Bonus mammor!
Jag har blivit bonus mamma till två barn. Men vi bestämt att dom inte ska få kalla mej bonus mamma utan mitt namn. Vi tycker att dom redan har en mamma så räker det så. Vi vill som inte förvirra dom. Jag har som Inge problem med min sambos ex eller så. Vi accepterar varandra hälsar på varandra å det funkar fint mellan alla partner. Så man har inget att klaga på. Hon har hjälpt mej med barnen o sagt snälla saker så att dom ska trivas med mej. Men jag känner ändå ett obehag när jag vet att dom ska prata med varandra. Tycker bara inte om det. Men man får bara bita ihop å gilla läget. Jag är desutom ny inflyttad till Göteborg å känner ingen som man kan prata med om sådana här saker. Jag har inga egna barn å är rätt ung 25 år å barnen är 8 och 6 år. Dom är lätta att ha å jag gillar dom riktigt mycket. Jag saknar dom riktigt mycket när dom inte är här. Exet bor väldigt nära så dom behöver inte byta skola å så. Alla tänker verkligen på barnens bästa. Dom går i första hand verkligen för alla. Men i bland känner jag mej osäker om jag ska klara detta. Hur kände ni er i början å hur klarade ni er? Snälla berätta. Tack i förhand
