Jag trodde mina närmaste kände mig...

Fy, vilken jobbig situation! Kan det vara så att de som ordnat hippan inte förstår att din vän är en hon? Vissa har svårt att fatta det där, att är man transexuell så är man det kön man ska byta/har bytt till. Det finns mycket oförståelse för denna åkomma (för det är ju faktiskt precis vad det är, det är ingen sexuell läggning, det är en biologisk åkomma som leder till stor lidande för personen om den inte får hjälp och tas på allvar).

Jag tycker att du ska tala om för dem som ska fixa hippan (du verkar ju veta vilka det är) att du vill att din vän ska bjudas in. Gör detta NU!
Du kan ju alltid säga såhär, för att inte förstöra överraskningsmomentet: Om det är så att du/ni planerar en möhippa för mig så vill jag bara säga att det är jätteviktigt att ni bjuder in XX.
Kanske kan din M2B ringa och säga det till arrangörerna, om det är jobbigt för dig? Han behöver ju inte förstå dilemmat, bara meddela dina känslor vidare, "Pimpinellros vill jättegärna att XX kommer på möhippan, jag hoppas att ni inte har glömt att bjuda henne också?", eller något i den stilen.

Jag sa på det viset till min syster, fast i mitt fall gällde det att jag inte ville springa omkring på stan eller göra något på hög höjd.

Det känns jättetrist om en av dina inbjudna gäster inte blir bjuden på hippan, hur kul är det för henne att träffa de andra tjejerna på bröllopet sen?
Mitt råd är att ta tag i detta på en gång! Förhoppningsvis kommer dina andra vänner att tycka att det är en toppentjej och få sina fördommar och rädslor motbevisade!

Stort lycka till och styrkekram till dig att ta dig ur depressionen (jag har också varit där, DET KOMMER ATT BLI BÄTTRE!).

Kram!

Tack för förståelsen. Känns skönt att få ventilera med någon, även om det är ett anonymt BT.

Men saken är ju bara den att hon har levt som kvinna i nästan 10 år! och jag har kännt henne i princip lika länge.

Jag blir bara så ledsen över att min svägerska och syster (misstänker att dom syrt) inte har fattat! Är jag så otydligt i mitt känsloliv att man inte förstår vilka jag ser som mina vänner?

Depression är ett svart hål, ett helvete. Jag vet, har varit där själv. Och det tar mycket lång tid att ta sig tillbaka och även om man mår så bra och lyckan är total kan en sååå liten grej väcka hålet till liv igen och se det börja sluka allt omkring en igen.

Men mitt största och viktigaste beslut var att inte vara tyst om min sjukdom. Jag berättade för alla mina vänner, min familj och (tyvärr) min m2bs familj. Alla förstod utom hans sida. Några vänner och några i hans familj vände mig ryggen då de ansåg att depression är något man orsakat själv och man får faktiskt skylla sig själv då.

Andra stöttade mig till 110%! Och sakta men säkert tog jag mig ur den tjära som höll mig fast på hålets botten. Mina vänner, mina RIKTIGA vänner och min familj sträckte ner sina händer och drog mig upp. Det krävdes mycket jobb, jag satt fast riktigt hårt.
Nu sitter jag i en glänta i solskenet med alla de mina. Hålet syns en bit bort, utom räckhåll nu. Det påminner mig om att jag är stark och älskad. Ibland sträcker det sig mot mig, drar ut tjärtrådar åt mitt håll och jag kan må illa, känna paniken komma och känslan att fly. Men då står min familj i min väg, ler mot mig och jag känner styrka nog att vända mig mot hålet och dess tjär-armar. Jag räcker ut tungan åt det, ler och se det dra ihop sig igen.

Så det går att ta sig upp. Och man får lära sig vilka ens riktiga vänner är, vilka som är värda ens kärlek och engagemang.

Lycka till...

Många är rädda för det som är "främmande" och som man inte har kunskap om, och jag tror också att de kanske inte riktigt vet hur de ska hantera din vän och har därför utelämnat henne. Jag vet inte om din vän är opererad också och kvinna helt och hållet även fysiskt, men det kanske kan vara så att dina kompisar planerat aktiviteter där de tror att den vännen (eller de själva) kan komma att känna sig obekväma, kanske bad eller liknande.

Jag tycker din BM, även om han inte förstår ditt dilemma, ska prata med de som du tror kommer ordna möhippan, och prata med dem om hur viktigt det är för dig och ditt välmående. Jag tror inte det här handlar om vilka de tror är dina vänner eller inte (man kan ju ha nära manliga vänner också, men de är ju sällan med på möhippor), utan om att de inte riktigt vet hur de ska hantera situationen.

Tack för all råd, värmer!

Mirjami: klockrent!!

Svårt för mig att säga men, detta är inget du borde bli upprörd över. Det har redan ägt rum och du visste ju ingenting så du kan inte heller göra något åt det. Säg som det är till din vän. Att den redan ägt rum och att du inte visste innan, vilka som var bjudna men att du är besviken på övriga eftersom hon inte blev bjuden.

Sen får du förklara för den som planerade hippan att du är riktigt besviken på att denna vän inte blev bjuden. ALLA bjudna på bröllopet är vänner, och fråga rakt ut, "varför blev inte hon bjuden?!"

 

Jag förstår att ts är ledsen och upprörd! Vet hur det är att må dåligt pga depression dessutom!  Hoppas att det ännu finns tid för att rätta till allt. Hur går det, ts?

