trakasserad (långt)

Du bör ansöka om enskild vårdnad för barnen skull  men spara alla  sms och mejl du får av honom och gå sedan till polisen och polis anmäl honom och använd även detta när du ansäker om  enskild vårdnad.  Det han gör är olagligt .

Polisanmäl honom. Det är olagligt att förfölja och trakassera människor även på internet. 

Usch så jobbigt! Vilken oerhört patetisk människa.. Han verkar sannerligen inte speciellt begåvad heller, det krävs inget geni för att räkna ut varför han beter sig såhär.. Han kan helt enkelt inte släppa dig! En väninna till mig hade samma problem, hennes ex höll på sådär i flera år.. Hon fick slut på det när hon ringde upp exets nya kvinna och bad henne säga åt honom att lämna henne ifred.. :-P

Kom till tältsäng och orkade inte läsa längre.. 
För det första ska du inte axxeptera sms-terrorn och det är bara du som kan ta tag i saken.
För det andra så är det du som valt dina barns pappa, inte dom. Gör för guds skull nått för deras skull.
Det finns polis att kontakta, kvinnajourer och mängder med andra kontakter man kan ta tag i för att få massor med hjälp och stöd. 
Lycka till!

jag har funderat på att anmäla men är så rädd att barnen ska drabbas av nåt.. jag har stått ut med denna smutskastning för deras skull men nu börjar han bli så hatisk i sin ton att jag ibland är lite rädd att han fysiskt ska skada mig eller hemska tanke barnen.. detta är bara mina tankar, det har jag inte sagt till min nya man för då skulle han nog bli som en tiger...

jag har sparat all korrespondens sen 07 och tonen är densamma hela tiden... i 4 år har han hållit på! Exet har sedan separationen haft 5 kvinnor, varit förlovad 2ggr och berättat för mig om hur underbara de har varit till skillnad mot hur jag var..jag är bara glad för att han äntligen hittat en kvinna som han varit ihop med i 1 år och jag önskar honom inget ont, jag vill att mina barns far ska må bra, ha det lika underbart som jag har och jag önskar inget hellre än att vi skulle kunna ha en normal kontakt där vi kan tycka om varann trots att vi är skilda men han har sagt att han hatar mig mer än nåt annat trots att jag försökt så många ggr att göra som han vill och tycker men till ingen nytta. Nu har jag gett upp men jag vill inte bli trakasserad och förtalad!

om det fortgår så måste jag nog göra något åt detta. Många bekanta till mig som är separerade har en kanonbra kontakt med varann och är som gamla kompisar- varför kan inte han släppa mig? jag vill inte tillbaks till honom men jag vill ju kunna ha en normal kontakt! Om han hade varit den som hade brutit upp hade nog saker och ting varit annorlunda.. det är nog hans manliga självkänsla som fått sig en rejäl knäck men han var lika elak mot mig när jag var singel innan jag träffade min blivande man så det kan ju inte vara honom det beror på..

Vad skulle barnen kunna drabbas av? Jag tror man måste ha växt upp med en alkoholist för att veta vilken skada det gör.
Börja med att prata med barnen, de äldsta, om deras tankar kring sin pappa. Utan egna infall på vad du tycker och tänker om honom och utan att dömma deras syn på honom.
Om det är osm du beskriver så kommer du nog få höra saker du inte önskat nått barn vara med om.
Det verkar så himla harmlöst med ett sovande fyllo, men för ett barn kan det vara det värsta osm hänt än. Att inte få liv i sin förälder? Att ha en förälder som blir annorlunda och konstig när han dricker?
Han behöver inte vara aggresiv eller elak, glada fyllgubbar är också fruktansvärt obehagliga för barn.
Jag tycker du ska göra nått för deras skull, inte låta bli att göra nått för att skydda dem. Det blir bara en björntjänst.

Herregud..

