Anonym (ensam)

Äldre 25 Jul 21:28

23 svar

Jag vill ha fler vänner

Jag har flyttat väldigt mycket fram och tillbaka mellan olika ställen. Senast flyttade jag till storbrittanien för 3 år sedan. Vi flyttar hem om ett år. Jag känner mig så otroligt ensam. Man kan tro att det skulle vara lätt att hitta vänner på univeristetet men alla är väldigt unga (ca 18-19 år) och jag är 24 år (men "äldre" i sinnet). Dessutom är jag förlovad, och då är det ännu svårare då de flesta män (tyvärr) inte letar efter tjejkompisar.

Jag har 3 stycken nära vänner hemma i Sverige, och sen såklart andra vänner som jag gillar. Men jag känner mig så otroligt ensamt här. Jag älskar min fästman mer än något annat, och vi har hur roligt som helst ihop. Men ibland vore det kul med någon som man kan göa tjejiga saker med, eller bara sitta o prata i soffan.

Jag är dessutom orolig för att saker inte kommer vara desamma när jag flyttar hem igen. Jag är orolig för att de inte kommer gilla mig längre, eller att de har skaffat nya bästa vänner (scuh, det låter som om jag är 12 år...). Min absolut bästa vän fick barn för några veckor sen och jag är så orolig för att hon inte kommer vilja umgås med mig/oss längre.

Ni som har era bästa vänner där ni bor, tänk en stund på hur lyckliga ni är som har dom där!

Någon mer som är ensam?

Kramar

pyret och snöflingan

Äldre 27 Jul 18:56

#11

Anonym (ensam) skrev 2011-07-25 21:28:25 följande:

Jag har flyttat väldigt mycket fram och tillbaka mellan olika ställen. Senast flyttade jag till storbrittanien för 3 år sedan. Vi flyttar hem om ett år. Jag känner mig så otroligt ensam. Man kan tro att det skulle vara lätt att hitta vänner på univeristetet men alla är väldigt unga (ca 18-19 år) och jag är 24 år (men "äldre" i sinnet). Dessutom är jag förlovad, och då är det ännu svårare då de flesta män (tyvärr) inte letar efter tjejkompisar.

Jag har 3 stycken nära vänner hemma i Sverige, och sen såklart andra vänner som jag gillar. Men jag känner mig så otroligt ensamt här. Jag älskar min fästman mer än något annat, och vi har hur roligt som helst ihop. Men ibland vore det kul med någon som man kan göa tjejiga saker med, eller bara sitta o prata i soffan.

Jag är dessutom orolig för att saker inte kommer vara desamma när jag flyttar hem igen. Jag är orolig för att de inte kommer gilla mig längre, eller att de har skaffat nya bästa vänner (scuh, det låter som om jag är 12 år...). Min absolut bästa vän fick barn för några veckor sen och jag är så orolig för att hon inte kommer vilja umgås med mig/oss längre.

Ni som har era bästa vänner där ni bor, tänk en stund på hur lyckliga ni är som har dom där!

Någon mer som är ensam?

Kramar

Jag känner igen mig då alla mina vänner började flytta till andra städer än där jag bodde. Jag har bott på samma ställer i 21 år och det var genom en gemensam tjejkompis som jag träffade på ett gym, i bastun, som jag träffade min blivande man. Och nuvarande såklart. Alla mina vänner hade flyttat till andra städer och då är det inte så lätt att hålla kontakten. Men jag tränade, hade en toppenkillkompis och jag var inte helt ensam då jag hade både hund och katt (och har fortfarande) det är klart att man känner sig ensam ibland. Innan jag träffade min man var jag singel i nästa ett decenium men så kan det vara.. Jag ogillar starkt one night stands och har alltid gjort det faktiskt. Mina hobbyn har varit träning, umgås med vovven och dessutom började jag på ett högskoleprogram vilket gjorde automatiskt att man fick kontakt med nytt folk (då vi pluggade via internet blev det lite roligare).

