Han skjuter upp frieriet - för min skull

Jag och min pojkvän har varit tillsammans i tio månader. Vi har länge känt att vi vill förlova oss inom en snar framtid, och sen gifta oss inom 1-2 år. Vi är helt enkelt rätt för varandra och älskar varandra mer än något annat. Kan tillägga att vi båda närmar oss 30 och har ett par förhållanden bakom oss. Jag vet att han vill fria till mig innan året är slut, och han vet att jag kommer säga ja (hihi), och jag har naturligtvis gått och funderat på när det kan bli. Har gått och hoppats ända sen i maj! Sen kom besvikelsen när han för ca två veckor sen tog upp ämnet och sa att han märkt på mig och på saker som jag sagt att jag oroar mig för att folk i vår omgivning kommer tycka att det är för tidigt att vi förlovar oss. Visst har den tanken funnits, men samtidigt vill jag ju så gärna! Vi är otroligt kära och ingen av oss har känt så här i våra tidigare förhållanden. Vi respekterar och tar hand om varandra i vått och torrt och förstår precis hur den andra tänker. Vi har som sagt varit tillsammans i tio månader och nu ska vi äntligen flytta ihop, så jag tror nog att bara vi bott med varandra ett par månader så kommer folk att ta det hela lite mer seriöst. Självklart ska man inte bry sig så mycket om vad andra tycker och tänker, men eftersom vi älskar varandra så mycket vill vi att folk ska ta det seriöst. Så planen är fortfarande att förlova oss innan året är slut, men vi kom överens om att han kommer att skjuta upp frieriet lite grann, på obestämd tid. Det sorgliga är att när vi diskuterade detta för två veckor sedan så avslöjade han samtidigt vilket datum han hade tänkt att fria från början, nämligen på sin egen födelsedag i augusti! Det skulle bli första gången vi firar en av våra födelsedagar ihop, och vi skulle även vara ganska nyblivna sambos, så han visste att jag kommer att vilja göra det till en extra fin dag med presenter och överraskningar för honom. Då var hans plan att efter presentöppnandet säga "Du, jag har något till dig också" och sen på ett eller annat sätt fria till mig. När jag hörde om detta tyckte jag att det lät så otroligt fint, och det var så himla sorgligt att veta att nu blir det inte av den dagen! Istället får jag se fram emot allt annat som vi har att glädja oss åt nu framöver: flytta ihop, sambolivet, födelsedagar, resor m.m. Så får vi se fram emot ett litet höstfrieri kanske! Känns bara så otroligt sorgligt att behöva skjuta upp detta, som vi båda så gärna vill eftersom det är det våra hjärtan vill - att få göra vår kärlek offentlig - bara för att andras förväntningar och åsikter får styra. Men vi kommer att vara desto lyckligare när det äntligen blir av! Nu är ju bara frågan, undrar om han har ett nytt datum i tankarna eller om han går på känsla istället? :)

Någon som har erfarenhet av något liknande? Ska man oroa sig för vad andra kommer tycka och tänka eller bara köra sitt race?

Anonym (Lika)

Äldre 30 Jul 00:37

#1

Vi var i nästan exakt samma situation som er, förutom att vi flyttade ihop efter 4 mån och förlovade oss på vår halvårsdag. Vi tänkte faktiskt inte så mycket på vad folk tyckte, vi var kära och galna och ville göra det för vår egen skull. Våra familjer blev jätteglada för vår skull och vi var superlyckliga. Såhär i efterhand så kan jag ändå ibland tänka att det inte hade varit fel att vänta tills man varit ihop ett år. Nu var våra vänner lite skeptiska till varför vi rusade fram så fort, och även om det inte spelade någon roll, vi var ju säkra på vår sak, så visst hade det varit ÄNNU roligare att få meddela sin förlovning till vänner som kunde vara genuint glada för ens skull. Jag tycker ni verkar väldigt kloka och tänker helt rätt. Och ni har ju snart varit ihop ett år :). Ni är vuxna! Lita på att folk runt omkring er känner er såpass bra att dom (precis som ni) ser att det är rätt.
Så det jag vill säga är: Skit i vad andra tycker, kör ert race MEN sörj inte att det inte blir imorgon, jag tror inte att ni kommer ångra om ni väntar. Och friar han imorgon så kommer det vara rätt.
Grattis till att ni funnit varandra, det är det mest fantastiska som finns när man inser att "Nämen, det är ju du som är min!"