Det är lättare sagt än gjort (jag VET), men polisanmäl honom! Gör en anmälan till socialen där du uttrycker din oro när barnen är hos pappa.. Hur gammal är äldsta dottern? Jag vet inte om det är rätt, men undrar om jag inte hade sagt att det är helt ok att ringa polisen om pappa blir så full att han inte vaknar? De måste ju känna oro, ångest, obehag..? Att inte veta om pappa kommer vakna om man behöver honom?? Jo, jag skulle nog f*n bett barnen ringa polisen.. Då är de skyldiga att lämna det vidare till socialen, om inte nu deras pappas sambo är närvarande i nyktert tillstånd..

Jag har inte orkat läsa allas svar, jag får sådan ångest av din berättelse eftersom jag been there, done that.. Men min första, största reaktion är: Du MÅSTE anmäla! Justmeandmylove har så rätt, man vet inte vilken skada en alkoliserad förälder gör i ett barns psyke om man inte upplevt det själv. Spar alla sms, mail m.m.. Kan du så spela in samtal etc efter anmälan, om han tenderar att börja hota dig.

Stor styrkekram till dig!

Jag ser rött när jag hör hur dina/era stackars barn har det.
Du måste se till att de inte behöver åka till sin pappa så länge han håller på att dricka.
Jag har själv växt upp med samma problem och det förföljer en hela livet, i relationer och även i yrkesval.
Du måste  sätta STOPP för det NU, imorgon kan det vara försent om det skulle hända något när barnen är hos honom.
Du som vuxen måste ta det jobbiga beslutet att anmäla honom och att se till att barnen inte behöver åka dit.
Dom ska inte behöva va den vuxna och ta hand om sin fulla pappa.

Vet du, de ÄR redan drabbade av nå´t.

Du är tvungen att ta tag i det här på bred front. Polisen, socialen, skola och allt. Här behövs rejäla kraftsamlingar och inget velande eller "jo det är så att jag nog skulle vilja eller kanske eventuellt behöva lite hjälp"
Du måste slå på stora trumman H-J-Ä-L-P!

Så här ska ni inte ha det. Din nuvarande man verkar stabil och jag tror ni klarar detta tillsammans. men processen där linjen dras för ditt X räkning måste börja nyss. Det är inte troligt att han självmant läggerner det här. han får ju ut något av det och ingen sätter stopp. Skriv ut den där korrespondensen och lämna den till polis, socialen, advokat och alla andra du kan komma på.  Kansek räcker bara insikten om att du inte hotar, utan faktiskt redan gjort allvar i saken den dag han får en stämningsansökan på sitt bor, annars får du ta det hela vägen.

Det finns inget annat. (-om du inte känner någon i undre världen som fixar bort fanskapet för gott. och det är ju kanske lite ocivilicerat... Fast jag förstår om du tänker tanken. )

Jag vill bara instämma med föregående inlägg av människor som har erfarenhet av en förälder som är alkoholist. Det är påverkar barn oerhört mycket och sätter spår för all framtid i hur man hanterar relationer.
Så snälla, om inte annat för dina barns skull, polisanmäl och se till att du får ensam vårdnad. Dina barn komemr självklart inte må bra av att förlora kontakten med sin far men jag tror att de far ännu värre nu. Som vuxen måste du ta kommandot och bestämma att han inte är lämplig som far att träffa dem. När de sedan blir myndiga kan de själva besluta om de vill söka upp honom och skapa en relation till sin pappa.

En sak som ingen har nämt här men som jag reagerade på i din berättelse är hur du själv har ahnterat det faktum att du varit gift med en alkoholist. Det är allmänt kännt att de som lever nära en alkoholist själva blir sjuka (alkoholism är en sjukdom) och de klallas medberoende. Det betyder att man utvecklar ett sjukligt beteende som oftast är skadligt för en själv. Det är väldigt svårt att sätta ord på vad detta innebär. Ofta tar det sig i uttryck att man har svårt att lita på folk, att man inleder trassliga relationer, men det kan även innebära att man försöker skydda alkoholisten och inte inse allvaret i det som han/hon faktiskt gör, att man blundar för sanningen.