Så kom ihåg att du inte är ensam, och såna vänner som inte kan värdesätta ens vänskap är inte ens riktiga vänner.

(Några av mina s k två bästa tjejkompisar skulle varit med på bröllopet men de slutade ringa efter att man har blivit "tråkig" och stabil i ett fast förhållande)

Massor med kramar och kom ihåg att du aldrig är ensam!

Kattpoet

Äldre 27 Jul 19:09

#12

Mina föräldrar bröt upp för sin hembydg vid 60 års ålder, de har gått med i olika föreningar och fått vänner på det sättet. Har man ett gemensamt intresse som fåglar, vävning, handarbete, ångmaskiner så är det lättare att bli ihåg kommen och bli vänner. Mina föräldrar bjuder också in folk som de har blivit vänner med rätt så snabbt och bjuder på middag elelr fika, det har funkat kanon bra för att folk ska komma ihåg en.

Morgonrodnad

Äldre 27 Jul 19:38

#13

chrpe skrev 2011-07-27 18:46:30 följande:

Jag har flyttat 50 mil från min hemstad och förstår er precis. Det är jätte svårt att hitta vänner när man blir äldre. De flesta i min ålder (25) har redan "sin" vänkrets och det är svårt att bli medbjuden och ihågkommen. Blir ofta att man jobbar över, tränar istället för att påminnas om att man är ensam. Har t.om. börjat plugga på halvfart för att ha något extra att göra på kvällarna. Har testat olika sätt att hitta vänner på, men efter två år har man börjat tappa orken.

"Den fågel som inte flyger får aldrig se något nytt", ja det stämmer ju man måste försöka själv och engagera sig. Men jag lovar jag har verkligen försökt, och som jag skrev inledningsvis så glöms man lätt bort när det planeras fester etc.

Kanske finns fler från malmö/lund som är i min situation? Hade varit kul att ses i så fall.

Det finns definitivt fler. Speciellt här i Lund där alla mer eller mindre hänger sig åt studentlivet under dygnets alla timmar... Är man inte engagerad i det, så är det ganska svårt att hitta nytt umgänge.

chrpe

Äldre 27 Jul 19:46

#14

Morgonrodnad skrev 2011-07-27 19:38:40 följande:

Det finns definitivt fler. Speciellt här i Lund där alla mer eller mindre hänger sig åt studentlivet under dygnets alla timmar... Är man inte engagerad i det, så är det ganska svårt att hitta nytt umgänge.

Bor du i Lund? Ja jag vet det är enbart studenter i Lund =/ Svårt att komma in i kretsarna då.

Bor själv i Lomma.

bellalicious

Äldre 27 Jul 21:14

#15

Det här kommer låta lite lustigt men det är skönt att veta att man inte är den enda som känner sig ensam :)

Kramar till er alla där ute!

Morgonrodnad

Äldre 27 Jul 22:12

#16

chrpe skrev 2011-07-27 19:46:46 följande:

Bor du i Lund? Ja jag vet det är enbart studenter i Lund =/ Svårt att komma in i kretsarna då.

Bor själv i Lomma.

Aaa, jag bor i Lund. Och pluggar inte. Så det är som det är... Man kanske ska sätta upp lappar på ICA :
"Ensam flicka söker kompis."

Eller det kanske skulle missuppfattas grovt... men ja. Försöka går ju :D

Jen11

Äldre 28 Jul 14:42

#17

Jag bor I London om du vill traffas for en fika eller sa
jsorekog@rcseng.ac.uk

Kram!

nawa

Äldre 28 Jul 23:38

#18

izredam skrev 2011-07-27 18:31:39 följande:

Jag känner precis som du - jag flyttade 25 mil till Västerås för att börja plugga på högskolan. Och trodde i min enfald att på högskolan skulle jag ha massor gemensamt med folk. Men så var det ju inte alls. Utbildningen känns egentligen inte helt rätt, jag vet att den i slutändan ger mig det jag vill ha - men jag vill inte åt samma håll som mina klasskamrater, vilket gör att vi inte har så mycket gemensamt.

