Min värld rasar.

Stackare då, det låter inte lätt att gå runt och må så där.
Ingen kan säga till dig vad som är rätt och fel, det vet bara du. Jag är glad för din skull att du ska sluta på ditt jobb och börja plugga. Man ska inte behöva må dåligt på jobbet. Hälsan går alltid före!
Man kan ju faktiskt tycka att andra killar är snygga även fast man älskar sin kille mest av allt. Och att det för dig är lite extra förbjudet kanske gör det svårare att släppa?
Kom igång med pluggandet och känn dig lugn med det. Ta sedan tag i det där med den andra killen. Har du fortfarande såna känslor? Då borde du nog avblåsa/skjuta upp bröllopet.
LYCKA TILL!!!!

Hej!
Inte roligt att läsa att du mår som du gör. Däremot tycker jag att det är kanon att du ska börja plugga igen. Jag har precis avslutat tre år på högskolan och det var en av de bästa sakerna jag kunde ha gjort. Har både fått kunskap om nya ämnen, sätt att se på saker och även om mig själv.

Du kommer alltid att ha attraktion till andra killar och min erfarenhet säger mig att det du känner till den här kompisen säkert inte är något att ta på allvar. Det handlar om hur man hanterar dessa känslor. Det kan vara en liten småförälskelse som snart blåser över. Men visst, kvarstår det så bör du nog fundera lite. Sen brukar det vara så, om man känner att man har hittat sin stora kärlek, att gräset inte är grönare på andra sidan. Om du älskar din M2B mer än en vän så kommer det nog att lösa sig tror jag.
Som du skriver om ert förhållande så har det varit tufft och det tär på ett förhållande. Kanske därför du känner att det är spännande med lite ny attraktion och uppmärksamhet från ett annat håll.

En parentes om den där prestationsångesten! Försök hantera den på bästa vis. Det är inget att rekommendera när man pluggar he he. Tro mig, jag vet

Vad ska du plugga?

Jag har faktiskt några råd till dig.

- Först och främst, ge dig själv tid. Försök ställa dig utanför alla känslor och bestäm dig för att just nu gör du INGENTING. Du fortsätter enligt planen i ett halvår (det är inte så långt) och sedan utvärderar du. Du kan alltid gå tillbaka och jobba sedan om du vill, men just nu följer du planen med att plugga och ger det en chans. Gör en kalender att räkna ned på om du har svårt att fokusera.

-  Glöm denne andre killen. Undvik att vara i närheten av honom. Jag tror att du lurar dig själv. Du är mitt i en jätteomställning i livet, mitt i en "livskris" och oavsett hur bra killen är så är det inte rätt tillfälle. När man är i det läget du är nu är det jättelätt att man tröttnar på allt gammalt och att en kille som dyker upp plötsligt framstår som lösningen på alla problem - man blir kär och tror att livet skall bli så otroligt mycket bättre. Ett halvår senare står du med en förälskelse som tagit slut och ett kraschat förhållande. Det är INTE värt det. Om det verkligen är meningen att det skall bli du och kompisen istället så kan du ta upp den tråden om ett halvår efter att du och din kille gjort ett ordentligt nytt försök, men att göra det nu är faktiskt bara idiotiskt. Man hamnar aldrig i bra förhållanden när man är i känslomässigt kaos.

- Skälet till att det sköljer över dig som en kall dusch är just för att du är i obalans, du vet inte riktigt vart du är på väg. Kroppen reagerar på det och det slår lätt över till förälskelse. Och problemet är att förälskelse lätt uppfattas som så mycket bättre än den vanliga, trygga, riktiga kärleken, men att risken att du ångrar dig bittert är stor. Alltså, sluta försöka fundera ut vad du känner - det räcker med att konstatera att du bara haft en liten crush på honom. Låt det vara så just nu, är det så att du inte kan glömma honom om ett år så ta den saken då, men gå inte och inbilla dig att det alltid varit meningen att det skall vara ni och sådana saker, för den krassa verkligheten är att det är kemiska reaktioner och de fungerar helt annorlunda när man är ur balans som du är nu. Förälskelsens lyckorus är med andra ord inte alls något att lita på, och du måste försöka  vara objektiv för att inte förstöra både ditt och din killes liv.