Anonym

Äldre 30 Jul 00:55

#2

Vi går igenom livet och oroar oss alldeles för mycket om vad andra ska tycka.
Kanske missar vi till och med lite av det (livet) pga det?

Ett exempel ur mitt eget liv är att jag gjorde en abort när jag var ung. Allt var fel, tidpunkten, pappan, förhållandet. Det hade blivit en stor skandal och massor med prat. Det kändes tungt, men jag såg ingen annan utväg.
Nu när jag är äldre och klokare så kan jag inte låta bli att tycka att jag var dum som var så rädd för vad andra skulle tycka. När jag ser på mina barn idag och känner all den kärlek som finns mellan oss så kan jag inte annat än ångra vad jag gjorde. Det var fel, jag hade kunnat haft ett till underbart barn. Jag dödade det pga vad andra skulle säga...

Så nej, man ska inte bry sig om vad andra kommer att tycka. På sin dödsbädd brukar man ångra saker man inte gjorde!

Anonym (längtar)

Äldre 30 Jul 11:02

#3

Anonym (Lika) skrev 2011-07-30 00:37:40 följande:

Vi var i nästan exakt samma situation som er, förutom att vi flyttade ihop efter 4 mån och förlovade oss på vår halvårsdag. Vi tänkte faktiskt inte så mycket på vad folk tyckte, vi var kära och galna och ville göra det för vår egen skull. Våra familjer blev jätteglada för vår skull och vi var superlyckliga. Såhär i efterhand så kan jag ändå ibland tänka att det inte hade varit fel att vänta tills man varit ihop ett år. Nu var våra vänner lite skeptiska till varför vi rusade fram så fort, och även om det inte spelade någon roll, vi var ju säkra på vår sak, så visst hade det varit ÄNNU roligare att få meddela sin förlovning till vänner som kunde vara genuint glada för ens skull. Jag tycker ni verkar väldigt kloka och tänker helt rätt. Och ni har ju snart varit ihop ett år :). Ni är vuxna! Lita på att folk runt omkring er känner er såpass bra att dom (precis som ni) ser att det är rätt.
Så det jag vill säga är: Skit i vad andra tycker, kör ert race MEN sörj inte att det inte blir imorgon, jag tror inte att ni kommer ångra om ni väntar. Och friar han imorgon så kommer det vara rätt.
Grattis till att ni funnit varandra, det är det mest fantastiska som finns när man inser att "Nämen, det är ju du som är min!"

Tack, vad gullig du är och vilka kloka ord! Det känns bra att det finns folk som förstår. När man äntligen hittat rätt vill man ju bara vara spontan och följa sitt hjärta, men så ser man sina vänner och bekanta som varit ihop i åratal utan att förlova sig. Det kanske är de som är tråkiga och inte vågar köra sitt eget race?

Jag är glad att ni fick sån bra respons från era familjer, men visst är det trist när vänner ska komma med sina åsikter, trots att de inte vet ett dugg om hur vi känner! Så vi kommer nog köra vårt eget race om ett par månader, det lär garanterat finnas ett par vänner som tycker "OJ vad tidigt" medan de riktigt nära kommer att glädjas med oss.

Anonym (Lika)

Äldre 30 Jul 11:07

#4

Våra vänner var så klart också glada för vår skull, men visst fick man ju kommentarer om "varför så tidigt?"... Men det var faktiskt bara från singelkompisarna när jag tänker efter! Våra gifta vänner och våra föräldrar sa bara att man vet när det är rätt :)

Anonym (längtar)

Äldre 30 Jul 11:16

#5

Anonym skrev 2011-07-30 00:55:37 följande:

Vi går igenom livet och oroar oss alldeles för mycket om vad andra ska tycka.
Kanske missar vi till och med lite av det (livet) pga det?