TS, Hur det är att leva med en depression vet jag mycket väl och inte minst hur svårt det kan vara att försöka planera saker som är meiningen ska bli roliga. man kan verkligen gå igenom jobbiga stunder som absolut inte går att förklara för den som är "normal" om du förstår hur jag menar. Man undra kan jag säga också, i backspegeln, hur man ens kunde må så dåligt och det är svårt att förstå att hon den där som mådde så, verkligen var jag.Det finns en ljusrae värld på andra sidan depressionen, det är det jag främst vill säga till dig.

När det kommer till möhippor, så är det ju faktsiskt egentligen så, att man iinte kan bli bjuden till en sådan. Man är med och ordnar den. Eller, så har traditionen varit. en fest som vännerna gemensamt och i hemlighet ordnar helt utan bruden. den enda gästen är hon och ingen annan kan vänta sig en inbjudan, utan alla är lika ansvariga för att det ska bli av.

Det här man läser om på bt hela tiden. där det uppenbart blivit någon slags "vem ska få komma på kalaset-grej" där det sållas bland vänner och också diskuteras vilka som ska bjudas och ej, är ganska nytt. Man har ibland synen att detta är en förfest till brökllopet och en chnas för alla kvinnliga gäster att bekanta sig. I andra fall ser man det mer som att det är de allra närmsta tjejerna som ska fira i stt gamla gäng.

Då uppstår situationen att det numera ofta finns flera olika grupper av vänner runt en brud. Vi gifter oss senare i livet än förr och har hunnit få kretsar som kanske inte ens känner till varandra. Det innebär ibland flera olika hippor och ibland en jättestor. Ofta hjälper brudgummen till med att förmedla kontaktuppgifter mellan de som ska sra ihop hippan, för att så många som möjligt ska kunna sluta upp. Av praktiska skäl, blir det då ofta några få som planerar och bestämmer upplägget, efterom det blir svårt om alla ska tycka om allt.

Men så har vi då din vän. Här verkar det smärtsamma handla om att dina övriga vänner inte tar den vänne till gemenskapen av olika skäl. Det är ju inte roligt, men har inte så mycket med din möhippa att göra anser jag, utan där kommer du ju att vara tvungen att stå upp för denne på ett helt annat plan. Här kommer det att krävas kommunikation och att du orkar vara rak och visa hur man gör när man accepterar människor sådana de är. Du kan inte ändra dina övriga vänner. men du kan vara en förebild och genom dig kan de lära känna någon de hade undvikit annars. Gör inte möhippan till det viktiga här, utan ge dem mer tid och ha lite is i magen.

Passionsblomma: Jag håller med om att bruden är den enda gästen och att resten är upp till vännerna egentligen, men hade jag fått veta att någon stängde ute en av mina vänner på det sättet, så hade jag också bitit ifrån. För hur lätt är det för den tjejen att bjuda in sig själv? "Hej, ni tycks ha glömt mig..." Och hade det varit så att jag har fått information på lite avvägar och inte förväntas känna till hippan, så hade jag bett min blivande att säga till dem.

Jag har ringt till min storasyster och förklarat att det är viktigt för mig att alla blir tillfrågade. Så hon är med på noterna nu. Hennes kommentar var: -Ojdå, jag är inte så insatt..... vad heter hon?
När jag svarade och specifikt nämnde att hon är transexuell kom svaret: -Jo jag vet....

WHAT!!??

Håller med om att bruden är enda "gästen", egentligen. Men det är ju så som BlackWIngedAngel skrev, hon kan ju inte bjuda in sig själv. 

Och då mina närmaste inte är den mest påhittiga skaran av människor lär hippan säkert mest bestå av det "vanliga", så att min vän inte skulle kunna delta kan jag inte tänka mig. (Är fortfarande inte opererad)

Nu har jag fått det bekräftat av sambon, hon är inte bjuden och kommer inte blir det heller

Tydligen är det min svägerska som håller i trådarna och hon ringde precis min sambo efter att ha fått ett meddelande av min syster om vad jag tyckte. Svägerskan hoppades att jag inte skulle bli allt för arg och ledsen och att hon inte har lämnat ute henne med flit, utan bara glömt bort. (?) Men nu är allt redan bokat och ordnat....

Mardrömmen är alltså sann!!

Passionsblomma: Jag vet faktiskt inte vad han sa till henne, då vi inte var i samma rum. Men till mig menade han att jag i princip borde vara glad och tacksam att det blir något överhuvudtaget, och att jag iallafall inte kan göra något åt det....

Försökte prata med honom om det, men det slutar bara med att vi blir osams. På honom lät det dessutom som att svägerskan nu finner det jobbigt att min storasyster försöker "pusha" så hårt på mitt önskemål, när det ändå är försent. Så jag bara gav upp och skickade igårkväll ett sms til syrran och sa att hon skulle lägga ner allt, blir fan bara ännu jobbigare om jag dessutom ska bli ansvarig över att dom två kommer ihop sig

Min sambo blir så sur och tvär för han tror att han inte ska få någon svensexa, vilket jag vet att han ska, och dessutom värsta asbra planerad och alla grabbar är jätte på och glada. (till skillnad mot möhippan)

Just nu vill jag mest bara skita i alltihop.

Du har gjort allt du kan, och din vän är lycklig att ha någon som dig i sin vänskapskrets. Det är tråkigt att dina nära är trångsynta och inte ser till ditt bästa en sådan här dag, men jag tror nog din vän förstår att du inte kunnat påverka det hela.

Men du, om du så himla gärna vill ha med din vän: ta kontakt med din svägerska och säg hur landet ligger. Och vaddå bokat och klart? Borde gå att boka till en person...