- Ert bröllop är långt bort. Strunta i det nu, du kan börja planera det vid jul. Bestäm dig för att inte tänka på det förrän senare, så hinner det nog kännas roligt igen. Och gör det inte det, så utvärdera, men dra inte in det i det här.

- Prata med din kille. Berätta att du känner att du tappar fotfästet lite, att det är jobbigt att gå "bakåt" och att du behöver hans stöd. Berätta att du är rädd att ni skall växa ifrån varandra. Berätta att du verkligen behöver honom nu, som ett stöd och som ett bollplank.

- Det låter som att du drabbas av något som liknar utmattningsdepression och när hjärnan mår dåligt börjar den direkt att leta efter problem för att ha något att fixa. Det är därför man ofta hittar en massa problem som kanske inte ens är problem.

- Inse och acceptera att du inte mårbra just nu och spring inte iväg och gör något dumt med din killes kompis, hur rätt det än känns just nu. Du kommer att ånga dig,  det kan jag sätta flera miljoner på.  

Jag måste bara skriva tjejer att jag är rörd till tårar av att ni verkligen verkar förstå hur jag mår och jag suger verkligen i mig av era goda råd. Anonym jag ska verkligen försöka göra som du säger - dina ord är verkligen kloka. Jag har pratat med min kille under hela tiden och bröt ihop lite förut och berättade mer hur jag känner inför att sluta jobba och börja plugga och jag har verkligen hans fulla stöd. Jag hoppas saker blir enklare och ni ska veta att ert stöd och engagemang VERKLIGEN hjälper så tusen tack och stora kramar på er.

Tänkte svara på det här, men Anonym har redan sagt precis det jag tänkte säga!

Först och främst ska du INTE ge dig in i någonting med kompisen! Du är inte i ett läge för att fatta smarta beslut där. Jag tror inte man kan leva 50 år med en människa utan att någonsin känna sig attraherad av någon annan, men det betyder inte att man måste agera på attraktionen. Det är faktiskt helt ok att bara HA sina känslor utan att göra någonting alls. Och i just det här fallet känns det som att det inte har särskilt mycket med honom att göra utan med din situation i allmänhet. Håll inte på och grunna över det utan släpp det och låtsas som ingenting.

Fokusera på den stora förändringen att börja plugga - vilket jag också tror är ett jättebra beslut om du känner att du hamnat fel i livet och vill göra något annat. Att du är så stressad och sliten av ditt jobb bidrar säkert också till förvirringen, så när du kommit bort från det och haft lite tid att återhämta dig kommer du säkert att känna dig mer balanserad och mindre förvirrad. Stress får hjärnan att fungera dåligt!

Jag skulle nog föreslå att du skjuter lite på bröllopet om det går. Det låter som att det stressar dig ännu mer att dessutom behöva bestämma dig för om du är säker på relationen samtidigt som allt annat känns osäkert och förvirrat. Man måste egentligen inte ha så förfärligt lång tid för att planera det, ett halvår räcker bra. (Särskilt om man ändå har tänkt lite på det innan och vet ungefär hur man vill ha det.) Det vore nog klokt att släppa det just nu, konstatera att tills vidare är du ihop med din kille som du älskar och jobbar på den relationen, bröllop eller inte kan ni bestämma senare.

Däremot tycker jag inte att du ska berätta om dina känslor för kompisen, just eftersom det förmodligen bara är ett hjärnspratt som inte betyder någonting. Det vore synd att skapa en stor kris över något sånt. Det är förstås inte heller därför du ska skjuta på bröllopet utan för att det blir för stressigt att planera det också mitt upp i allting annat. Det borde han kunna förstå.

