kämpa på och dom har inte pratat sen dess så jag tror ju på tjejen för hon sa att hon inte var intresserad och skulle lägga ner det och inte prata med honom,

Kram och tack för ert stöd!