Ingen pappa...

Har du pratat med din pappa? Tycker han också att du ska be om ursäkt? Och vet han om att det är det hans dotter kräver av dig?
Har du förklarat för honom hur det känns för dig?

DU ska inte må dåligt över detta!! detta hände dig som barn och du var helt hjälplös inför förövaren.

Jag tycker det är starkt av dig att klara av att lägga detta bakom dig, vet inte om jag klarat det i dina skor. Din pappa borde vara sanlöst lycklig för varje sekund han får tillsammans med dig, efter det han gjort. OCH  han borde stå för vad han gjort, allat annat är ryggradslöst.

Hade jag fått reda på att min far gjort nåt sånt (som din styvsyster) så hade jag absolut inte köpt hans historia, utan sökt bådas version.

Jag tycker du ska vara stolt över dig själv, du har inget att skämmas för och du ska INTE krypa för någon, oavsett om de så inte vill ha nån kontakt med dig. Då är hon inte värd dig, helt enkelt. Du har INGEN förklaringsplikt för henne.

Jättekram till dig, stå på dig!

Enligt min syster är det vad han vill, men jag har inte pratat direkt med honom om detta. Han har sagt att han ska maila sin version av det hela till mig ikväll. Kan gissa hur det kommer låta där..
Jag vet inte heller hur mycket han vet av min och syrrans konversation men oavsett vilket så har detta påverkat våran relation å det grövsta. Både min och pappas och min och syrrans.

Jag trodde verkligen att detta var ett avslutat kapitel och sen kommer detta som en kniv i ryggen.. Av min egen pappa...

Jag skrev ett långt brev till honom som jag la på lådan tidigare idag så han får det imorgon. Där skrev jag precis hur jag tycker, tänker och känner kring detta. Kände att jag inte orkade ta det i telefon så jag skrev istället för att verkligen få med allt. (vi bor 50 mil ifrån varandra så att ses är inte nåt alternativ just nu)

Just nu är jag mest förbannad för att han har vänt min syster mot mig. Jag anser att detta är nåt mellan honom och mig. Hon mår ju bara dåligt av detta och hon skulle, enligt mig, aldrig behöva veta nåt heller. Eftersom det som sagt är (eller har varit) ett avslutat kapitel....

Tack för de värmande orden! :)

Jag förstår verkligen att du inte vill ha någon av dem på bröllopet så länge de kräver detta av dig. Du var ju ett barn och är naturligtvis helt oskyldig! Även helt oskyldig om det inte skulle ha hänt också, (menar inte att det inte skulle ha hänt men oavsett är du ju helt oskyldig), Förstår att när du väl fått en fungerande relation att du ville lägga detta bakom dig. Låt dem inte tvinga dig till att ta tillbaka något (jag menar du var 4 år!).

Din pappa ska få kämpa sig till ditt förtroende igen tycker jag. Underlätta för dig själv så mycket du kan och försök att inte ta på dig någon skuld i det hela (vet att det är lätt att säga).

Jag tycker verkligen inte att du ska be någon om ursäkt Han borde ha bett dig om ursäkt för lääääänge sen och bara för att han ber om ursäkt så betyder ju inte det att du ens behöver att ta i mot den

Jag hoppas att din pappa har fått någon sorts vård pga av det som har hänt dig och din syster För han lär ju inte ha låtit eran syster vara =( tyvärr så försvinner ju inte ett sådant betende

Kan ju vara så att din syster tyvärr har varit med om samma sak och inte vet hur hon ska bearbeta det

Starkt av dig att skriva brev till honom och det är HAN som ska be om ursäkt!!!

En stor kram

Tack såå mycket! Det värmer verkligen!
Min syster tycker att jag är ett monster som anklagat pappa för detta."Han skulle aldrig kunna göra något sånt och det vet du"

Nej, den pappa som (jag iaf trodde) att jag känner idag skulle aldrig.. Men för drygt 20 år sen gjorde han det...
Är bara såå arg för att han vänder min syster emot mig!!
Men som ni alla säger - det är han som ska be om ursäkt, ingen annan. Tyvärr lär inte det hända och då kan jag inte se mig ha nån kontakt med honom heller....

Jag kan bara säga vad jag spontant känner men jag skulle aldrig vilja ha kontakt med en människa som är så sjuk att han ger sig på småbarn! Och jag kan förstå att om ni hade en bra relation nu och han sagt förlåt och bättrat sig att du vill ha honom där, men om han beter sig så och inte erkänner eller ber om förlåtelse, då är han ju fortfarande en dålig människa som inte förtjänar en plats på bröllopet. Jag förstår verkligen att du vill ha med din pappa, men samtidigt, hur mycket pappa är han när han gjort så, du har inte vuxit upp med honom (?) och han fortsätter att behandla dig illa och baktala dig. Jag känner att jag hellre hade varit halvt föräldralös då...

Hoppas verkligen att det går bra för dig och att du inte tar illa upp för något jag skrev!