Ett exempel ur mitt eget liv är att jag gjorde en abort när jag var ung. Allt var fel, tidpunkten, pappan, förhållandet. Det hade blivit en stor skandal och massor med prat. Det kändes tungt, men jag såg ingen annan utväg.
Nu när jag är äldre och klokare så kan jag inte låta bli att tycka att jag var dum som var så rädd för vad andra skulle tycka. När jag ser på mina barn idag och känner all den kärlek som finns mellan oss så kan jag inte annat än ångra vad jag gjorde. Det var fel, jag hade kunnat haft ett till underbart barn. Jag dödade det pga vad andra skulle säga...

Så nej, man ska inte bry sig om vad andra kommer att tycka. På sin dödsbädd brukar man ångra saker man inte gjorde!

Du har helt rätt, det är det jag har börjat känna det senaste året, att folk oroar sig alldeles för mycket för vad ANDRA tycker. Det är otroligt synd och vi borde alla bli bättre på att bejaka livet, våga ta lite risker och inte alltid vara som alla andra.

Ditt eget exempel är verkligen rörande - det sista man vill är ju att folk ska prata om en, man är så känslig och särskilt när man är ung. Det måste ha varit ett jättesvårt beslut att fatta, så döm inte dig själv i efterhand. Jag hade nog gjort samma sak, och även om man aldrig kan glömma så kanske det ändå var rätt beslut just då, fattat av den personen du var då. Du får vara lycklig för att du idag är en kärleksfull mamma åt dina barn. Kram

Kattpoet

Äldre 30 Jul 11:28

#6

Vi förlovade oss efter 10 dagar, ja vi hade kännt varandra längre men officellt hade vi inte varit ihop mer än 10 dagar. Vi tyckte folk kunde få sätta i halsen som de ville, det var inte vårat problem. Den enda personen som räknades var hans dotter och hon gillade det!

Vilket blev lite intressant, men vi är lyckliga och har varit gifta i ett år nu och ihop i ett år och 7 månader.

Anonym (1 år..)

Äldre 30 Jul 20:00

#7

Vi förlovade oss på vår 1 års dag. Tänkte, ovanligt nog för att vara mig, inte ett dugg på vad andra skulle säga och tycka om det.

Jag hade åsikten, innan jag träffade min man, att man inte ska förlova sig för fort osv.. och i förhållandet jag hade innan jag träffade honom hade jag det inte ens i åtanke, hade tom svårt att säga Jag älskar dig och vi var ändå tillsammans i nästan 2 år. Sen träffade jag RÄTT och allt blev annorlunda.

Vi flyttade ihop ganska fort, träffades på folkhögskola och när den var slut var det liksom ett naturligt steg på nåt vis när ingen hade egen lägenhet. Och de där 3 små speciella orden ville man nästan säga på en gång kändes det som, men väntade bara för att inte "vara för tidig med det stora". :o) Och 1 år efter att vi träffades första gången bestämde vi att på vår 1 års dag skulle vi förlova oss och så blev det. Visst var det lite pirrigt att berätta för släkten men det är ju egentligen inget som de har att göra med..

Sen tog det nästan 8 år innan vi kom till skott och gifte oss men det var mest pga ekonomin inte för att vi inte ville.

Jag tycker verkligen att ni ska köra på. Man känner helt enkelt om det är rätt eller inte.. Har man haft förhållanden förut men inte velat ta steget och nu känner man att man inte vill nåt hellre än det så kan det bara inte bli fel. Så är min känsla. Och jag tror att er omgivning kommer se det också, förr eller senare i alla fall. Och det är ju er kärlek.

Lycka till!

Han skjuter upp frieriet - för min skull

INNEHÅLL