Jag vill inte dra i stora växlar och säga att du gör något av ovanstående, det var bara exempel, men jag har svårt att tro att du inte är påverkad av relationen till en alkoholist även om det var många år sedan ni skiljde er. Så vida du inte har arbetat igenom detta med merberoende t.ex. har de flesta behandlingshem även speciella veckor för anhöriga, man kan delta i såkallade Al-anon grupper vilket är anhörigas motsvarighet till AA.

Det är mycket troligt att även dina barn kommer att behöva gå igenom någon form av terapi för att medberoende när de blivit äldre, det finns behandlingsveckor för barn till alkoholister, jag var själv på sen sådan när jag var 17 och det var en av de bästa veckorna i mitt liv. Det har hjälp mig oerhört mycket att hantera relationen till min förälder  men även fått mig att mogna och växa som människa.

Nu blev det här vädligt långt men jag känner bara att detta med alkoholism är så oerhört allvarligt och jag hoppas verkligen att du tar det stort allvar. Du verkar nämligen vara en mycket stark och klok person så jag hoppas att du bli uppmuntrad av råden i den här tråden och bestämmer dig för att agera.

Hur går det för dig nu?
Jag skulle vilja skriva en sak till om ensamstående vårdnad. Att slåss om vårdnad skadar både er som föräldrar men främst barnen. Självklart ska du ha ensam vårdnad om han inte kan ha hand om barnen men det bästa är om ni kan sköta det på annat sätt.
Det är tungt att ha en alkoholist som förälder och barn är inte logiska utan emotionella och ofta väldigt frustrerade i sånna här situationer. Att helt stänga honom ute kan få motsatt effekt hos barnen, de kan börja stänga dig ute, anklaga dig, lyssna på honom om han baktalar dig etc.  Och du blir också en klar syndabock för hans beroende.

Försöker bara skriva att självklart ska du gå till socialen, polis och se till att få hjälp! Men glöm inte det allra viktigaste och det är att ge dig och dina barn någon att prata med.
BUP har dåligt rykte, många  ser ner på psykologer och kuratorer och självklart kan man ha otur och hamna hos puckon, precis som innom alla yrkeskårar MEN det är otroligt viktigt att också ta hjälp från dem som jobbar dagligen med att låta barn och vuxna ventilera kännslor.

En annan sak att se upp med är att barn till alkoholister väldigt ofta följer i det spåret. Har man själv alkoholproblem eller barn med en alkoholist har man plötsligt ett mycket större jobb med tonnåringar som vill testa gränser och göra revollt. 

tack till alla som svarat. ni har satt ord på mina tankar och jag ska göra något åt detta.. ang medberoende så sjönk ju min självkänsla rejält under dessa år då jag fick höra att jag var den med problem men efter att vi separerat så gick jag ett par ggr till en kurator som var väldigt klok och som tyckte att det var ett bra steg att ta av mig.. inga anklagande samtal alltså för jag kände mig som skit när jag separerade..

tack igen!

POLISANMÄL!

Varken du eller barnen ska behöva stå ut mer!

Skickar styrke kramar till dig och lycka till!

Är själv uppvuxen med en pappa som jag träffat en helg i månaden där man till skillnad från hemma hos mamma har varit glad i alkohol. Både han och hans fru dricker och har inte kunnat sätta stopp efter två glas utan måste dricka upp flaskan. Det jag är glad över är att dina barn har din nya blivande man att kunna se upp till som manlig förebild. Oftast är det där som det kan skeva annars i framtiden. Sen har jag fått vänja mig vid kompisar som festar och det är okej sålänge ingen försöker pracka på mig mer alkohol än jag vill dricka.

så för dina barns skull, våga göra ett krafttag. Så att de i framtiden kanske kan få en vuxen relation till sin pappa som kanske till och med skulle kunna vara en nykter alkoholist då, än låta det gå längre och deras relation med pappan inte kommer att existera när barnen når vuxen ålder.  Det enda du kan göra är som sagt att vara bollplank och trösta utan att lägga in egna värderingar om det blir jobbigt för dem.

hoppas att det löser sig för dig!