Kalla fötter... eller bara ett normalt förhållande??
Jag vet inte riktigt vart jag ska skriva om inte här - för att kanske förhoppningsvis få lite perspektiv på tillvaron... Jag har inte många tjejkompisar - och att prata om sina bekymmer med sin blivande man med en kompis som är ledsen över att hon är singel känns t.ex inte så rätt.. Och överlag känns det så ofta som att folk inte vågar erkänna att deras liv inte är perfekta... Säger man något själv så får man inget medhåll som "ja, men så är det, så var XX också". Nej, då tittar folk bara lite beklagande på en och säger "Jaha, va tråkigt, så gör aldrig XX". Eller så är det bara så det känns...
I alla fall... vi ska gifta oss om 2 månader... Jag älskar min sambo, han är den bästa människan jag träffat tror jag, han är snäll och omtänksam fastän glömsk och världens största tidsoptimist... Det senaste året har vi fått barn, flyttat till hus och renoverat... det känns som det har tärt en del på vårt förhållande, det finns verkligen en anledning till att man säger att småbarnsåren är hårda och orsakar en hel del skilsmässor.. Vi har inte haft tid med varandra och ibland känns det verkligen som vi bråkar mer än vad vi myser med varandra. (Sex ska vi inte ens gå in på - jag har haft problem sen förlossningen så det har varit väldigt sällan det blivit av...) Och nu håller vi på att renovera badrum samtidigt som vi är i slutfasen av planeringen inför den stora dagen.. och det känns knappt kul. Det var inte alls tanken att vi skulle få badrummet renoverat nu - det skulle gjorts i februari - men så drog allting ut på tiden och nu är vi här ändå - trots att jag absolut inte ville känna mig stressad inför bröllopet och tvingas ägna hela semestern åt det....
Det lustiga är att när folk frågar på skämt om jag har några tvivel så känns det verkligen som en så dum fråga - vaddå tvivel... Vi har redan barn ihop - det är ett större beslut då vi alltid kommer ha vår lilla dotter även om vi ändrar oss med att leva med varandra. Så på något sätt känns det som att jag inte har något val.... bröllopet är mer en formalitet...
Det känns bara fel när vi blir osams hela tiden och bara blir arga på varandra... undrar bara lite hur "alla andra" har det... Framför allt alla småbarnsföräldrar t.ex....
Tips och råd mottages tacksamt!