Dessutom är vi på helt olika ställen i livet just nu, högskolestudier för 20åringar innebär inte bröllop, katt och så - utan snarare att vara singel, ha en massa one night stands och bara hänga med sina kompisar på kåren. Och det hade inte varit jag ens om jag var singel.

Jag saknar mina gamla vänner - som vi hänger med när vi är hemma och hälsar på - men det suger att de bor så långt bort och att ingen av dem har flyttat därifrån - får en att känna sig ännu mer utanför ibland, även om det ju inte är så egentligen. Det som suger så mycket är dock att de faktiskt är på ungefär samma ställe i livet nu och jag känner, precis som du, att jag skulle vilja ha i alla fall någon sån här....

Ja, det suger faktst! Det känns precis så som du beskriver det! Jag (TS) har bestämt mig för att inte göra mig anonym längre, att vara ensam är inget att skämmas för. Stora kramar

izredam

Äldre 28 Jul 23:43

#19

nawa skrev 2011-07-28 23:38:13 följande:

Ja, det suger faktst! Det känns precis så som du beskriver det! Jag (TS) har bestämt mig för att inte göra mig anonym längre, att vara ensam är inget att skämmas för. Stora kramar

Nej, det är det verkligen inte! Det finns ju i alla fall folk på på nätet att umgås med ;) Kram

Morgonrodnad

Äldre 2 Aug 16:12

#20

chrpe skrev 2011-07-27 19:46:46 följande:

Bor du i Lund? Ja jag vet det är enbart studenter i Lund =/ Svårt att komma in i kretsarna då.

Bor själv i Lomma.

PS. Det är väldigt svårt att svara på ditt gästboksinlägg eftersom jag inte uppfyller kriterierna för att besöka din sida :D

chrpe

Äldre 2 Aug 16:16

#21

Morgonrodnad skrev 2011-08-02 16:12:44 följande:

PS. Det är väldigt svårt att svara på ditt gästboksinlägg eftersom jag inte uppfyller kriterierna för att besöka din sida :D

Haha, jag har så dålig koll på min egna sida. Men jag tror jag har gjort den tillgänglig för alla nu =)

Anonym

Äldre 2 Aug 16:49

#22

Hejsan!

Kan läsa detta och känna igen mig.
Alla min så kallade BFF har alltid svikit mig eller flyttat.
Och den som jag umgås mest med just nu har oxå öven hon svikit mig.
Problemet är att om jag slutar umgås med henne så sitter jag där helt själv.

Jag vill alltid känna trygghet och tillit och avsätter mycket tid för vänner, men när man själv behöver någon så finns där ingen. Då tänker dom bara på sig själva och struntar totalt i allt som man en gång gjort för dom.

Jag har lånat ut stora sumor pengar en längre tid, jag har rest 50 mil för att hjäla en vänn hem.
Jag åker alltid hem till vännerna då jag själv bor en bit utan för stan och ingen av mina vänner har bil och vägrar åka buss.

Hoppas gud eller någonting annat hjälper mig igenom livet och ger mig den BFF ( fjortispratet) som jag kan dela allt med och känna trygghet.

Någon dag...

Anonym

Äldre 3 Aug 16:10

#23

Hej!

Tror att många upplever som du att det blir svårare och svårare att träffa nya vänner. Upplever också ofta att jag är ensam. Min sambo har många vänner och nästan varje dag ringer någon och vill hitta på något.

Vad gäller din kompis som ska få barn så är hon nog ytterst tacksam om du fortfarande vill vara hennes vän. Visst...man är inte lika flexibel som nybliven förälder och kan sticka iväg ut när som helst. Men något jag upplevde när vi fick barn var att en del slutade att ringa och man gled isär från många av dem som fortfarande är kvar i "krogsvängen". För jag är inte intresserad av att gå ut och festa on, fre, lö varje vecka...Så hon är nog bara tacksam om du fortfarande ringer och vill umgås...

Jag vill ha fler vänner

INNEHÅLL