Ledsen om detta kommer låta hemskt. Men om jag skulle vara du skulle jag aldrig kunna komma över en sån sak och kunna umgås med min "pappa". Visst ens pappa är alltid ens pappa osv...Men på ett sätt slutar man faktiskt vara pappa när man utsätter sina barn för något av det vidrigaste. Han ska absolut inte ha en ursäkt eller någonting!!! DIn halvsyster kanske ska kolla fakta innan hon väljer parti. ÅÅÅH jag blir så arg!!! (kanske för att mina föräldrar har varit hem för barn som haft det förjävligt rent ut sagt på olika sätt) 
Lycka till med allt och du ska se att till slut löser det sig på bästa sätt! 

Be gubbdjäveln fara åt helvete, det är där han hör hemma!

Du skriver att du vill ha honom med på bröloppet "för att han är din pappa"... ???

Hur kan det vara så... bara för att han var med när det begav sig i sänghalmen...
Är man pappa bara för att man satt ett barn till världen??

Har du funderat över ditt egenvärde, din självbild.... vad har han gjort som gör att han tillskrivs detta värde för dig?

Har han inte svikit Dig och din syster på det värsta tämkbara sätt man kan som vuxen/förälder...

och nu gör han det IGEN när han förnekar det han gjort och dessutom skyller ifrån sig på Dig!!!

Bjud in dem du älskar, blir glad av och de som unnar dig ALL lycka i världen... DET är Du värd!!!

... skyller på  Dig och din mamma!!!

Jag har inte blivit utsatt för sexuella övergrepp av min pappa, men däremot av min morbror. Jag var så pass gammal, att jag minns tillräckligt mycket. Din pappa har gjort det fulaste man kan göra mot sitt barn, och nu gör han om det igen, när han förnekar att det hände!!! För det första utsatte han dig och din syster för övergrepp. Sedan tycks han sköta sig, men uppenbarligen har inte den eventuella "vård" han fått, haft någon verkan??? För om man sedan har mage att berätta en felaktig version för sitt yngsta barn, och dra in detta i en ful och smutsig historia, där man själv är den enda skyldige och en pedofil, till på köpet...så är man så låg, som människa, att jag inte förstår hur han står ut med att se sig själv i spegeln, ens. Att din yngre syster inte förstår bättre, är väl en sak, men att hon även lägger sig i och kräver att du ska be pappa om ursäkt. Hur tänker hon då?? 

Om jag vore du, skulle jag ha krävt av honom att han skulle stå för det han har gjort, eller för alltid försvinna ut ur mitt liv!!! För vem vill ha ett ynk som inte tar ansvar för sina handlingar, som pappa och framtida morfar till ens barn?? För den delen, kanske det är ytterligare en sak för dig att tänka på...att skydda dina kommande barn från denna ondsinta människa som uppenbarligen inte har insikt om vad han har gjort och alltså inte heller kan låta bli att göra om det.  Jag vill citera en annan anonym här och säga åt dig att be gubbjäveln att fara åt helvete, för det är där han hör hemma!!! Med tanke på det som  hände i Trollenäs häromdagen, skulle jag dessutom vilja säga att det inte alls är rimligt att en pappa eller annan släkting som inte är sund, ska komma på bröllopet. Låt den brudens misstag bli en varning för alla som har liknande problem, så slipper det hända igen. Låt den ovärdige stanna hemma!

En tanke bara; vilken fyraåring berättar för dagisfröknar att pappan har gjort sådana saker om det inte hänt? Fyraåringar vet inte tillräckligt mycket om sånt för att ljuga ihop en historia...

Tack! Jag vet ju allt detta men det är verkligen skönt att höra det från er som inte vet vem jag är eller som känner mig överhuvudtaget. Detta är ju sånt som jag tidigare bara hört från vänner och familj. Att NI stöttar mig på samma sätt är faktiskt ovärderligt!

Jag har sagt upp kontakten med min pappa. Han kommer alltså inte på bröllopet! När det gäller mina halvsyskon kommer jag att "vänta ut dem". När de är redo att höra min och min helsysters version och läsa vad som står skrivet i utredningarna (mamma har sparat alla papper) så kommer vi att finnas där för dem.

Pappa har egentligen aldrig varit viktig för mig. Det jag har prioriterat är mina halvsyskon. Tyvärr är han ju så sjuk i huvudet att han ser till att vända dem emot mig. Förhoppningsvis ser de sanningen en dag. Kanske inte..
Mamma har inte velat ta pappa ifrån oss utan hennes ambition har varit att vi ska få skaffa oss en egen uppfattning om pappa och fatta egna beslut därefter. Vilket jag och min helsyster nu har gjort.

Precis som ni skriver så känner jag också att pappa slutade vara pappa den dagen han förgrep sig på oss. Att han nu dessutom gör så här visar än mer vilken ynkrygg han är!

Än en gång - tusen tack för era ord! Jag tar verkligen inte illa vid mig av nåt ni skriver! Jag blir enbart stärkt av det och känner att jag verkligen fattar rätt beslut! TACK!

Ts pappa har fått allt man kan begära, en andra chans. Han valde att inte använda den på rätt sätt. Det är synd att han inte förstår hur illa han har gjort sina döttrar, men frågan är om han någonsin kommer göra det? Ts, jag hoppas att er bröllopsdag blir helt underbar! Du har fattat det enda vettiga beslutet.