Jag tror det kommer att kännas lättare om du slutar försöka pressa fram något slags beslut om hur du känner och om det är rätt att gifta sig osv, och bara konstaterar att du inte ska göra några förändringar just nu i alla fall. Då kan du lägga din energi på mer konstruktiva saker - som studierna. Om du vill kan du ge dig själv en tidsram. och säga att du ska ta upp frågan med dig själv igen om ett år, men fram tills dess ska du lägga det åt sidan.

Lycka till!

Anonym (A) skrev 2011-06-07 09:44:05 följande:

Tänkte svara på det här, men Anonym har redan sagt precis det jag tänkte säga!

Först och främst ska du INTE ge dig in i någonting med kompisen! Du är inte i ett läge för att fatta smarta beslut där. Jag tror inte man kan leva 50 år med en människa utan att någonsin känna sig attraherad av någon annan, men det betyder inte att man måste agera på attraktionen. Det är faktiskt helt ok att bara HA sina känslor utan att göra någonting alls. Och i just det här fallet känns det som att det inte har särskilt mycket med honom att göra utan med din situation i allmänhet. Håll inte på och grunna över det utan släpp det och låtsas som ingenting.

Fokusera på den stora förändringen att börja plugga - vilket jag också tror är ett jättebra beslut om du känner att du hamnat fel i livet och vill göra något annat. Att du är så stressad och sliten av ditt jobb bidrar säkert också till förvirringen, så när du kommit bort från det och haft lite tid att återhämta dig kommer du säkert att känna dig mer balanserad och mindre förvirrad. Stress får hjärnan att fungera dåligt!

Jag skulle nog föreslå att du skjuter lite på bröllopet om det går. Det låter som att det stressar dig ännu mer att dessutom behöva bestämma dig för om du är säker på relationen samtidigt som allt annat känns osäkert och förvirrat. Man måste egentligen inte ha så förfärligt lång tid för att planera det, ett halvår räcker bra. (Särskilt om man ändå har tänkt lite på det innan och vet ungefär hur man vill ha det.) Det vore nog klokt att släppa det just nu, konstatera att tills vidare är du ihop med din kille som du älskar och jobbar på den relationen, bröllop eller inte kan ni bestämma senare.

Däremot tycker jag inte att du ska berätta om dina känslor för kompisen, just eftersom det förmodligen bara är ett hjärnspratt som inte betyder någonting. Det vore synd att skapa en stor kris över något sånt. Det är förstås inte heller därför du ska skjuta på bröllopet utan för att det blir för stressigt att planera det också mitt upp i allting annat. Det borde han kunna förstå.

Jag tror det kommer att kännas lättare om du slutar försöka pressa fram något slags beslut om hur du känner och om det är rätt att gifta sig osv, och bara konstaterar att du inte ska göra några förändringar just nu i alla fall. Då kan du lägga din energi på mer konstruktiva saker - som studierna. Om du vill kan du ge dig själv en tidsram. och säga att du ska ta upp frågan med dig själv igen om ett år, men fram tills dess ska du lägga det åt sidan.

Lycka till!

Tack kära du, jag har försökt ta åt mig av era råd och inte tänka på kompisen eller bröllop utan fokusera på det jag har idag och framförallt att bara få vara lite och sluta pressa mig så det kännss om jag ska gå sönder. Idag har inte varit super men det känns iallafall lite bättre när jag tillåter mig själv att inte tänka på det, lägga saker åt sidan och bara fokusera på det jag gör idag, jobba, luncha med pojkvän och ta det lugnt efter jobbet, ge mig lite tid för återhämtning. Jag tror jag inser än mer nu hur fel det har varit att pressa sig så hårt som jag gjort på mitt arbete så man sitter och studsar så fort man är ledig och undrar varför det aldrig kan hända något (tro mig det händer saker, nästan hela tiden men jag har förvandlats till en dampperson utan des like) och det känns lite lättare att släppa taget.

Massor med kramar till er fina människor!